Åldersstruktur
Behovet av regional och kommunal service ser olika ut för olika åldersgrupper. De yngsta invånarna behöver barnsomsorg, och de som är något äldre går i grundskola eller gymnasium. De flesta som är i arbetsför ålder - vilket brukar avgränsas till 20 – 64 år - är förvärvsarbetande och har ett lägre behov av välfärdstjänster. Denna åldersgrupp är också de i samhället som betalar mest skatt. Efter pensionen växer återigen behovet av välfärdstjänster i form av ett ökat vårdbehov, i synnerhet bland de som är över 80 år.
Beskrivningen ovan ger en något förenklad bild av verkligheten, men den visar att samhällets resurser och den offentliga sektorns ekonomi påverkas av åldersstrukturen i samhället. Ett centralt mått på relationen mellan de som försörjer och de som blir försörjda (sett till ålder) är försörjningskvoten. Försörjningskvoten visar hur många personer i ej arbetsför ålder, det vill säga barn och äldre, som det går på hundra personer i arbetsför ålder.
I Halland är försörjningskvoten 86,4, vilket är en högre nivå än i riket (77,1). Försörjningskvoten har ökat över tid, vilket beror på att den yngre åldersgruppen (0 - 19 år) och den äldre åldersgruppen (65 + år) växt mer än gruppen 20 – 64 år. Sedan 2010 har antalet personer i åldern 0 - 19 år ökat med 9494 invånare, vilket motsvarar en ökning på 13 %. Antalet personer i arbetsför ålder (20 – 64 år) har ökat med 15 631 invånare eller 9 %. Antalet personer mellan 65 – 79 år har ökat med 13 587 invånare (32 %) och den äldsta åldersgruppen, de som är 80 år och äldre, har ökat med 4609 personer (28 %).
Kommunernas åldersstrukturer
Laholm har länets högsta försörjningskvot (94,3). Det beror på att Laholm har en äldre befolkning, i synnerhet i gruppen 65 – 79 år, jämfört med de andra kommunerna. På andra plats kommer Hylte med en försörjningskvot på 93,1. Hylte har länets näst yngsta befolkning, då en fjärdedel av invånarna är 19 år eller yngre. På tredje och fjärde plats hittar vi Falkenberg (91,4) och Varberg (89,9). Kommunerna har ungefär lika stor andel unga, men Falkenberg har en något större andel över 65 år. Falkenberg är den kommun med störst andel över 80 år (7 %).
Kungsbacka ligger på femte plats med en försörjningskvot på 88,2. Kungsbacka har lägst andel äldre i länet, men högst andel yngre då 26 % av befolkningen är 19 år eller yngre. Lägst är försörjningskvoten i Halmstad (78,3), vilket framför allt beror på en lägre andel äldre än i övriga kommuner.
Effektiv försörjningskvot
Försörjningskvoten är ett intressant, men något förenklat, mått över förhållandet mellan de som försörjer och de som blir försörjda i ett samhälle. Alla som är mellan 20 och 64 år har inte ett arbete. Det finns exempelvis de som är arbetslösa eller sjukskrivna. Andra är studerande eller föräldralediga. Det finns också de som börjar arbeta och betala skatt innan de fyllt 20, likväl som vissa fortsätter arbeta efter att de fyllt 65. Hur många som är i arbete påverkar alltså också försörjningsbördan inom en geografi.
Ett kompletterande mått på den demografiska försörjningskvoten är den effektiva försörjningskvoten. Detta mått visar hur många de förvärvsarbetande mellan 20 och 64 år ska försörja utöver sig själva. Enligt detta mått ska hundra förvärvsarbetande personer i Halland försörja 123,2 personer, utöver sig själva. Jämfört med den demografiska försörjningskvoten, då vi bara tog hänsyn till befolkningens ålder, är Halland nu närmare rikssnittet (122,5). Det betyder att Halland kompenserar för en, i förhållande till riket, hög försörjningskvot med en hög andel sysselsatta.
Jämför vi kommunerna ser vi att Hylte har den högsta effektiva försörjningskvoten (143,7). Lägst är den i Kungsbacka (115,7). Halmstad som hade den lägsta demografiska försörjningskvoten har bara den tredje lägsta effektiva försörjningskvoten. Att Halmstad försämrar sin relativa position när vi tar sysselsättning i beaktande beror sannolikt på att många studenter bor i kommunen. Många dessa är mellan 20 och 64 år, men förvärvsarbetar inte.
