Slutsatser

• Lågkonjunkturer tenderar att slå hårdast mot personer som redan har en svag ställning på arbetsmarknaden. Här finns en risk att de som idag är inskrivna på Arbetsförmedlingen och inte kommit ut på arbetsmarknaden under högkonjunkturen får en än svagare konkurrenskraft under de närmaste åren. Detta beror på att konkurrensen från personer med arbetslivserfarenhet och utbildning sannolikt kommer att öka.

• Regionerna kan inte i särskilt hög utsträckning påverka den kortsiktiga utvecklingen i samband med lågkonjunkturer. Därför är det viktigt att under strategiperioden arbeta långsiktigt och främja att en så stor del av befolkningen som möjligt erhåller minst en gymnasial utbildning. Detta ökar den framtida omställningsförmågan men bidrar också till att dämpa de långsiktiga kompetensbehov som finns på den regionala arbetsmarknaden. En följdeffekt av en högre utbildningsnivå är en förbättrad folkhälsa – idag råder det mycket stora skillnader i hälsoutfall mellan olika utbildningsgrupper och som sämst är utfallet för förgymnasialt utbildade.

• Andra långsiktiga instrument för att stärka hallänningarnas ställning på arbetsmarknaden är kommunikationer och infrastruktur. Ju större arbetsmarknader som finns tillgängliga för hallänningarna, desto mindre blir sårbarheten för regionens olika delar.

• Frågan om kompetensförsörjning handlar inte endast om hur länge man studerar utan också om vad man väljer att studera för inriktning på gymnasiet och högskolan. Idag sker en viss överutbildning inom vissa utbildningar samtidigt som det råder stor brist på andra utbildningsgrupper, exempelvis gymnasiala yrkesutbildningar. Till denna fråga hör att det fortsatt råder en stor skevhet sett till vilka studieval kvinnor och män gör.