Halland är en del av två arbetsmarknadsregioner
Närheten till Göteborgsregionen påverkar hela Halland på aggregerad nivå. Men storstäders spridningseffekter är inte oändliga. 44 % av de sysselsatta i Kungsbacka arbetar i Göteborg eller Mölndal. Motsvarande siffra för Laholm är 1 %. Att pendlingen till Göteborgsregionen är lägre i södra Halland är inte konstigt, men det visar att Göteborgsregionens spridningseffekter inte når hela Halland i lika stor utsträckning.
Att studera Hallands utveckling utifrån länets administrativa gränser är på många sätt relevant. Det är inom dessa gränser som regionen och kommunerna har befogenhet att genomföra näringslivsutvecklande insatser. Samtidigt påverkas Halland mycket av vad som sker utanför länsgränsen. Det är därför viktigt att också studera regionens utveckling utifrån var invånarna verkar och var företag hämtar sin arbetskraft.
LA-regioner
SCB har tagit fram en geografisk indelningen som kallas för “lokala arbetsmarknadsregioner” (LA). Det första steget för att bestämma LA-regionernas gränser är att identifiera kommuner som utgör så kallade “lokala arbetsmarknadscentrum”. I ett andra steg knyts resterande kommuner till centrumen, beroende på riktningen och omfattningen på kommunernas utpendling (Statistiska centralbyrån).
Enligt SCB:s metod delas Halland in i två arbetsmarknadsregioner. Den första är Halmstads arbetsmarknadsregion, där Halmstad utgör ett lokalt centrum. Förutom Halmstad ingår även Laholm och Hylte i arbetsmarknaden, då dessa två kommuner har sin största utpendling till Halmstad.
Den andra arbetsmarknadsregionen är Göteborgs arbetsmarknadsregion, där Hallands tre nordligaste kommuner ingår. Varberg och Kungsbacka har sin största utpendling till Göteborg och bedöms därmed ingå i denna arbetsmarknad. Även Falkenberg ingår i samma arbetsmarknad då kommunen har sin största utpendling till Varberg, som i denna kontext utgör ett slags sekundärt arbetsmarknadscentrum.
Göteborgs arbetsmarknadsregion består av 27 kommuner. Men av den samlade utpendlingen från Falkenberg, Varberg och Kungsbacka till Göteborgsregionens arbetsmarknad, går 93 % till Göteborg eller Mölndal. Vi bedömer därför att Hallands integrering i Göteborgsregionens arbetsmarknad i huvudsak avgränsas till Göteborgs och Mölndals kommuner. För att ge oss en mer rättvisande bild av norra Hallands förutsättningar gör vi därför ett avsteg från SCB:s indelning och utgår i analysen nedan från en “hallandsanpassad” arbetsmarknadsregion där Falkenberg, Varberg, Kungsbacka, Mölndal och Göteborgs kommuner ingår. I rapporten kallar vi denna arbetsmarknad för “Norra Hallands arbetsmarknadsregion”.
Utvecklingen i Hallands arbetsmarknadsregioner
I en nationell kontext är tillväxten god i såväl Halmstads arbetsmarknadsregion som norra Hallands arbetsmarknadsregion. För både arbetsmarknaderna har befolkningsutvecklingen sedan millennieskiftet varit starkare än rikssnittet. Norra Hallands arbetsmarknad ligger över rikssnittet för jobbtillväxt inom privat sektor, men Halmstads arbetsmarknad har en något svagare utveckling än riksgenomsnittet i detta avseende.
Jobb- och befolkningstillväxten i norra Hallands arbetsmarknadsregion har varit starkare än i både Halmstads arbetsmarknadsregion och Göteborgs arbetsmarknadsregion som helhet. Men Halmstad har haft en starkare utveckling än jämförbara arbetsmarknader med ungefär lika stora lokala centrum, såsom Växjö, Jönköping eller Borås. Endast 6 LA-regioners befolkningstillväxt, och 7 regioners jobbtillväxt, är starkare än riksgenomsnittet (rapportens egendefinierade arbetsmarknadsregion “Norra Hallands arbetsmarknad” exkluderad). Den större delen av tillväxten i Sverige har varit koncentrerad till ett fåtal arbetsmarknader i närheten av större städer.
I norra Hallands arbetsmarknadsregion är produktiviteten (daglönesumman per sysselsatta inom privat sektor) högre än i riket och i Halmstads arbetsmarknadsregion. I Halmstads arbetsmarknadsregion är produktiviteten den 38e högsta bland landets 68 arbetsmarknadsregioner. Skillnaden i produktivitet mellan Hallands två arbetsmarknadsregioner indikerar att länets tre nordligaste kommuner verkar i en mer köpstark och konkurrenskraftig geografi än Hallands tre sydligaste kommuner.
En viktig förklaring till ovan finner vi sannolikt i storleksskillnaden mellan arbetsmarknadsregionerna. Som vi beskrivit tidigare har befolkningsrika miljöer gynnats av tillväxten inom högproduktiva tjänsteföretag. Det är också lättare för företag att hitta specialistkompetens när marknadsunderlaget i närområdet är större. Befolkningstillväxten bidrar dessutom till jobbtillväxt inom servicenäringar och demografiskt drivna branscher. Ur detta perspektiv har norra Hallands arbetsmarknadsregion en klar konkurrensfördel med sina över 850 tusen invånare, att jämföra med Halmstads arbetsmarknadsregion där det bor ungefär 140 tusen invånare.
Brister med LA-indelningen
Det finns brister med SCB:s LA-indelning. LA-regionerna har kommunerna som minsta byggsten vilket innebär att de administrativa gränserna trots allt får en påverkan på hur arbetsmarknadsregionerna ser ut, vilket inte med nödvändighet återspeglar de faktiska förhållandena i de olika delarna av en kommun. Falkenberg har en stort pendlingsutbyte med Halmstad, södra Halland har ett omfattande utbyte med Skåne, och Jönköping och Kronoberg är viktiga pendlingsrelationer för Halmstad och Hylte. Detta är viktiga nyanser som inte fångas upp av LA-indelningen. För den som vill veta mer om pendling och arbetsmarknadsregioner rekommenderar vi Region Hallands rapport En hållbar och attraktiv region. Här tittar vi närmare på olika typer av funktionella indelningar som ger en mer nyanserad bild av mobiliteten mellan geografier.
