Allmän specialisering
Specialisering och diversifiering går att mäta på olika sätt. Ett vanligt tillvägagångssätt är att jämföra branschfördelningen i en region med branschfördelningen i riket som helhet. Om branschfördelningen i en region skiljer mycket från riket, är det ett tecken på en specialiserad branschstruktur. I rapporten Västsverige: Ekonomisk utveckling och ekonomisk geografi. Ny teori och empiri (2019), författad av Martin Andersson och Johan P Larsson, används ett mått på “allmän specialisering” (Västra Götalandsregionen, 2019). Måttet visar en regions samlade avvikelse från rikets branschstruktur, och är därför en indikation på en geografis generella specialiseringsgrad. I graferna nedan använder vi samma metodik, men utgår i beräkningen av måttet utifrån vår egen branschindelning som tidigare presenterats i rapporten. Ett lågt värde betyder att branschstrukturen i regionen liknar branschstrukturen i riket (en diversifierad branschstruktur), och ett högt värde indikerar stora avvikelser från riket (en specialiserad branschstruktur).
Halland har en tämligen diversifierad branschstruktur, med det sjunde lägsta måttet i allmän specialisering. Skåne och Västra Götaland är de län vars branschstrukturer är mest lika rikets. De mest specialiserade regionerna, det vill säga de regioner som avviker mest från riket, är Gotland, Jönköping och Kronoberg. Stockholm är mer specialiserat än övriga två storstadsregioner (Skåne och Västra Götaland), vilket förklaras dels av en större andel anställda inom IT och telekom, dels av färre anställda inom tillverkningsindustrin.
Sedan finanskrisen har den ekonomiska tillväxten, här förstått som utvecklingen av BRP, varit något starkare i regioner med mer diversifierade ekonomier. Men sambandet är inte helt tydligt. Starkast har tillväxten varit i Stockholm och Uppsala, två län som ligger i mitten sett till graden av allmän specialisering. På tredje plats ligger Skåne län, med rikets minst specialiserade branschstruktur, och på fjärde plats i ekonomisk tillväxt ligger Östergötland, som har riket tredje minst specialiserade branschstruktur. Resultaten indikerar att näringslivets grad av specialisering inte är en förklaringsfaktor för ekonomisk tillväxt. Vilken bransch som specialiseringen finns inom, det geografiska läget, tillgången till arbetskraft och marknader, är exempel på andra faktorer som spelar stor roll för en regions ekonomiska utveckling.
Sambandet mellan befolkningsstorlek och allmän specialisering är desto tydligare. Mindre befolkningsrika geografier är generellt mer specialiserade. Det finns troligtvis flera förklaringar till detta. Mindre geografier har inte möjlighet att skapa sysselsättning inom alla branscher, utan behöver fokusera på att växa sig starka inom ett fåtal näringar. I mindre geografier är dessutom den inhemska efterfrågan låg, och de tenderar därför att specialisera sig inom exporterande näringar, såsom tillverkning. Som nämnts tidigare i rapporten kan en diversifierad branschstruktur vara en attraktivitetsfaktor som främjar inflyttning, då diversifierade regioner kan erbjuda flera olika typer av jobb och därmed vara attraktivt för fler hushåll än en specialiserad region.
