Jord- och skogsbruk

Sammanfattning

  • Utbildade inom jord- och skogsbruk har idag en stark ställning på arbetsmarknaden.

  • Många inom utbildningsgruppen är i sysselsättning, men bara 68 % har ett yrke som matchar utbildningen.

  • Antalet väntade åldersavgångar är fler än antalet unga med utbildning inom fältet. Undantaget är gruppen som gått naturbruksprogrammet, där medelåldern är lägre.

  • Det finns stora variationer i könsfördelning mellan utbildningsinriktningarna.

  • Efterfrågan på personer med gymnasial naturbruksutbildning väntas öka mer än tillgången. 2035 väntas det råda risk för brist på utbildade inom området.

Trender och regional kontext för området

Stommen i det gröna näringslivet utgörs av lantbruksföretagen och det blir alltmer tydligt att fler arbetsgivare och arbetstagare med rätt kompetenser behövs inom jordbruket och inom övriga livsmedelssektorn. Den tekniska utvecklingen inom yrkesområdet fortsätter, vilket innebär att även kompetenskraven successivt kommer att förändras. Naturbruksprogrammet med inriktning lantbruk eller trädgård ses av företag som den viktigaste rekryteringsbasen till näringen (Gröna arbetsgivare, 2022a).

Efterfrågade kompetenser ses inom industriell ekonomi, ekonomisk analys samt affärs- och produktutveckling för att utveckla de stora företagen inom lantbruket. Det blir även allt viktigare med kompentenser för storskalig lantbruksdrift, såsom arbetsledning, driftplanering, strategisk företagsledning och riskhantering. Det finns även ett behov av ökat tekniskt kunnande inom primärproduktionen, såsom innovativ produktutveckling, automation, robotisering och AI. Den nationella livsmedelsstrategins mål om minskad sårbarhet i livsmedelskedjan ställer även ökade krav på kompetenser inom exempelvis riskanalys och beredskap (Myndigheten för yrkeshögskolan, 2023).

Inom skogsnäringen märks hållbarhetstrenden av som ger branschen medvind då den driver på efterfrågan. Digitaliseringen ses som möjliggörare för effektivisering och utvecklad produktion. Efterfrågan på hållbara produkter har skapat ett stort behov av produktutveckling och innovation för att möta kundernas efterfrågan (Kairos Future, 2020). Skogsbruksföretag uppger svårigheter att rekrytera skogsarbetare och skogsmaskinförare, dels på grund av brist på yrkeserfarenhet, dels på grund av stora pensionsavgångar. Den utbildningsnivå som efterfrågas mest är naturbruksprogrammet med inriktning mot skogsbruk. Allt fler företag efterfrågar också en utbildning inom yrkeshögskolan (Gröna arbetsgivare, 2022b).

Djursjukvården är fortsatt växande, och behovet av veterinärer är stort. Fler smådjur och en ökad efterfrågan på avancerad sjukvård kommer öka behovet ytterligare. Det finns även behov av djursjukskötare och djurvårdare (Gröna arbetsgivare, 2022c).

Branschorganisationen Gröna arbetsgivare menar att det kommer att finnas ett stort behov av arbetskraft då jord- och skogsbruk spelar en viktig roll för att mätta en växande befolkning och leda vägen i omställningen mot ett mer hållbart samhälle. Dessutom står det gröna näringslivet för ett generationsskifte. Klimatförändringarna har gett utmaningar inom jord- och skogsbruk. Även digitaliseringen förändrar kompetensbehovet samt en viss specialisering av kompetens. Inom skogsnäringen är behovet av skogsmaskinförare särskilt framträdande (Jobba grönt, 2020).

Arbetsförmedlingen bedömer i sina yrkesprognoser att yrken som trädgårdsanläggare har stora möjligheter till arbete fram till 2026, medan yrken som uppfödare och skötare av lantbruksdjur, odlare av trädgårds- och jordbruksväxter samt djuruppfödare blandad drift har medelstora möjligheter till arbete fram till 2026 (Arbetsförmedlingen, 2024).

Dagens arbetsmarknad för utbildningsningsområdet

Antal personer och arbetsmarknadsställning

Det bor 4840 personer i Hallands län med en utbildning inom jord- och skogsbruk. Detta utgör 2.6 procent av alla personer mellan 20-64 år och som bor i regionen. Totalt är 89.8 procent av personerna i utildningsgruppen i sysselsättning. Detta är över genomsnittet (83.2 procent) för samtliga utbildningsgrupper i länet. I riket uppgår sysselsättningsgraden för utbildningsgruppen jord- och skogsbruk till 87 procent, detta innebär att gruppen har en bättre arbetsmarknadsställning i Hallands län än i riket som helhet.

Sysselsättningsgraden visar hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder (20-64 år) som är i sysselsättning. En hög sysselsättningsgrad för en utbildningsgrupp kan därför tolkas som att utbildningsgruppen är efterfrågad på arbetsmarknaden. Personer som är i studier, sjukskrivna, föräldralediga eller arbetslösa klassas inte som sysselsatta. En låg sysselsättningsgrad kan därför omvänt tolkas som att det finns en stor reserv av gruppen på arbetsmarknaden. Att en person är i sysselsättning innebär inte att hen arbetar med ett yrke som matchar hens utbildningsinriktning, utan endast att hen har en sysselsättning.

Matchningsgrad

Matchningsgraden visar hur stor andel av de som är sysselsatta som har ett arbete som helt eller delvis stämmer överens med deras utbildningsinriktning och utbildningsnivå. Måttet skiljer sig därför från sysselsättningsgrad som endast visar om en person har ett arbete eller inte. Matchningsgraden inom jord- och skogsbruk är 68 procent, vilket är en lägre nivå än för samtliga utbildningsgrupper i länet (80.5 procent).

En hög matchningsgrad indikerar att en utbildning är efterfrågad och att personer med utbildningen väljer att arbeta inom fältet. En låg matchningsgrad kan bero på flera olika saker. Exempelvis kan utbildningen vara efterfrågad men många med utbildningen väljer, av olika anledningar, att arbeta inom ett annat yrkesfält. En annan anledning kan vara att tillgången, det vill säga antalet utbildade med utbildningen, överstiger efterfrågan på arbetsmarknaden. Detta kan resultera i att personerna behöver söka yrken som inte relaterar till deras utbildningsinriktning.

Generellt sett är en hög matchningsgrad att betrakta som någonting positivt. Att många har ett yrke som motsvarar deras utbildning indikerar att rätt person är på rätt plats, vilket gynnar konkurrenskraften och arbetsmarknadens funktionssätt. Om många läser en utbildning för att sedan ta ett yrke som inte kräver att personen nyttjar sina kompetenser är detta, ur samhällsekonomiskt perspektiv, ett slags resursslöseri - särskilt om det samtidigt råder brist på personer med andra utbildningsinriktningar.

På sikt kan en dålig matchning på arbetsmarknaden medföra en lång rad negativa effekter. Om arbetsgivare inte hittar rätt kompetens i regionen finns en risk att de söker sig till en annan region, antingen i Sverige eller utlandet. Dålig matchning kan också leda till undanträngningseffekter på arbetsmarknaden. Om många läser en längre utildning som inte leder till ett matchande yrke kommer många av dem att söka sig till yrken med lägre kvalifikationskrav. Detta riskerar att tränga undan personer med en lägre utbildning från arbetsmarknaden.

Dag- och nattbefolkning

Den sysselsatta nattbefolkningen inom utbildningsområdet jord- och skogsbruk är 4348 personer, att jämföra med dagbefolkningen som är 4181 personer. Det betyder att det är färre som pendlar in till länet än som pendlar ut inom denna utbildningsgrupp.

In- och utpendling är viktigt att studera för att förstå hur arbetsmarknaden och kompetensförsörjningen fungerar i en region. På ett övergripande plan kan man säga att regioner med en hög inpendling men låg utpendling har en hög självförsörjningsgrad; regionen är beroende av sitt omland för att kunna kompetensförsörja arbetsgivare i den egna regionen. Omvänt gäller att regioner med en hög utpendling och låg inpendling är beroende av omlandet för att förse invånarna med en sysselsättning.

Infrastrukturen i en region har stor påverkar på kompetensförsörjningen. Genom att minska restiden inom och utanför regionen förbättras kompetensförsörjningsmöjligheterna. I regel avtar pendlingsbenägenheten kraftigt när restiden överstiger 45–60 minuter, men det beror i viss utsträckning på hur mycket det lönar sig för arbetstagaren att pendla jämfört med om denne väljer ett arbete närmare hemmet. Ju större arbetsmarknad invånare och arbetsgivare har tillgång till, desto bättre utifrån ett matchningsperspektiv. Tillgång till många olika sorters yrken innebär att arbetstagare får det enklare att hitta ett passande yrke samtidigt som arbetsgivare får tillgång till ett stort utbud av kompetenser. Om massan med företag och arbetstagare inom rimlig restid är stor ökar möjligheterna till olika sorters specialiseringar, som i sin tur främjar konkurrenskraften i en region.

När vi ser till pendlingsflödena för enskilda utbildningsinriktningarna kan dessa se annorlunda ut jämfört med regionens totala pendlingsflöden – en region kan ha ett negativt pendlingsnetto men samtidigt ett pendlingsöverskott inom vissa utbildningsgrupper. Låt säga att en region är, jämfört med grannregionerna, specialiserade inom logistik och transport är det sannolikt att man har fler in- än utpendlare med en utbildning inom fältet. När vi studerar pendlingsflöden efter utbildningsinriktning kan dessa därför avläsas som en indikation på inom vilka fält regionen är mer eller mindre specialiserade inom.

Branschfördelning

Olika utbildningsgrupper är verksamma inom olika branscher och beroende på vilken utbildning vi studerar varierar branschspridningen. En del utbildningar sprider sig över flera olika branscher medan andra är koncentrerade till ett fåtal. Att spridningen mellan branscherna varierar stort beror på en mängd olika faktorer.

En stor branschspridning inom en utbildningsgrupp kan bero på att deras kompetens behövs inom samtliga branscher, exempelvis ekonomer. Oavsett bransch behöver arbetsgivarna inom den hantera ekonomirelaterade uppgifter. I vissa fall kan en stor branschspridning indikera dålig matchning och att utbildningsgrupper varit tvungna att söka sig bortom sin “huvudbransch” för att kunna få en sysselsättning. De utbildningsgrupper som är mer koncentrerade till en eller ett fåtal branscher, exempelvis vårdutbildningar, är i regel legitimationsutbildningar. En legitimationsutbildning kan sällan användas utanför de specifika branscher som de riktar sig till, och utbildningsgruppen blir därför väldigt beroende av en enskild bransch.

På ett generellt plan kan man inte säga att en hög eller låg branschspridning är positivt eller negativt, utan det beror på vilken utbildningsinriktning som studeras. En stor branschspridning kan vara positivt då efterfrågan kommer från flera olika arbetsgivare inom olika branscher, vilket minskar gruppens sårbarhet på arbetsmarknaden. Samtidigt kan en hög branschspridning vara negativ om den är en konsekvens av att utbildningsgruppen inte hittar något yrke inom sin “huvudbransch”.

Att ha en förståelse för hur branschspridningen ser ut för olika utbildningsgrupper är viktigt för att förstå vilka arbetsgivare det är som efterfrågar olika sorters kompetenser. När det gäller exempelvis ekonomer och IT-utbildade skulle vi få en felaktig bild av efterfrågan om vi endast såg till hur många av dem som är verksamma inom finans- eller IT-branschen. Genom att studera branschspridningen för olika utbildningsgrupper får vi också en förståelse inför vilka kompetensbehov olika branscher har, alternativt vilka kompetenser de anställer för att klara dagens kompetensförsörjning.

Arbetskraftstillgångens sammansättning

Åldersstruktur

Det är viktigt att studera ålderssammansättningen inom olika utbildningsområden för att få en uppfattning om gruppens demografiska balans. Om en hög andel utbildade inom en utbildningsinriktning väntas att gå i pension samtidigt som andelen unga med utbildningen är få finns en risk för att arbetskraftstillgången på sikt minskar.

Att färre personer innehar en viss utbildningsinriktning behöver inte vara någonting negativt, detta under förutsättning att efterfrågan på utbildningsgruppen har minskat.

När en person med en viss utbildning går i pension är det inte självklart att hen ersätts eller– om hen ersätts – blir ersatt av en person med samma utbildningsinriktning eller utbildningsnivå. Arbetsgivarens krav kan ha förändrats och istället ersätts pensionsavgången med någon som har en högre utbildningsnivå eller en annan typ av utbildningsinriktning.

Ålderssammansättningen varierar stort mellan olika utbildningsinriktningar. Överlag är andelen äldre något högre inom eftergymnasiala utbildningar, vilket beror på att arbetsmarknadsinträdet, som en följd av eftergymnasiala studier, sker något senare i dessa fall.

Könsfördelning

Många branscher och utbildningsinriktningar har idag en ensidig könsfördelning som inte går att motivera utifrån befolkningens demografiska sammansättning. Detta innebär att vi väljer olika utbildningar och yrken utifrån könstillhörigheter. Att det finns sådana starka könsnormer riskerar att hämma kompetensförsörjningen på flera olika sätt.

En uppenbar risk är att personer inte väljer utbildning och yrke efter intresse utan utifrån normer och förväntningar. Det här är en förlust både för individen och samhället – de tillgängliga förmågorna nyttjas inte på bästa sätt. Vidare kan enskilda branscher få svårt att hitta tillräckligt många personer att anställa om endast en del av befolkningen är intresserad av att verka inom den.

Överlag är män överrepresenterade inom tekniska utbildningar och gymnasiala yrkesutbildningar med inriktning mot bygg, industri eller fordon, och kvinnor är överrepresenterade inom utbildningar med inriktning mot vård och pedagogik. Könsfördelningen är som jämnast inom utbildningar inom samhällsvetenskap och ekonomi.

Sammanfattande bild av nuläget

I nästa kapitel redovisas prognoser för de olika utbildningsgrupperna inom området. Prognoserna visar om det råder en risk för brist eller överskott år 2035. Då prognoserna syftar till att beskriva en framtidssituation vill vi i detta kapitel försöka ge en sammanfattande bild över dagens läge för de olika utbildningarna inom området. Vidare fyller detta kapitel ett kompletterande syfte rent statistiskt då det täcker in fler utbildningar inom området än vad prognosunderlaget gör. Detta beror på att den regionala statistiktillgången över nuläget är bättre än tillgången på regional prognosstatistik.

Det finns inget enskilt mått som kan beskriva i vilken utsträckning det råder brist på olika utbildningsgrupper i nuläget. En svårighet i sammanhanget är att vi inte vet hur stor den faktiska bristen är idag. Detta beror på att det är svårt att kvantifiera hur många tjänster som är vakanta. En viss fingervisning går att få genom att studera lediga tjänster hos Arbetsförmedlingen, men det visar inte hela bilden då alla tjänster inte annonseras publikt – särskilt om arbetsgivarna vet att det är svårt att rekrytera. Däremot är det enklare att identifiera om det finns ett överskott på en viss utbildningsgrupp, vilket ofta avspeglas i en låg sysselsättnings- och matchningsgrad. Ett sätt att närma sig en slags sammanfattande bild av nuläget är att studera aktivitetsgraden och utvecklingen av antalet personer i arbetsför ålder som har den aktuella utbildningen.

Med aktivitetsgrad avses hur stor andel av personerna med en viss utbildning som är i studier eller arbete. Måttet är med andra ord något bredare än både sysselsättnings- och matchningsgraden som endast mäter andelen personer i sysselsättning och andelen av dem med ett matchande yrke. Anledningen till att det är relevant att också se till andelen studerande är bland annat att många högskoleförberedande utbildningar annars skulle få en överdrivet låg aktivitet – att studera vidare är trots allt en slags förädling av det tillgängliga humankapitalet. Sammanfattningsvis kan en hög aktivitetsgrad tolkas som att utbildningsgruppen har enkelt att komma ut på arbetsmarknaden, oavsett om de arbetar i Halland eller utanför regionen, vilket i sin tur kan ses som ett tecken på hög efterfrågan på utbildningsgruppen.

Genom att kombinera aktivitetsgraden med utvecklingen av antalet personer i arbetsför ålder med den aktuella utbildningen och relatera utfallet till genomsnittet för länet bildas fyra olika grupper i grafen nedanför och som kan tolkas enligt nedan:

  • Övre högre kvadranten: Utbildningar med en hög aktivitetsgrad och där arbetskraftstillgången ökar. Detta indikerar att det råder en hög efterfrågan på utbildningarna och att den möts genom att fler väljer att utbilda sig inom fältet. Vi vet dock inte om ökningen av antalet utbildade är tillräcklig för att möta behoven på arbetsmarknaden.

  • Övre vänstra kvadranten: Utbildningar med en hög aktivitetsgrad men där antalet personer med utbildningen minskar. Detta indikerar att det finns en hög efterfrågan men att, av olika anledningar, den inte möts genom att fler utbildar sig inom fältet.

  • Nedre vänstra kvadranten: Utbildningar med en låg aktivitetsgrad och där arbetskraftstillgången minskar. Detta kan tolkas som att det idag inte råder någon större brist på utbildningsgruppen då den tillgängliga arbetskraften inte nyttjas i någon särskilt hög grad, vilket i sig kan förklara varför arbetskraftstillgången minskar över tid.

  • Nedre högra kvadranten: Utbildningar med en låg aktivitetsgrad men en ökad arbetskraftstillgång. Detta kan tolkas som att det finns en överetablering av de aktuella utbildningsgrupperna på arbetsmarknaden samtidigt som tillgången ökar. Detta är ingen önskvärd situation då arbetsmarknadsställningen riskerar att försvåras än mer för gruppen.

Ovan är endast grova tolkningsförslag och generaliseringar av utfallet. Det är viktigt att ha i åtanke att framtida efterfrågeförändringar inte vägs in i bilden, utan snarare är den en beskrivning av läget här och nu.

Att en utbildningsgrupp har en låg aktivitetsgrad behöver inte heller nödvändigtvis bero på att efterfrågan är låg, utan det kan också bero på att en stor andel av gruppen befinner sig utanför arbetsmarknaden av andra skäl, exempelvis sjukskrivningar eller föräldraledighet. I detta sammanhang är det också sannolikt att könsaspekten har betydelse. Kvinnor är i högre utsträckning än män föräldralediga eller sjukskrivna. Utbildningar med en överrepresentation av kvinnor riskerar därför att ha en lägre aktivitetsgrad. Även ålderssammansättningen inom de olika utbildningarna kan påverka utfallet. Vidare skulle en hög aktivitetsgrad inom vissa utbildningar kunna bero på att en relativt sett stor andel har behövt, som en följd av svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden, omskola sig och därför befinner sig i studier.

Prognos 2035

Prognosmetod

Statistiska centralbyrån (SCB) har på uppdrag av Sveriges regioner och Tillväxtverket tagit fram regionala utbildningsprognoser för samtliga län i Sverige. Prognoserna levererades i april månad 2022 och sträcker sig fram till 2035. Huvudsyftet med prognoserna är att ge en bild över vilka utbildningsgrupper det kan komma att råda balans, brist eller överskott på år 2035. Prognosmodellen består av en tillgångsdel och en efterfrågedel. Tillgångsprognosen ger tillgången på utbildade som står till arbetsmarknadens förfogande i länet och efterfrågeprognosen ger arbetsmarknadens totala efterfrågan per utbildningsgrupp i länet.

Beräkningen av den framtida tillgången av personer med olika utbildningar utgår från SCB:s register över befolkningens utbildning år 2019. Därefter appliceras för varje prognosår överlevnadssannolikheter, antalet examinerade, in- och utvandring, inrikes in- och utflyttning samt relativa arbetskraftstal per utbildningsgrupp. Då erhålls arbetskraften i länet där de utbildade är folkbokförda (nattbefolkningen). I ett sista steg beräknas tillgången på arbetsmarknaden i länet efter att hänsyn tagits till in- och utpendling. Den slutgiltiga tillgången avser därmed de förvärvsarbetande med arbetsställe i länet och de arbetslösa i länet. Tillgången på utbildade kan efter detta jämföras med den beräknade efterfrågan i länet på personer med olika utbildningar.

Efterfrågeberäkningarna grundas på en befolkningsframskrivning samt en framskrivning av den framtida efterfrågan på arbetskraft per näringsgren. Därefter görs en framskrivning av yrkesstrukturen per näringsgren och bedömningar av hur utbildningarnas andel per yrke kommer att utvecklas. Beroende på det statistiska underlaget redovisas tillgången och efterfrågan för 22–55 utbildningsgrupper per län, vilket motsvarar 65–80 procent av arbetskraften i riket. Målsättningen har varit att möjliggöra prognosresultat för så många län och utbildningsgrupper som möjligt, men i de fall SCB bedömt prognosresultatet som för osäkra redovisas inte prognosen. Det handlar om grupper där tillgången på utbildade varit lägre än cirka 200 personer vid prognosens startår. De statistiska begränsningarna i vissa fall är anledningen till att antalet redovisade utbildningar i detta kapitel i regel är färre än i tidigare kapitel.

För en mer ingående redovisning av prognosens antaganden se bilaga 1.

Tolkning av prognosresultaten

Som vi tidigare beskrivit i detta kapitel är prognosresultaten över den framtida tillgången och efterfrågan på olika utbildningsinriktningar i Hallands län baserade på en lång rad olika antaganden om framtiden. Dessa antaganden baseras i huvudsak på att framtiden, när det gäller utbildningsval, flyttningar, examinationsgrad och pendling, i stort kommer att se likadan ut som idag. Efterfrågan, som är den andra delen av prognosmodellen, är framskriven utifrån dagens läge och historiska utvecklingstendenser.

På ett övergripande plan innebär ovan att prognosresultaten bör tolkas som det förväntade utfallet om utvecklingen i stort följer samma mönster som tidigare. Insatser och händelser som påverkar tillgången – exempelvis förändrade studieval och pendlingsmönster – och efterfrågan – exempelvis större företagsetableringar eller företagsnedläggningar – kommer därför att påverka prognosresultaten.

Att prognosresultaten behöver tolkas med viss försiktighet blir således en självklar slutsats, särskilt på regional nivå där det statistiska underlaget i flera fall är förhållandevis litet – för flera utbildningsgrupper är skillnaden mellan brist och balans 2035 inte särskilt stor, både sett till faktiska och relativa tal. Mindre förändringar som något förändrade pendlingsmönster och studieval kan därför leda till att förväntad brist förvandlas till ett förväntat balansläge. Detta innebär att prognoserna behöver följas upp löpande och relateras till den faktiska utvecklingen i regionen.

Modell för bedömning av prognosresultaten

Frågan om hur man egentligen avgör om det råder brist, överskott eller ett balanserat läge när det gäller olika utbildningsgrupper är inte helt enkel att besvara. I denna rapport har vi valt att använda oss av tre grövre kategorier vid redovisningen av prognosresultaten: i) underskottsbrist, ii) möjlig balans, samt iii) överskottsrisk (se modell nedanför för definition av respektive kategori).

Figur: Modell över hur prognosresultaten redovisas

Med möjlig balans avses utbildningsinriktningar där avståndet mellan den förväntade tillgången och den förväntade efterfrågan är relativt litet (max 5 procent avvikelse i negativ eller positiv riktning). Ett värde på 100 innebär att utbudet förväntas att vara lika stor som efterfrågan 2035. Ju längre bort en utbildningsinriktning är från talet 100, oavsett om avvikelsen är positiv eller negativ, desto större är den förväntade obalansen mellan tillgång och efterfrågan 2035.

Prognosen för de olika utbildningsinriktningarna tar ingen hänsyn till om en eventuell brist rådde vid början av prognosperioden. Detta beror på att det är svårt att kvantifiera ej tillsatta eller ej utannonserade tjänster. Inom utbildningar där det idag råder en brist är det därför möjligt att bedömningarna underskattar bristsituationen 2035. I den beskrivande texten till respektive utbildningsområde uppmärksammar vi läsaren på de fall där sådan hänsyn bör tas.

Avslutningsvis är det viktigt att poängtera att prognoserna bygger på en mängd olika antaganden, både vad gäller tillgång och efterfrågan, och att resultaten därför inte ska ses som absoluta sanningar om hur läget kommer att se ut 2035. Prognosens resultat gäller under förutsättning att nuvarande mönster består vad gäller exempelvis intresset för olika utbildningar, andelen examinerade, pendlingsmönster och så vidare. Prognosen behöver därför kompletteras med aktuell statistik om det faktiska läget inom området, enkätundersökningar och löpande dialoger.

Prognosstatistiken om tillgång och efterfrågan i Hallands län 2035 är framtagen av Statistiska centralbyrån (SCB). I samband med att statistiken togs fram sammanställde SCB en sammanfattande rapport om resultaten för Hallands län. Rapporten innehåller också fördjupande information om den metod som användes för att ta fram prognoserna. Observera att presentationen av prognosresultaten i SCB:s rapport skiljer sig åt jämfört med hur Region Halland har valt att presentera resultaten i fördjupningsrapporterna. Klicka här för att läsa SCB:s rapport.

Prognosresultat

Hallands län är ett av de mest jordbruksintensiva i Sverige varav andelen av de sysselsatta verksamma inom jordbruk är, relativt sett, hög. De senaste åren har antalet anställda inom branschen minskat men under prognosperioden förväntas efterfrågan på personer med en gymnasial naturbruksutbildning att öka mer (28,9 procent) än tillgången (10,1 procent).

Utvecklingen innebär att det finns en underskottsrisk för gruppen år 2035. Den förväntande efterfrågeökningen förklaras till stora delar med en utbildningsväxling, där ej utbildade inom området ersätts med utbildade inom det.

Detaljerat prognosresultat för respektive utbildning

I graferna nedan visas detaljerade prognosresultat för utbildningarna inom jord- och skogsbruk avseende tillgång, efterfrågan och balanstal mellan de två komponenterna fram till 2035.