Utbildningens betydelse har ökat och kommer att bli än viktigare i framtiden
Sammanfattning
De senaste decennierna har Sverige genomgått en strukturomvandling. Många enklare jobb har försvunnit som en följd av outsourcing och teknikutveckling. Samtidigt har nya mer kvalificerade jobb växt fram inom mer produktiva näringar. Omvandlingen har resulterat i att utbildningskraven på arbetsmarknaden har ökat och att allt fler är verksamma inom service- och tjänstesektorn.
Ur ett globalt perspektiv konkurrerar Sverige inte genom låga löner utan genom innovation och produktivitet, vilket förutsätter att arbetskraften har ett högt kunskapsinnehåll. Samtidigt varierar graden av global konkurrens mellan olika näringar. Exempelvis är industrisektorn mer konkurrensutsatt än servicesektorn som vänder sig till den lokala marknaden.
Strukturomvandlingen handlar inte endast om att fler är verksamma inom service- och tjänstesektorn, utan också om att teknikutvecklingen ökar kunskapskraven inom samtliga branscher. Exempelvis ställs allt högre kunskapskrav på arbetskraften när det gäller IT-kunskaper och samarbetsförmåga.
Arbetsmarknadens förändring har ökat efterfrågan på högre formella utbildningar men också på personliga färdigheter som kreativitet och social och teknisk kompetens.
Över tid har Sverige bemött strukturomvandlingen genom att främja individens omställning snarare än att försvara branscher som har förlorat i konkurrenskraft. Strategin har bidragit till landets starka tillväxt och välfärdsutveckling under efterkrigstiden. I korthet har strategin gått ut på att stärka individernas möjligheter – genom exempelvis utbildningsinsatser och olika former av omställningsstöd – till att få jobb inom nya och växande näringar. Konkret har detta tagit sig i uttryck genom bland annat fler högskoleplatser, vilket ökat andelen högutbildade bland befolkningen. Detta har haft en stor effekt på landets tillväxt som helhet och studier visar att högutbildade i Sverige är två till tre gånger mer produktiva än lågutbildade (Entreprenörskapsforum, 2014).
Successivt har omställningen på den svenska arbetsmarknaden inneburit att många lågproduktiva jobb har slagits ut samtidigt som produktiviteten och kompetenskraven på arbetsmarknaden ökat. Enkelt beskrivet har många “enkla jobb” försvunnit som en följd av ökad produktivitet och ett förhöjt löneläge; jämfört med andra OECD-länder har Sverige en mycket låg andel yrken som endast kräver förgymnasial utbildning. Detta beror bland annat på att Sverige har ett högt löneläge och därför har svårt att konkurrera med andra länder när det gäller jobb som kan förläggas varsomhelst i världen.
Omställningen till ett mer service- och tjänsteintensivt samhälle i Sverige – vilket även inkluderar den interna strukturomvandling som skett inom industrisektorn – har också inneburit att förmågor och färdigheter som kreativitet, läs- och skrivkunnighet, samarbets- och kommunikationsförmåga samt social och teknisk kompetens kommit att värderas allt högre på arbetsmarknaden. Sammantaget har denna utveckling resulterat i att trösklarna in till arbetsmarknaden blivit allt högre.
Idag går den stora skiljelinjen mellan etablerade och ej etablerade på arbetsmarknaden mellan de som har eller inte har minst en gymnasial utbildning. Flera bedömare menar att utbildningens betydelse kommer att öka de närmaste decennierna, inte minst som en följd av en tilltagande digitalisering och automatisering i samhället. Här är det viktigt att påpeka att individer kan tillförskansa sig kunskaper utöver att genomgå en formell utbildning, exempelvis genom arbetsplatsbaserad kompetensutveckling eller andra utbildningsformer. När vi studerar frågan statistiskt är det dock ofta utbildningsnivå som får utgöra mått på individernas kompetenser och färdigheter, detta med anledning av att vi helt enkelt saknar uppgifter från andra källor. En genomgången utbildning kan därför i detta sammanhang, utöver själva utbildningens innehåll, sägas ha ett viktigt signalvärde som indikerar att individen är förmögen att lära och applicera olika kunskaper och färdigheter. Att frågan om validering av tidigare kompetenser och yrkeserfarenheter har kommit att bli stor under senaste decenniet handlar till delar om att förse individer utan en formell utbildning med detta viktiga signalvärde (Region Halland, 2021).
Att teknikutvecklingen och automatiseringen i samhället medför förändringar innebär inte att manuella yrken kommer att försvinna men sannolikt kommer deras andel av jobben att minska, samtidigt som de manuella yrken som blir kvar kommer ställa krav på de förmågor och färdigheter vi beskrev tidigare. Jobb med många rutinbaserade och repetitiva uppgifter, utan större krav på mänsklig interaktion eller kreativitet, befinner sig i en särskild hög riskzon för att rationaliseras bort – här finns ofta kostnadsskäl att pådriva ett ökat inslag av automatisering (Arbetsförmedlingen, 2021).
Att notera är att det för närvarande pågår en större diskussion om i vilken utsträckning teknikutvecklingen kommer att slå ut befintliga jobb i Sverige. En del menar att Sverige till stora delar har genomgått en omfattande digitalisering och automatisering och att en stor anpassning därför redan gjorts på arbetsmarknaden. Oavsett i vilken fas vi befinner oss i när det gäller digitaliseringen och automatiseringen av samhället är det ändå sannolikt att betydelsen av sociala och tekniska kompetenser fortsatt kommer att öka. Och givet hastigheten på förändringstakten kommer behoven av att lära nytt och att ställa om att öka, vilket sannolikt kommer leda till ökad efterfrågan på kompetensutveckling under arbetslivet.
Men även om utbildningens längd har betydelse är det inte riktigt så enkelt att den till fullo förklarar hur väl matchningen fungerar i en region; det spelar även roll vilken utbildningsinriktning som studeras. Flera undersökningar visar att det idag råder en omfattande brist på personer med en gymnasial yrkesutbildning, samtidigt som det råder ett överskott på personer med vissa eftergymnasiala utbildningar. På sikt riskerar denna situation att leda till ett ineffektivt nyttjande av humankapitalet och att konkurrensen om yrken med lägre utbildningskrav ökar som en följd av att både hög- och lågutbildade söker dessa. I grunden handlar denna problematik om att i högre utsträckning än idag främja intresset för bristutbildningar, både vad gäller gymnasiala och eftergymnasiala.