Hur ser dagens och morgondagens arbetsmarknad ut för olika utbildningar?
Valet av utbildning påverkar arbetsmarknadsutfallet. Personer med förgymnasial utbildning har högre arbetslöshet och lägre aktivitetsgrad än övriga grupper, och konkurrensen om de jobb som inte kräver gymnasieutbildning är hård. Yrkesinriktade gymnasieutbildningar, exempelvis inom teknik, industri, bygg och vård, visar genomgående starka arbetsmarknadsutfall och prognoserna pekar på fortsatt brist fram mot 2040. Högskoleförberedande utbildningar bedöms vara i balans, men de som inte läser vidare möter hårdare konkurrens. På eftergymnasial nivå är bilden varierad: brist väntas för exempelvis sjuksköterskor, yrkeslärare och civilingenjörer, medan mer generella utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap visar överskott.
Halland presterar överlag bättre än riksgenomsnittet, med högre aktivitetsgrad och lägre arbetslöshet för de flesta utbildningsgrupper. Regionen står dock inför samma strukturella mönster som övriga landet: bristerna koncentreras till yrkesutbildningar som är centrala för näringslivet och välfärden, medan överskotten återfinns inom mer generella utbildningar. En fullföljd gymnasieutbildning framstår som en grundförutsättning för en stabil arbetsmarknadsställning, och utbildningsinriktningen har stor betydelse för framtida jobbmöjligheter.
I tidigare kapitel har vi analyserat Hallands arbetsmarknad ur flera kompletterande perspektiv. Vi har studerat regionens branschstruktur, yrkessammansättning och befolkningens utbildningsnivå. Vi har också undersökt i vilken utsträckning det finns en matchningsproblematik mellan arbetskraftens kompetenser och arbetsgivarnas behov, samt hur regionen klarar dagens kompetensförsörjning genom olika strategier som att utbilda, kompetensutveckla och attrahera arbetskraft.
I detta avslutande kapitel undersöker vi först nuläget på arbetsmarknaden för olika utbildningsgrupper, med fokus på arbetslöshet och aktivitetsgrad. Därefter analyserar vi framtidsutsikterna genom prognoser för utbud och efterfrågan fram till år 2040.
Bakgrund och teori
I detta kapitel presenteras två kompletterande perspektiv på arbetsmarknaden för olika utbildningar: nulägesdata och prognoser. De två perspektiven har olika syften och bygger på olika metodologiska angreppssätt.
Nulägesdata ger en ögonblicksbild av hur arbetsmarknaden fungerar idag för olika utbildningsgrupper. Här används detaljerad statistik som möjliggör detaljerade jämförelser mellan utbildningar, regioner och över tid. Nulägesstatistiken är central för att successivt följa det faktiska utfallet på arbetsmarknaden och identifiera förändringar i realtid. Den visar konkreta mått som arbetslöshet och aktivitetsgrad, det vill säga andelen som är sysselsatta eller studerar, vilket ger en direkt bild av hur väl olika utbildningar fungerar som väg in på arbetsmarknaden.
Prognoserna är framskrivningar som bygger på en “allt annat lika”-princip. Det innebär att om historiska mönster fortsätter i termer av utbildningsval, pensionsavgångar, yrkesbyten och demografisk utveckling så visar prognosen det förväntade utfallet. Prognosmodellen väger inte in dynamiska anpassningar som normalt sker på arbetsmarknaden, exempelvis att individer byter yrkesbana när efterfrågan förändras, att arbetsgivare anpassar sina rekryteringsstrategier, eller att nya företagsetableringar skapar förändrade kompetensbehov.
Denna metodologiska avgränsning är viktig att förstå. Prognoserna ska inte tolkas som exakta förutsägelser om framtiden, utan snarare som en indikation på vart utvecklingen är på väg givet nuvarande strukturer. De belyser var obalanser kan uppstå om inga förändringar sker, och utgör därmed ett underlag för strategiska insatser inom utbildningsdimensionering och kompetensförsörjning.
Sammantaget ger nulägesdata och prognoser tillsammans en rikare bild: nuläget visar var vi står idag, medan prognoserna pekar på möjliga framtida utmaningar och möjligheter.
Data och resultat
Nuläge: Arbetsmarknaden för olika utbildningar
Statistiken nedan visar den samlade aktivitetsgraden, det vill säga andelen som antingen är sysselsatta eller studerar, samt arbetslösheten för olika utbildningsgrupper i Halland. Halland uppvisar överlag goda arbetsmarknadsutfall jämfört med riksgenomsnittet, men det finns tydliga skillnader mellan utbildningsnivåer och utbildningsområden.
Utbildningsnivån är avgörande för arbetsmarknadsutfallet. Personer med endast förgymnasial utbildning har påtagligt svagare arbetsmarknadsanknytning än övriga grupper, med lägre aktivitetsgrad och högre arbetslöshet. Detta understryker betydelsen av att fullfölja minst en gymnasial utbildning för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Mönstret är tydligt både i Halland och nationellt.
Gymnasiala yrkesutbildningar inom områden som teknik och tillverkning, bygg och fastighet samt vård och omsorg visar genomgående hög aktivitetsgrad, ofta över 90 procent. Dessa utbildningar ger en direkt väg in på arbetsmarknaden och presterar i regel bättre i Halland än riksgenomsnittet. Gymnasiala högskoleförberedande utbildningar har något lägre aktivitetsgrad och högre arbetslöshet. Detta kan delvis förklaras av att dessa utbildningar inte leder till någon specifik yrkeskompetens, vilket innebär att konkurrensen om jobben kan vara hård. Den unga åldersstrukturen spelar också in: studerande som samtidigt söker arbete räknas som arbetslösa i statistiken.
Eftergymnasiala utbildningar uppvisar generellt den högsta aktivitetsgraden och lägsta arbetslösheten. Utbildningsområden som teknik, hälso- och sjukvård samt pedagogik har särskilt stark arbetsmarknadsanknytning. Området humaniora och konst avviker med lägre aktivitetsgrad och högre arbetslöshet, ett nationellt mönster som speglar att dessa utbildningar ofta leder till yrken med högre konkurrens eller mer osäkra anställningsformer.
Sammantaget visar nulägesbilden att valet av utbildningsnivå och utbildningsområde har stor betydelse för arbetsmarknadsutfallet. I de fördjupande utbildningsrapporterna analyseras varje utbildningsgrupp mer ingående.
Arbetsmarknadsläget per utbildningsnivå
Arbetslöshet och aktivitetsgrad för olika utbildningsgrupper i Halland jämfört med riksgenomsnittet. Klicka på en nivå för detaljer.
Vad visar statistiken?
Visualiseringen jämför Hallands utbildningsgrupper med riksgenomsnittet på två nyckeltal:
Arbetslöshet: Andelen arbetslösa av arbetskraften (20–64 år) i Halland med respektive utbildning. Måttet avser den relativa arbetslösheten, det vill säga antalet arbetslösa i förhållande till antalet i arbetskraften (sysselsatta plus arbetslösa). Lägre värden indikerar en starkare arbetsmarknad för utbildningen.
- Låg (grön): Under 3%
- Medel (gul): 3–6%
- Hög (röd): Över 6%
Aktivitetsgrad: Andelen av nattbefolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) i Halland med respektive utbildning som antingen är sysselsatta eller studerande. Måttet visar hur stor del av befolkningen som är aktiv på arbetsmarknaden eller i utbildningssystemet. Högre värden indikerar bättre arbetsmarknadsanknytning.
Jämförelse med riket: Färgkodningen i sammanfattningen visar om Halland presterar bättre (grön) eller sämre (röd) än riksgenomsnittet för motsvarande utbildning.
Prognos 2040: Alla utbildningar i översikt
SCB:s prognoser för 2040 visar att Halland, liksom övriga Sverige, står inför betydande obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Prognoserna omfattar gymnasiala och eftergymnasiala utbildningar och ger en bild av var de största utmaningarna väntas uppstå.
På gymnasial nivå uppvisar yrkesutbildningarna ett tydligt mönster där de flesta visar på brist medan den högskoleförberedande utbildningen bedöms vara i balans. Bland yrkesutbildningarna är bristsignalerna starkast inom teknik och industri: industriteknisk utbildning visar på stor brist, medan el-, automations- och kommunikationsteknik samt fordonsutbildning visar på brist respektive viss brist. Även VVS, energi och underhåll pekar mot viss brist. Vård- och omsorgsutbildningen, som är central för välfärdssektorn, visar också på brist. Samma mönster syns inom restaurang och livsmedel samt naturbruk. Undantaget är barn- och fritidsutbildningen som visar på överskott. Underskotten drivs av en kombination av stora pensionsavgångar, strukturell underrekrytering till dessa utbildningar och en fortsatt efterfrågan från industri och välfärdssektor.
På eftergymnasial nivå är bilden mer varierad. Inom hälso- och sjukvård visar sjuksköterskeutbildning och specialistsjuksköterskeutbildning på viss brist, medan läkar-, fysioterapeut- och arbetsterapeututbildningarna bedöms vara i balans. Socionomutbildningen visar däremot på stort överskott. Inom pedagogikområdet är bilden splittrad: yrkeslärarutbildningen visar på stor brist och fritidshemslärarutbildningen på brist, medan speciallärar- och specialpedagogutbildningen visar på stort överskott. Övriga lärarutbildningar bedöms vara i balans. Teknikområdet visar på brist för civilingenjörer medan högskoleingenjörer och yh-tekniker bedöms vara i balans. Inom samhällsvetenskap och humaniora är överskotten genomgående, med störst överskott för humanistisk utbildning, personal- och beteendevetenskap samt journalistik och medievetenskap.
Sammantaget koncentreras bristerna till praktiskt orienterade yrkesutbildningar på gymnasial nivå samt till specifika bristyrken på eftergymnasial nivå, medan överskotten framför allt återfinns inom samhällsvetenskap, humaniora och vissa pedagogiska utbildningar. Prognoserna utgår från att nuvarande utbildningsmönster fortsätter. Utfallen kan påverkas genom strategiska insatser som dimensionering av utbildningsplatser, ökad attraktivitet för bristutbildningar och underlättad yrkesväxling.
Det bör noteras att SCB:s prognoser inte omfattar personer med enbart förgymnasial utbildning. Nulägesstatistiken ovan visar dock tydligt att denna grupp har påtagligt svagare arbetsmarknadsanknytning än övriga, med lägre aktivitetsgrad och högre arbetslöshet. Gruppen utgör en viktig del av arbetskraften och en potential för kompetensförsörjningen, förutsatt att rätt insatser görs för att stärka deras formella kompetens och anställningsbarhet.
Denna metodbeskrivning sammanfattar hur Region Hallands framskrivningar av arbetsmarknaden till år 2040 är gjorda. Framskrivningarna bygger på SCB:s Regionala Trender och Prognoser, med vissa anpassningar.
Vad är framskrivningen?
SCB:s Regionala Trender och Prognoser är en framskrivning som består av två delar: tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Tillgången visar hur många utbildade som beräknas stå till arbetsmarknadens förfogande i länet, medan efterfrågan visar arbetsmarknadens behov av utbildade. Dessa jämförs för 46 olika utbildningsgrupper, uppdelat per län.
Framskrivningen är ett basscenario som bygger på antaganden utifrån historiska trender. Den tar inte hänsyn till förändringar som ännu inte syns i statistiken, exempelvis företagsetableringar, tekniksprång, AI och att Sverige ska ha nettonollutsläpp av växthusgaser senast år 2045. I den framtida tillgången ingår inte heller utbildningssatsningar som ännu inte är genomförda.
Tillgång – hur beräknas den?
Tillgången visar hur många utbildade som beräknas stå till arbetsmarknadens förfogande i länet. Tillgången är inte detsamma som samtliga personer med en viss utbildning som bor i länet. Utpendlare – personer som bor i länet men arbetar i ett annat län – räknas bort från tillgången, medan inpendlare räknas till. Tillgången speglar den arbetskraft som faktiskt är tillgänglig för länets arbetsmarknad, vilket gör pendlingsbalansen till en viktig faktor i framskrivningen.
Tillgången bygger på följande komponenter:
- Examination: Det framtida antalet elever i gymnasiets årskurs 1 utgår från SCB:s regionala befolkningsframskrivning över antalet 16-åringar. Andelen 16-åringar som börjar gymnasiet och hur de fördelar sig på olika program antas motsvara genomsnittet av höstterminerna 2023 och 2024. Andelen som avslutar gymnasieskolan med gymnasial kompetens baseras på genomsnittet för åren 2019–2023. För yrkeshögskola baseras beräkningarna på genomsnittet av antagna åren 2021–2023 och andelen examinerade på genomsnittet för åren 2020–2023. För högskola baseras antalet nybörjare på läsåren 2022/2023 och 2023/2024, och andelen examinerade på de fyra läsåren 2019/2020–2022/2023.
- Vidareutbildning: Andelen som vidareutbildar sig inom respektive utbildningsgrupp och län antas motsvara genomsnittet för åren 2019–2023.
- In- och utvandring: Totalt antal in- och utvandrare utgår från SCB:s regionala befolkningsframskrivning från 2024. In- och utvandrares fördelning efter utbildning antas motsvara mönstret för åren 2010–2020.
- Inrikes flytt: Andelen som flyttar från ett län med en viss utbildning och i en viss ålder baseras på historiska mönster för åren 2018–2023. Antalet utflyttare från länen fördelas sedan som inflyttare efter tidigare observerat mönster under samma period.
- Pensionsavgångar: Vid vilken ålder personer med olika utbildningar går i pension baseras på arbetskraftstal per län, ålder och utbildning för åren 2021–2023. Pensionsavgångarna skiljer sig således mellan olika utbildningar. Avgången till pension antas ske två år senare år 2040 jämfört med idag.
- Pendling: Andelen med en viss utbildning som beräknas pendla ut från länet till arbete i annat län baseras på historiska mönster för åren 2021–2023. Antalet utpendlare fördelas sedan som inpendlare i länen efter tidigare observerat mönster under samma period. Framskrivningen tar inte hänsyn till förändrade flytt- och pendlingsmönster som kan uppstå till följd av ett förändrat arbetsmarknadsläge.
Efterfrågan – hur beräknas den?
Efterfrågan visar arbetsmarknadens behov av utbildade och byggs upp i flera steg:
- Näringsgrensframskrivning: Framskrivningen av den nationella efterfrågan på arbetskraft inom olika näringsgrenar bygger på historisk utveckling och SCB:s befolkningsframskrivning 2024 samt antaganden från bland annat Konjunkturinstitutets långsiktiga basscenario från september 2024 med jämviktsmodellen EMEC. Konsultföretaget WSP har därefter regionaliserat den nationella framskrivningen per näringsgren med Raps-modellen (Regionalt analys- och prognossystem).
- Demografidriven efterfrågan: Den framtida efterfrågan på arbetskraft inom utbildning, hälso- och sjukvård och äldreomsorg baseras på regionernas framtida demografiska utveckling enligt SCB:s regionala befolkningsframskrivning, med antagande om i huvudsak oförändrad personaltäthet och vårdkonsumtion (viktad efter ålder).
- Yrkesstruktur: Yrkesstrukturen per näringsgren fram till år 2040 grundar sig på antaganden utifrån trender och mönster i data från SCB:s yrkesregister åren 2018–2021, vilka sedan appliceras på framskrivningens basår 2023.
- Utbildningsväxling: Utbildningsstrukturen per yrkesgrupp fram till år 2040 baseras på matchningsbedömningar mellan utbildning och yrke i SCB:s matchningskarta. Utbildningsväxlingen innebär dels att kompetenskraven antas fortsätta att öka inom många yrken, dels att arbetsgivarna i högre utsträckning antas efterfråga arbetskraft med formell utbildning som matchar yrket vid nyrekrytering. Utbildningsväxlingen påverkar i många fall efterfrågan starkt. Inom hälso- och sjukvård ger dock utbildningsväxlingen liten effekt på grund av legitimationskrav inom många yrken.
SCB:s balanstal
SCB använder ett balanstal för att bedöma arbetsmarknadsläget år 2040. Balanstalet beräknas genom att skillnaden mellan den beräknade tillgången och efterfrågan år 2040 divideras med efterfrågan år 2040 för att därefter multipliceras med 100:
\[\text{Balanstal (\%)} = \frac{\text{Tillgång}_{2040} - \text{Efterfrågan}_{2040}}{\text{Efterfrågan}_{2040}} \times 100\]
Balanstalet visar hur stort gapet mellan tillgång och efterfrågan beräknas bli år 2040 i procent av efterfrågan. Ett negativt tal innebär att tillgången är mindre än efterfrågan (risk för brist), ett positivt tal innebär överskott.
SCB:s bedömningsskala (standardfall):
| Balanstal | Bedömning |
|---|---|
| < −30 % | Stor brist |
| −30 till −15 % | Brist |
| −15 till −10 % | Viss brist |
| −10 till +10 % | Balans |
| +10 till +15 % | Visst överskott |
| +15 till +30 % | Överskott |
| > +30 % | Stort överskott |
Det kan således finnas mindre obalanser mellan tillgång och efterfrågan trots att bedömningen är balans.
Specialfall: Utbildningsgrupper med initial brist
För 10 av de 46 utbildningsgrupperna påverkas bedömningarna utöver balanstalen även av arbetsmarknadsläget vid framskrivningens början. Det handlar primärt om legitimationsyrken. Att bedömningarna görs på annat sätt för dessa utbildningsgrupper beror på att efterfrågan i framskrivningen riskerar att underskattas – bristen består ofta av vakanta tjänster som inte har kunnat tillsättas, snarare än av att personer med andra utbildningar anställts istället. Eftersom det inte finns tillräckligt bra information om bristens storlek är det inte möjligt att kvantitativt ta hänsyn till den i beräkningen av efterfrågan.
De 10 utbildningsgrupperna är: psykologutbildning, apotekar- och receptarieutbildning, arbetsterapeututbildning, fysioterapeututbildning, biomedicinsk analytikerutbildning, läkarutbildning, sjuksköterskeutbildning (grundnivå), specialistsjuksköterskeutbildning, tandläkarutbildning samt gymnasial el-, automations-, dator- och kommunikationsteknisk utbildning.
För att bedöma situationen vid framskrivningens början har information från Socialstyrelsens arbetsmarknadsenkät till regionerna från år 2022 använts för vårdyrkena. För gymnasial utbildning inom el-, automations-, dator- och kommunikationsteknik har Arbetsförmedlingens yrkesbarometer från våren 2025 använts.
Om brist föreligger i utgångsläget använder SCB en strängare bedömningsskala:
| Balanstal | Bedömning vid initial brist |
|---|---|
| < −30 % | Kraftigt ökad brist |
| −30 till −10 % | Ökad brist |
| −10 till 0 % | Brist (kvarstår) |
| 0 till +10 % | Viss brist |
| +10 till +15 % | Balans |
| +15 till +30 % | Visst överskott |
| > +30 % | Överskott |
Utgångspunkten är att om det är brist på utbildade vid framskrivningens början samtidigt som tillgång och efterfrågan utvecklas ungefär lika under prognosperioden (balanstal mellan −10 och +10 %), antas det bli fortsatt brist år 2040. För att uppnå ett mer balanserat arbetsmarknadsläge år 2040 krävs att tillgången ökar tydligt starkare än efterfrågan (balanstal på +10 till +15 %).
Region Hallands anpassningar
Region Halland har gjort två anpassningar jämfört med SCB:s metodik. SCB:s bedömningar – både avseende initial brist och slutbedömningen av arbetsmarknadsläget år 2040 – används oförändrade.
1. Uppskattning av dold efterfrågan vid initial brist
SCB:s metodik hanterar initial brist genom en kvalitativ justering av bedömningsskalan, utan att kvantifiera den dolda efterfrågan. Region Halland har valt att uppskatta den dolda efterfrågan genom att räkna upp efterfrågan med 15 % för utbildningar där SCB bedömer att det föreligger brist i utgångsläget.
Den faktiska storleken på den dolda efterfrågan är inte känd – varken för SCB eller för Region Halland. Uppräkningen på 15 % är en uppskattning gjord av Region Halland för att åskådliggöra problemet. Uppskattningen baseras på att SCB:s justerade bedömningsskala kräver ett balanstal på +10 till +15 % för att uppnå balans vid initial brist. Region Halland har valt det övre intervallet, det vill säga 15 %.
2. Förenklat balansmått
Istället för SCB:s balanstal använder Region Halland kvoten tillgång/efterfrågan, uttryckt i procent:
\[\text{Täckningsgrad (\%)} = \frac{\text{Tillgång}_{2040}}{\text{Efterfrågan}_{2040}} \times 100\]
Måttet är enklare att tolka: 100 % innebär balans, under 100 % innebär brist, över 100 % innebär överskott. Exempelvis innebär 85 % att tillgången täcker 85 % av efterfrågan.
Viktigt att beakta
Framskrivningen är ett scenario, inte en prognos – den visar vad som händer om historiska mönster fortsätter. Det viktigaste budskapet i framskrivningen är bedömningen för år 2040, inte det exakta antalet i tillgången och efterfrågan på arbetskraft.
Brist innebär inte per automatik att lediga tjänster inte kommer att tillsättas, och överskott innebär inte nödvändigtvis att ett visst antal personer kommer att bli arbetslösa. Däremot kan det innebära att individernas val av utbildning, statens och regionernas styrning av utbildningsresurserna och arbetsgivarnas efterfrågan på olika utbildningsgrupper kan behöva anpassas för att hantera eventuella obalanser på arbetsmarknaden. Regionala obalanser mellan tillgång och efterfrågan kan också medföra en anpassning i individernas flytt- eller pendlingsmönster.
Källa: SCB, Regionala Trender och Prognoser 2025. För mer information om metod och antaganden, se Antaganden i korthet och Så är bedömningarna gjorda.
Arbetsmarknadsprognos 2040
Framtidsutsikter för utbildningsgrupper enligt SCB:s prognosmodell, grupperade efter utbildningsnivå. Klicka på en nivå för detaljer.
Analys och slutsatser
En fullföljd gymnasieutbildning är en grundförutsättning för arbetsmarknaden
Nulägesdata visar tydligt att personer med förgymnasial utbildning, det vill säga de som saknar fullföljd gymnasieutbildning, har en påtagligt svagare ställning på arbetsmarknaden. Gruppen uppvisar högre arbetslöshet och lägre aktivitetsgrad än övriga utbildningsnivåer, och konkurrensen om de jobb som inte kräver gymnasieutbildning är redan idag hård. SCB:s prognoser omfattar inte denna grupp, men den pågående strukturomvandlingen mot högre kvalifikationskrav innebär sannolikt att efterfrågan på arbetskraft utan gymnasiekompetens kommer att fortsätta minska. Samtidigt utgör gruppen en outnyttjad potential: genom riktade insatser för vuxenutbildning och validering kan förgymnasialt utbildade vidareutbildas mot bristyrken och därigenom både stärka sin egen arbetsmarknadsställning och bidra till att lindra regionens kompetensförsörjningsutmaningar.
Gymnasiala yrkesutbildningar är nyckeln till regionens kompetensförsörjning
Gymnasiala yrkesutbildningar inom teknik och tillverkning, bygg och fastighet samt vård och omsorg visar genomgående starka arbetsmarknadsutfall i nuläget och tydliga bristprognoser för 2040. I Halland presterar dessa utbildningar ofta bättre än riksgenomsnittet med hög aktivitetsgrad och låg arbetslöshet. Samtidigt förväntas underskotten växa till följd av stora pensionsavgångar, strukturell underrekrytering och fortsatt efterfrågan från industri och välfärdssektor. Att öka attraktiviteten för och dimensioneringen av dessa utbildningar är avgörande för att möta regionens framtida kompetensbehov.
Generella utbildningar innebär hårdare konkurrens om jobben
Nulägesdata visar att matchningen är förhållandevis svag för högskoleförberedande gymnasieutbildningar och för eftergymnasiala utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap. Gemensamt för dessa utbildningar är att de i sig inte leder till ett specifikt yrke, vilket gör att personer med dessa utbildningar i högre grad konkurrerar om samma typer av jobb. För dem som inte läser vidare efter gymnasiet kan konkurrensen bli särskilt påtaglig. Samtidigt finns det goda framtidsutsikter för många yrkesrelaterade utbildningar, både på gymnasial och eftergymnasial nivå, där prognoserna pekar på brist. Det handlar inte enbart om legitimationsyrken utan om en bredd av yrken inom teknik, industri, vård och omsorg. En förskjutning av utbildningsval, där fler väljer utbildningar med god arbetsmarknadsanknytning, skulle både förbättra individernas jobbmöjligheter och lindra de bristsituationer som hämmar regionens kompetensförsörjning. God studie- och yrkesvägledning som tydliggör sambandet mellan utbildning och arbetsmarknad är därför en central insats.
Halland har goda förutsättningar men delar rikstrenderna
Halland uppvisar överlag bättre arbetsmarknadsutfall än riksgenomsnittet för de flesta utbildningsgrupper. Regionen har högre aktivitetsgrad och lägre arbetslöshet för såväl gymnasialt som eftergymnasialt utbildade. Trots detta goda utgångsläge står Halland inför samma strukturella utmaningar som övriga landet: bristerna koncentreras till yrkesutbildningar som är centrala för regionens näringsliv och välfärd, medan överskotten återfinns inom mer generella utbildningar. Den halländska arbetsmarknadens styrka, med många instegsjobb och god sysselsättning, kan inte kompensera för det faktum att framtidens kompetensbehov i allt högre grad kräver specifika yrkeskompetenser.