Hur klarar Halland dagens kompetensförsörjning?
Svaret på hur väl Halland klarar kompetensförsörjningen beror på vilka strategier och grupper vi studerar. Kompetensförsörjning kan ske genom att öka arbetskraftsdeltagandet, utbilda och kompetensutveckla befolkningen, eller attrahera kompetens från andra regioner och länder. Varje strategi har sina styrkor och begränsningar, och en helhetsbild kräver att vi beaktar dem alla.
Halland har goda grundförutsättningar. Regionen har landets högsta arbetskraftsdeltagande och en av de högsta sysselsättningsgraderna. Utbildningsnivån har ökat markant över tid, och inflyttning samt invandring har bidragit till befolkningstillväxt i arbetsför ålder. Regionens attraktivitet som bostadsort, med goda pendlingsmöjligheter till omkringliggande arbetsmarknader, har stärkt den samlade kompetensbasen.
Samtidigt finns tydliga utmaningar. En betydande del av den yngre arbetskraften saknar fullföljd gymnasieutbildning och skillnaderna i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är påtagliga. Det stora negativa pendlingsnettot innebär att regionen konkurrerar om kompetensen med framförallt Göteborgsregionen. Sammantaget klarar Halland kompetensförsörjningen relativt väl jämfört med riket, men utmaningarna varierar mellan olika grupper och branscher.
I tidigare kapitel har vi gått igenom matchningssituationen i Halland och hur arbetsgivarnas behov ser ut idag. I detta kapitel byter vi perspektiv och frågar oss hur arbetsgivare i Halland lyckas tillgodose kompetensbehoven idag och vilka strategier som finns att tillgå för att klara kompetensförsörjningen.
Bakgrund och teori
Utifrån ett kompetensförsörjningsperspektiv är det viktigt att utveckla och ta tillvara på den arbetskraft som finns inom regionen samt locka och ta tillvara på arbetskraft från andra regioner och länder. Kompetensförsörjningsarbetet kan delas in i fyra huvudstrategier:
Strategier för kompetensförsörjning
Fyra huvudstrategier för att möta arbetsgivarnas kompetensbehov
Öka arbetskraftsutbudet
Få fler personer att stå till arbetsmarknadens förfogande:
- Ökat arbetskraftsdeltagande bland grupper med låg sysselsättning
- Förlängt arbetsliv genom tidigare inträde och senare utträde
Utbilda och bygga kompetens
Utveckla kompetens hos regionens invånare:
- Grundutbildning
- Gymnasial utbildning
- Eftergymnasial utbildning
Kompetensutveckla och ställa om
Utveckling och omställning av befintlig arbetskraft:
- Arbetsgivarledda insatser
- Utbildningsaktörers insatser
- Omställningsorganisationers insatser
Attrahera kompetens
Locka arbetskraft till regionen:
- Inpendling från närliggande regioner
- Inflyttning från övriga Sverige
- Invandring
Den första huvudstrategin handlar om att öka arbetskraftsutbudet genom att få fler personer att stå till arbetsmarknadens förfogande. Detta sker genom att öka arbetskraftsdeltagandet bland grupper med låg sysselsättning och förlänga arbetslivet genom tidigare inträde och senare utträde från arbetsmarknaden.
Den andra huvudstrategin handlar om att utbilda och bygga kompetens hos dem som bor i regionen. Från grundutbildning, gymnasial- och eftergymnasial utbildning till övriga bildning och kompetensstärkande insatser för individer.
Den tredje huvudstrategin handlar om kompetensutveckling och omställning av arbetskraften i regionen. Insatserna kan ske genom t.ex. arbetsgivaren, utbildningsaktörer eller omställningsorganisationer.
Den fjärde huvudstrategin riktar in sig på att attrahera arbetskraft till regionen, det vill säga personer som inte bor i Halland. Detta kan ske genom inpendling från närliggande regioner, inflyttning från andra delar av Sverige samt genom invandring. För att denna strategi ska vara framgångsrik krävs att regionen är attraktiv ur flera perspektiv. Det handlar inte bara om att erbjuda attraktiva arbetsplatser utan också om faktorer som bostadsutbud, kommunikationer, utbildningsmöjligheter och livsmiljö i stort.
Det samlade målet för dessa strategier är att arbetsgivarna ska få en god kompetensförsörjning och att en så stor del av befolkningen i Halland som möjligt ingår i arbetskraftsutbudet och är i sysselsättning. Strategierna är inte ömsesidigt uteslutande utan kompletterar varandra. En framgångsrik kompetensförsörjning bygger på en kombination av flera strategier, anpassade efter de specifika förutsättningar och behov som finns i olika delar av regionen och inom olika branscher.
Öka arbetskraftsutbudet
Att öka arbetskraftsutbudet handlar i grunden om att få fler personer att delta i arbetskraften. Detta kan ske på två huvudsakliga sätt: genom att öka arbetskraftsdeltagandet bland personer i arbetsför ålder (20-64 år) eller genom att påverka in- och utträdesåldrarna på arbetsmarknaden.
I arbetskraften ingår personer som söker arbete (arbetslösa) eller befinner sig i sysselsättning. Gemensamt för grupperna är att de står till arbetsmarknadens förfogande. De delar av befolkningen som exempelvis är i studier, pensionerade eller sjukskrivna tillhör således inte arbetskraften.
Över tid är en viktig förutsättning för arbetskraftstillväxt att befolkningen i arbetsför ålder ökar. Under perioden 2010-2023 ökade antalet invånare i arbetsför ålder boendes i Halland med 15 700 personer, i relativa tal innebar det en ökning med 9 procent. Detta var en procentenhet över rikets utveckling och den fjärde högsta ökningen bland regionerna. Bland Sveriges 21 regioner minskade antalet invånare i arbetsför ålder i nio av dem. Som högst var befolkningsökningen i storstadsregionerna och deras grannregioner.
Utbilda och bygga kompetens
Strategin att utbilda och bygga kompetens fokuserar på det formella utbildningssystemet och dess grundläggande utbildningskedja i regionen. En väl fungerande utbildningskedja, från grundskola via gymnasium till eftergymnasial utbildning, är avgörande för regionens långsiktiga kompetensförsörjning och individers möjlighet till etablering på arbetsmarknaden.
I grundskolan läggs fundamentet för det livslånga lärandet genom att säkerställa de grundläggande kunskaper och färdigheter som krävs för vidare studier. Gymnasieskolan har en nyckelroll eftersom en fullföljd gymnasieutbildning i praktiken blivit ett grundkrav på dagens arbetsmarknad, både för direkt inträde i arbetslivet och för vidare studier. För dem som inte fullföljt gymnasiet finns möjlighet att läsa in utbildningen i vuxen ålder genom kommunal vuxenutbildning, vilket är viktigt för att säkerställa att alla får möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden.
Den eftergymnasiala utbildningen, som omfattar högskola, yrkeshögskola och andra eftergymnasiala utbildningsformer, förser arbetsmarknaden med specialiserad och kvalificerad kompetens. Här är det centralt att utbildningsutbudet anpassas efter arbetsmarknadens behov genom nära samverkan mellan utbildningsanordnare och arbetsgivare.
Kompetensutveckla och ställa om
Strategin “Utbilda och bygga kompetens” fokuserar främst på det formella utbildningssystemet. Denna strategi handlar främst om kompetensutveckling och omställning av yrkesverksamma. Det kan handla om arbetsgivarledd utbildning, vidareutbildning via kurser, arbetsmarknadsutbildningar via Arbetsförmedlingen eller särskilda omställningsinsatser vid exempelvis varsel.
Ett centralt inslag i strategin är att anpassa och utveckla kompetensen hos den befintliga arbetskraften. Detta kan ske genom att arbetsgivare erbjuder internutbildningar eller genom att arbetsuppgifter anpassas efter tillgänglig kompetens. Ett exempel är när sjuksköterskor vidareutbildas för att avlasta vissa av läkarnas arbetsuppgifter, eller när industriföretag utbildar sin personal i ny teknologi.
Strategin omfattar också de insatser som görs av olika omställningsorganisationer för att stödja arbetskraftens rörlighet på arbetsmarknaden. Detta är särskilt viktigt vid större strukturomvandlingar eller när specifika branscher genomgår förändringar som kräver ny eller förändrad kompetens. Genom att kombinera arbetsgivarledd utbildning med olika former av omställningsstöd kan arbetskraftens kompetens kontinuerligt anpassas till arbetsmarknadens behov.
På grund av strategins breda omfattning, innefattande en mångfald av utbildningsformer och arbetsplatsförlagt lärande som för närvarande saknar enhetlig regional datainsamling, har det i denna rapport inte varit möjligt att genomföra en statistisk analys inom området. Detta utgör ett viktigt område för framtida utvecklingsarbete, där förbättrad datainsamling och analys kan bidra till en djupare förståelse av kompetensutvecklings- och omställningsinsatserna.
Attrahera kompetens
Den fjärde huvudstrategin för kompetensförsörjning handlar om att attrahera kompetens till regionen genom inpendling, inflyttning och invandring. Till skillnad från de tidigare strategierna, som fokuserar på att utveckla och ta tillvara på den befintliga arbetskraften, handlar denna strategi om att locka arbetskraft från andra geografiska områden.
Att attrahera kompetens kräver insatser på flera nivåer och förutsätter att regionen är attraktiv ur flera perspektiv. Det handlar inte bara om att erbjuda attraktiva arbetsplatser utan också om faktorer som bostadsutbud, kommunikationer, utbildningsmöjligheter och livsmiljö i stort. Strategin är särskilt viktig när regionens egna utbildnings- och omställningsinsatser inte är tillräckliga för att möta arbetsgivarnas kompetensbehov, eller när det finns ett omedelbart behov av specifik kompetens som inte finns tillgänglig i regionen.
Inpendling
Inpendling som kompetensförsörjningsstrategi handlar om att vidga arbetsmarknadsregionen genom att skapa goda möjligheter för arbetspendling. Strategin bygger på principen att ett större funktionellt arbetsmarknadsområde ökar möjligheterna till effektiv matchning mellan arbetskraft och arbetsgivare.
Arbetspendling kan ske över olika geografiska avstånd och tidsperioder, från daglig pendling till veckopendling. Detta ställer olika krav på infrastruktur och stödjande funktioner. För dagpendling är effektiva kommunikationer centrala, både i form av vägar och kollektivtrafik. För veckopendling blir även tillgången till tillfälligt boende en viktig faktor.
Samtidigt medför pendling vissa utmaningar som behöver beaktas. Det handlar dels om miljöpåverkan från ökade transporter, dels om sociala aspekter som påverkan på individers hälsa och familjeliv. Det finns också ett jämställdhetsperspektiv att ta hänsyn till, då män tenderar att pendla längre sträckor medan kvinnor i högre utsträckning är beroende av kollektivtrafik.
Inflyttning
Inflyttning som strategi handlar om att attrahera arbetskraft från andra delar av Sverige att bosätta sig i regionen. Det är en mer långsiktig lösning än inpendling, eftersom den bidrar till en permanent förstärkning av den regionala arbetskraften.
En regions förmåga att attrahera inflyttare kan förstås som en pyramid av olika faktorer. I basen finns grundläggande behov och krav som måste vara uppfyllda, som tillgång till arbete, bostad och grundläggande samhällsservice. I pyramidens mitt återfinns faktorer som inte är förhandlingsbara för den potentiella inflyttaren, exempelvis specifika karriärmöjligheter eller utbildningsmöjligheter. I toppen finns preferenser, det lilla extra som kan göra en plats särskilt attraktiv, som ett rikt kulturliv eller specifika fritidsmöjligheter.
Forskning visar att det främst är faktorer i pyramidens bas och mitt som avgör människors flyttbeslut. Detta innebär att regioner som vill attrahera arbetskraft bör fokusera på att säkerställa grundläggande behov och krav snarare än att satsa stora resurser på att utveckla det lilla extra. Detta är särskilt viktigt för mindre orter och regioner, där resurser för att konkurrera med storstädernas breda utbud av kultur och nöjen ofta är begränsade.
Invandring
Invandring är en viktig strategi för regional kompetensförsörjning och har historiskt varit en betydande källa till arbetskraftstillväxt i Sverige. Invandringen består av flera komponenter med olika förutsättningar för arbetsmarknadsetablering: arbetskraftsinvandring som direkt svarar mot arbetsgivarnas behov, samt asyl- och anhöriginvandring.
Medan arbetskraftsinvandringen står för en mindre del av den totala invandringen till Sverige har asyl- och anhöriginvandring historiskt sett bidragit betydligt mer till arbetskraftstillväxten. Denna grupp möter dock ofta större utmaningar i etableringen på arbetsmarknaden, med längre väg till sysselsättning jämfört med arbetskraftsinvandrare. Skillnaden beror bland annat på att asyl- och anhöriginvandrare inte rekryteras direkt mot arbetsmarknadens behov. För att ta tillvara denna grupps kompetens krävs därför särskilda insatser som språkutbildning, validering av utländsk utbildning och kompetens, samt kompletterande utbildningar.
Data och resultat
Ökat arbetskraftsutbud
I Halland ingår 88,2 procent av befolkningen som är i arbetsför ålder i arbetskraften. Nivån är den högsta i Sverige och en god bit över riksgenomsnittet (85,8 procent) och har under 20-talet ökat något. Det finns betydande skillnader i arbetskraftsdeltagandet beroende på om man är född i Sverige eller inte – en skillnad som återfinns i samtliga regioner. I Halland ingår 89,8 procent av de inrikes födda i arbetskraften och 82 procent av de utrikes födda. Båda grupperna har jämfört med övriga regioner det högsta arbetskraftsdeltagandet i landet.
Om vi bryter ner arbetskraften i dess komponenter framkommer att 84,9 procent av befolkningen i arbetsför ålder i Halland är i sysselsättning och 3,4 procent i arbetslöshet. Andelen sysselsatta, som benämns som sysselsättningsgraden, har ökat under 20-talet och var vid utgången av 2023 den näst högsta i riket och över riksgenomsnittet (81,6 procent). För både inrikes och utrikes födda finns det även här en hallandskomponent i meningen att båda grupperna har en högre sysselsättningsgrad än riksgenomsnittet. Jämfört med övriga regioner har inrikes födda i Halland den nästa högsta sysselsättningsgraden (87,8 procent) och utrikes födda den fjärde högsta (73 procent), i den meningen finns det potential för en högre sysselsättningsgrad bland utlandsfödda. Under 20-talet har sysselsättningsgraden ökat för båda grupperna och mest har den ökat för utlandsfödda.
Ser vi till den andra komponenten av arbetskraften, det vill säga arbetslösheten, intar Halland en god position även i detta sammanhang: 2023 var arbetslösheten i regionen 3,4 procent, vilket var den femte lägsta nivån bland regionerna och under riksgenomsnittet (4,2 procent). Under 20-talet har arbetslösheten minskat något. För inrikes födda boendes i Halland var arbetslösheten 1,9 procent och för utlandsfödda 9 procent. För båda grupperna har arbetslösheten minskat under 20-talet och särskilt stor har nedgången varit bland utlandsfödda. Detta innebär att en större del av de utlandsfödda i arbetskraften gått från arbetslösa till sysselsatta under perioden.
Alltjämt kvarstår könsskillnader på den halländska arbetsmarknaden. Arbetskraftsdeltagandet är något lägre bland kvinnorna (87,4 procent) än bland männen (89,1 procent). Bakomliggande orsaker är att kvinnor i högre utsträckning än män är i studier, sjukskrivna eller föräldralediga. Förklaringsfaktorerna bakom detta utfall är flera, bland annat ojämlikt uttag av föräldraledighet och att kvinnor överlag tar ett större ansvar i hemmet. Särskilt stora är könsskillnaderna i detta avseende bland utlandsfödda, här uppgår könsgapet till 5,4 procentenheter vilket är betydligt större än för inrikes födda (0,5 procentenheter). Detta innebär att det finns en stor potential för ökat arbetskraftsdeltagande bland utlandsfödda kvinnor.
Arbetskraftens sammansättning
Att få in fler på arbetsmarknaden, både tidigare och längre upp i åldrarna, kommer att bli viktigare i takt med att medelåldern i landet ökar. Fler behöver ingå i arbetskraften för att främja en god kompetensförsörjning i framtiden.
I grafen ovanför ser vi hur sysselsättningsgraden ser ut inom olika åldersgrupper i Halland och Riket. Över tid har andelen sysselsatta i de yngre åldrarna minskat som en följd av att allt fler studerar på gymnasial och eftergymnasial nivå. Noterbart är dock att andelen ungdomar på arbetsmarknaden ligger markant högre i Halland än i Riket som helhet. Inom gruppen yngre, här förstått som 15-24 år, sker en drastisk ökning av sysselsättningsgraden vid 20-årsåldern. Detta beror på att många då lämnar gymnasiet för att inträda på arbetsmarknaden.
Andelen sysselsatta fortsätter sedan att öka för varje femårsklass för att sedan börja avta runt 60-årsåldern. I denna fas av livet inträder en del frivilligt i pension medan andra behöver frånträda arbetsmarknaden som följd av hälsoproblem som blir allt vanligare högre upp i åldrarna. Vidare definierar Arbetsförmedlingen personer som är 55 år eller äldre som en grupp med svag konkurrenskraft på arbetsmarknaden. En del av nedgången handlar således om att personer i denna ålder kan ha svårt att hitta nytt jobb och därför blir ofrivilligt arbetslösa.
En allt större del av arbetskraften och befolkningen i arbetsför ålder i Halland består av personer som är födda utanför Sverige. Var femte person i arbetsför ålder i Halland är född i utlandet – vilket är under riksgenomsnittet som ligger på 25 procent – och drygt 18 procent av arbetskraften. Bara under 20-talet har utlandsfödda stått för nästan 70 procent av arbetskraftstillväxten och för hela ökningen av befolkningen i arbetsför ålder samt för 60 procent sysselsättningsökningen.
Utbildningsnivåns betydelse för arbetskraftsdeltagandet
I nästa avsnitt följer en mer djupgående beskrivning av hallänningarnas utbildningsnivå men vi vill redan här lyfta dess betydelse för individens jobbchanser i Halland och Sverige. Tidigare i rapporten såg vi att andelen yrken som inte kräver minst en gymnasial utbildning är förhållandevis få vilket innebär att konkurrensen om dessa yrken är hög. För varje yrke i Halland som inte kräver gymnasial utbildning går det 1,7 personer med en förgymnasial. Detta kan jämföras med kvoten för gymnasialt och eftergymnasialt utbildade där kvoten ligger på 1,18 respektive 1,24 personer per jobb.
Den höga konkurrensen om förgymnasiala yrken får genomslag i sysselsättningsstatistiken. Bland förgymnasialt utbildade ligger sysselsättningsgraden på 67,2 procent och för gymnasialt utbildade är nivån 85,3 respektive 84,2 procent. Under 20-talet har sysselsättningsgraden ökat för samtliga utbildningsnivåer. Nedbrutet på födelseregion är det genomgående att utlandsfödda har haft den största ökningen.
Utbilda och bygga kompetens
Befolkningens utbildningsnivå
Den halländska arbetsmarknaden har ett “överutbud” av kompetens om vi utgår från den administrativa länsindelningen. Detta beror på att länet har ett negativt pendlingsnetto, något vi studerar mer i detalj senare i rapporten. Totalt är det drygt 22 000 fler som pendlar ut än in från länet. Detta innebär att i relation till befolkningen i Halland, det vill säga den potentiella arbetskraften, finns det förhållandevis få jobb inom regionen. Rent teoretiskt betyder det här att arbetsgivarna i Halland har goda möjligheter att hitta kompetens inom regionen under förutsättning att befolkningen har den kompetens som arbetsgivarna eftersöker. Därför är det av stor betydelse att befolkningen som bor i Halland har de förmågor och kompetenser som arbetsgivarna eftersöker. Totalt hämtar arbetsgivarna i regionen 90 procent av sin kompetens från inom länets gränser – den egna befolkningen är således den största källan till kompetens.
Av den halländska befolkningen mellan 25-64 år har 9,1 procent en förgymnasial utbildning, 44,9 procent en gymnasial utbildning och 44,1, procent en eftergymnasial utbildning. Över tid har den generella utbildningsnivån i regionen ökat och en allt större andel har en eftergymnasial utbildning. I förhållande till riksgenomsnittet är utbildningsnivån i Halland något lägre och i jämförelse med övriga 21 regioner intar Halland en sjundeposition. Som högst är utbildningsnivån i storstadsregionerna, Uppsala, Västerbotten samt Östergötland. Utbildningsnivån i en region är generellt sett en reflektion av hur arbetsmarknaden ser ut där. Många högkvalificerade yrken tillsammans med en stor universitetssektor innebär en hög attraktionskraft för personer med en eftergymnasial utbildning.
Ser vi till utvecklingen i faktiska tal perioden 2010–2023 har antalet eftergymnasialt utbildade i Halland ökat med 38,4 procent (20 375 personer), gymnasialt utbildade med 3,3 procent (2 375 personer) medan förgymnasialt utbildade minskat med 33 procent (- 7457 personer). Detta innebär att utbudet av eftergymnasial kompetens i Halland – liksom i riket – ökat i en mycket hög takt. Bakom utvecklingen återfinns en högre benägenhet att studera vidare och en generationsväxling där många med en förgymnasial utbildning frånträtt arbetskraften.
Det finns betydande och ökande skillnader i utbildningsnivå mellan kvinnor och män i Halland. År 2023 hade 52,1 procent av kvinnorna en eftergymnasial utbildning jämfört med 36,2 procent av männen – en skillnad på närmare 16 procentenheter. Detta kan jämföras med 2010 då skillnaden var cirka 9 procentenheter. Medan andelen eftergymnasialt utbildade kvinnor ökat med 12 procentenheter mellan 2010 och 2023, är motsvarande ökning för män endast 5,3 procentenheter. Ett särskilt noterbart mönster är att kvinnors gymnasiala utbildningsnivå minskat markant (från 47 till 39,4 procent), samtidigt som mäns andel varit stabil och till och med ökat något (från 49,9 till 50,3 procent). En anledning till skillnaderna är att kvinnodominerade yrken med många anställda inom offentlig sektor kräver eftergymnasial utbildning samtidigt som mansdominerade yrken med många anställda inom privat sektor i regel kräver gymnasial utbildningsnivå.
Utbildningsnivån skiljer sig tydligt mellan inrikes och utrikes födda i Halland, även om gruppen utrikesfödda är mycket heterogen med stora variationer beroende på födelseland, migrationsskäl och tidpunkt för invandring. Medan 7 procent av de inrikes födda har förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå är motsvarande andel närmare 20 procent bland utrikes födda. Bland inrikes födda har 45 procent en eftergymnasial utbildning medan motsvarande andel bland utrikes födda är 41 procent. Den största skillnaden återfinns i andelen med en treårig gymnasial utbildning - 30 procent av inrikes födda har denna utbildningsnivå jämfört med 18 procent av utrikes födda.
Genomströmning och sammansättning
Utbildningsnivån i befolkningen har ökat markant över generationerna. Detta syns både i andelen som har en gymnasial utbildning och i övergången till eftergymnasiala studier. Medan hälften av 60-64-åringarna har högst förgymnasial eller en kortare gymnasial utbildning, har majoriteten av de yngre genomgått en treårig gymnasieutbildning. Även övergången till högre studier har ökat – 18,5 i åldersgruppen 60-64 år har en längre eftergymnasial utbildning, medan motsvarande andel är drygt en tredjedel bland 40-44-åringarna.
Trots utvecklingen saknar fortfarande en betydande andel av den yngre arbetskraften en treårig gymnasieutbildning (som är normen på utbildningslängden sedan gymnasiereformen 1991). I åldersgruppen 20-39 år har mellan 14-16 procent antingen endast förgymnasial utbildning eller en kortare gymnasial utbildning. I faktiska tal saknar 11 400 (15,2 procent) personer i denna grupp en treårig gymnasial utbildning. Bland männen i åldersgruppen uppgår andelen till 17,9 procent och bland kvinnorna till 12,3 procent. Skillnaderna är också stora beroende på om man är född i eller utanför Sverige. Bland inrikes födda mellan 20-39 år saknar 10 procent en treårig gymnasieutbildning, bland utlandsfödda ligger andelen på 36,4 procent.
Att nästan 11 procent i åldern 20-24 år saknar en treårig gymnasieutbildning kan delvis förklaras av att 14 procent av de halländska eleverna som lämnade grundskolan 2023 saknade behörighet till gymnasiet. Under 2020-talet har utvecklingen varit negativ - andelen behöriga elever har minskat från 87,7 procent 2020 till 86,1 procent 2023. Särskilt stor är utmaningen för utlandsfödda elever där endast 63 procent uppnådde gymnasiebehörighet, jämfört med 89,5 procent bland inrikes födda. De lägre behörighetstalen bland utlandsfödda kan förklaras av faktorer som språkutmaningar och varierande studiebakgrund, särskilt för elever som invandrat efter skolstart och därmed haft kortare tid att tillgodogöra sig det svenska språket och skolsystemet. Detta innebär att genomströmningen i skolsystemet bromsas för många redan innan gymnasiet.
På gymnasial nivå leder programbyten och studieavhopp till att alla elever inte genomgår sitt gymnasieprogram inom tre år från studiestart. Under 2024 klarade 81 procent av eleverna (exklusive elever som började sina studier på introduktionsprogram) sitt program inom tre år, det vill säga avslutade sitt program med den gymnasieexamen. Detta var över riksgenomsnittet (79 procent) men en försämring jämfört med perioden 2021-2023 då nivån låg på 82-83 procent. Ser vi till samtliga elever, det vill säga även dem som påbörjade sina studier på ett introduktionsprogram, var genomströmningsfrekvensen 2024 i Halland 72 procent.
Av eleverna i Halland som genomgick en gymnasieutbildning med examen eller studiebevis 2023 hade 73,8 procent behörighet till högskolan. Detta var en nedgång jämfört med perioden 2020-2022 då nivån låg på 76-77 procent. I förhållande till riksgenomsnittet (72,2 procent) hade de halländska eleverna (73,8 procent) en något högre behörighetsgrad 2023. Även i detta avseende finns det skillnader om vi tar hänsyn till kön och födelseregion. Av männen hade 66,3 procent av de halländska studenterna högskolebehörighet, motsvarande siffra för kvinnorna var 81,8 procent. Den stora differensen beror på att betydligt fler kvinnor än män läser högskoleförberedande program. Sett till födelseregion var skillnaderna betydande men inte lika stora som mellan könen. Av de svenskfödda avgångseleverna hade 74,7 högskolebehörighet och bland utlandsfödda var nivån 64,6 procent.
Attrahera kompetens
Inpendling från andra regioner
Av de sysselsatta i Halland utgörs den största delen, cirka 89 procent (134 900 personer), av personer som både bor och arbetar i regionen, medan resterande 11 procent (16 600 personer) pendlar in från andra regioner. Samtidigt pendlar närmare 39 100 hallänningar till arbete i andra regioner, vilket motsvarar 22 procent av den förvärvsarbetande befolkningen som bor i Halland.
Arbetspendlingen till och från Halland har ökat markant under den senaste tioårsperioden, vilket speglar en allt mer integrerad arbetsmarknad. Mellan 2010 och 2023 har antalet personer som pendlar in till Halland ökat från knappt 13 000 till drygt 16 600 personer, en ökning med cirka 28 procent. Under samma period har utpendlingen vuxit från cirka 30 500 till 39 100 personer, motsvarande en ökning på 28 procent.
Det negativa pendlingsnettot har förstärkts över tid, från -17 500 personer år 2010 till -22 459 personer år 2023. Detta innebär att Halland i allt högre utsträckning försörjer omkringliggande regioner med arbetskraft. Utvecklingen är särskilt tydlig efter 2019, då skillnaden mellan in- och utpendling ökat mer markant.
Samtidigt har antalet personer som både bor och arbetar i regionen ökat från cirka 114 000 år 2010 till närmare 135 000 år 2023, en ökning med 18 procent. Detta tyder på att regionens egen arbetsmarknad växer parallellt med den ökade pendlingen. Av den halländska arbetskraften pendlar idag cirka 22 procent till arbete i andra regioner. Kvoten mellan natt- och dagbefolkningen i Halland ligger på 0,87, vilket efter Uppsala är den lägsta kvoten i riket. Detta innebär att Halland har en jämförelsevis stor befolkning i förhållande till hur många som arbetar i länet.
Halland har fler utpendlare än inpendlare inom alla utbildningsnivåer. Störst nettoutflöde finns bland eftergymnasialt utbildade (13 400 fler pendlar ut än in), följt av gymnasialt utbildade (7 800 fler ut än in) och förgymnasialt utbildade (1 175 fler ut än in). Även procentuellt sett är utflödet av eftergymnasial kompetens betydligt större än för övriga grupper.
På branschnivå har regionen också fler utpendlare än inpendlare inom samtliga branscher. Störst nettoutpendling finns inom den privata sektorn, särskilt IT, kredit och försäkring, företagstjänster, transport samt tillverkning. Minst nettoutpendling finns inom vård, utbildning, energi samt hotell och restaurang.
Pendlingsmönstren speglar en allt mer specialiserad arbetsmarknad där människor är villiga att resa längre för att matcha sin kompetens med rätt arbetsgivare. Detta förstärks av den så kallade pendlingspremien – det vill säga att längre pendlingsavstånd ofta kompenseras med högre löner, särskilt inom kunskapsintensiva branscher. Samtidigt finns tydliga könsskillnader i pendlingsmönstren där män i genomsnitt pendlar längre sträckor än kvinnor. Dessa skillnader kan delvis förklaras av normer kring ansvar för hem och familj, men också av branschspecifika faktorer där mansdominerade branscher som tillverkning och IT tenderar att ha större pendlingsomland än kvinnodominerade branscher inom exempelvis vård och omsorg.
Inflyttning från andra regioner
Halland har under större delen av 2010-talet attraherat fler personer i arbetsför ålder (20-64 år) än som flyttat ut. Inflyttningen har ökat från cirka 6 500 personer år 2010 till som mest 8 500 personer år 2021, medan utflyttningen ökat från omkring 6 000 till 7 800 personer under samma period. Detta har resulterat i ett årligt flyttningsöverskott som varit särskilt starkt under perioden 2017-2019 med omkring 700 personer per år. Sett över hela perioden 2010-2023 har inflyttningarna bidragit positivt till regionens kompetensförsörjning genom ett kumulativt överskott på drygt 5 700 personer i arbetsför ålder. Detta motsvarar 29 procent av befolkningsökningen för personer mellan 20-64 år perioden 2010-2023. Resterande 71 procent har inflyttningen från andra länder stått för.
Mönstret bröts dock 2023 då regionen för första gången på många år uppvisade ett negativt flyttnetto på 169 personer. Den negativa utvecklingen följer på en period av successivt minskande flyttöverskott sedan 2018, då nettot var som högst med 753 personer. Detta sammanfaller dels med en period av ökad rörlighet på arbetsmarknaden efter pandemin och förändrade preferenser kring boende och arbete, dels med stora kostnadsökningar för hushållen som drabbat den halländska bostadsmarknaden hårt de senaste åren.
I relativa tal har Halland haft den tredje högsta nettoinflyttningen av alla regioner sett till befolkning i arbetsför ålder (2,3 nettoinflyttare per invånare). Endast Uppsala och Stockholm har haft en högre nettoinflyttning under perioden och av Sveriges 21 regioner hade 14 ett negativt inrikes flyttnetto under perioden.
Nedbrutet på utbildningsnivå framkommer att eftergymnasialt utbildade stått för två tredjedelar av det inrikes flyttnettot perioden 2010-2022, gymnasialt utbildade för 19 procent och förgymnasialt utbildade för 14 procent. Detta innebär att länet framförallt tillförs eftergymnasial kompetens genom inflyttningen från andra regioner.
Invandring från andra länder
Invandringen av personer i arbetsför ålder till Halland har varierat kraftigt under perioden 2010-2023, med tydliga kopplingar till såväl internationella skeenden som förändringar i migrationspolitiken. Från en relativt stabil nivå på omkring 1 400-1 600 personer årligen i början av 2010-talet, ökade invandringen markant under 2014-2016 med en topp på 3 000 personer år 2016. Därefter har nivåerna gradvis återgått till samma volymer som i början av perioden, med cirka 1 500 invandrare årligen. Totalt har invandringsöverskottet inneburit 14 300 fler invånare i arbetsför ålder under perioden och stått för 71 procent av befolkningsökningen i arbetsför ålder.
Invandringsöverskottet - skillnaden mellan in- och utvandring - har följt ett liknande mönster men med större variation. Från ett överskott på omkring 500 personer årligen i början av perioden, steg det till över 2 200 personer under toppåret 2016. Efter 2016 har överskottet successivt minskat och uppgick 2023 till 369 personer, det lägsta sedan 2010. Den kraftiga minskningen under 2023 förklaras både av minskad invandring och ökad utvandring, där särskilt utvandringen ökat markant till över 1 100 personer. En anledning till den ökade utvandringen kan härledas till “registereffekter” som en följd av att Skatteverket har avskrivit invandrade invånare som antas inte längre uppehålla sig i Sverige.
I relativa termer har Halland haft det fjärde lägsta invandringsnettot av regionerna under perioden 2010-2022. Totalt hade Halland ett invandringsöverskott på 5,8 personer 1000 invånare och medianen låg på 6,6 personer.
Arbetskraftsinvandring till Halland
Sverige har haft en hög invandring under 2000-talet, men endast en mindre del har utgjorts av arbetskraftsinvandring. I Halland har endast 9 procent av invandrarna i arbetsför ålder från länder utanför EU/EES varit arbetskraftsinvandrare under perioden 2011-2022.
Efter en lagändring 2008 som förenklade processen för arbetstillstånd ökade arbetskraftsinvandringen till Halland markant. Från ett genomsnitt på 9 personer per år 2001-2008 steg siffran till 60 personer 2009-2017, med en topp på cirka 145 personer åren före pandemin. Efter en nedgång under pandemin har nivåerna varierat, med 104 personer 2022 och 83 personer 2023.
Halland har en relativt låg arbetskraftsinvandring jämfört med andra regioner, vilket delvis kan förklaras av regionens näringslivsstruktur med få internationellt verksamma storföretag. Kompetensprofilen för arbetskraftsinvandrare i Halland skiljer sig också från riksgenomsnittet. Medan 40 procent av arbetskraftsinvandrarna i riket har yrken som kräver fördjupad högskolekompetens, är motsvarande siffra i Halland 15 procent. I Halland dominerar istället yrken som kräver gymnasial kompetens (60 procent) och arbetskraftsinvandrarna är främst verksamma inom service, bygg och anläggning samt omsorg, till skillnad från riket där IT- och teknikspecialister är vanligare.
Analys och slutsatser
Halland har gynnsamma förutsättningar för en stark arbetsmarknad
Den halländska arbetsmarknaden uppvisar genomgående starka resultat med landets högsta arbetskraftsdeltagande och en av de högsta sysselsättningsgraderna. Detta är ingen slump utan ett resultat av regionens gynnsamma förutsättningar som vuxit fram över tid. Halland kombinerar en egen växande arbetsmarknad med goda pendlingsmöjligheter till större arbetsmarknadsregioner, framförallt Göteborg. Tillsammans med regionens attraktivitet för inflyttare har detta skapat en bred arbetsmarknad med många möjligheter för befolkningen. Den goda utvecklingen omfattar både inrikes och utrikes födda, där båda grupperna uppvisar högre arbetskraftsdeltagande och sysselsättning än riksgenomsnittet. Detta tyder på att de grundläggande förutsättningarna - med god jobbtillväxt, strategiskt läge och attraktivitet för inflyttning - skapar en stark bas för arbetsmarknaden som helhet.
Potential att stärka arbetskraftsdeltagandet ytterligare
Trots Hallands starka arbetsmarknadsposition finns fortsatt betydande potential att öka arbetskraftsdeltagandet inom flera grupper. Den främsta potentialen finns bland utrikes födda, där särskilt kvinnor har ett markant lägre arbetskraftsdeltagande än övriga. En annan viktig grupp är personer med kort utbildning där sysselsättningsgraden är betydligt lägre än för gymnasialt och eftergymnasialt utbildade. Slutligen finns en växande potential i den äldre delen av arbetskraften. I takt med att medellivslängden ökar och befolkningen blir allt friskare finns möjligheter att förlänga arbetslivet, något som blir särskilt viktigt för att möta regionens framtida demografiska utmaningar.
Anpassning och flexibilitet krävs för att tillvarata potentialen
För att tillvarata den outnyttjade arbetskraftspotentialen krävs en kombinerad ansats av formell utbildning och mer flexibla kompetenshöjande insatser. Formell utbildning, särskilt på gymnasial nivå, förblir central för långsiktig etablering på arbetsmarknaden. Samtidigt behövs kompletterande vägar som arbetsplatsförlagt lärande, validering av befintlig kompetens och branschspecifika introduktionsprogram. Från arbetsgivarhåll handlar det om att utveckla mer inkluderande rekryteringsprocesser och att i högre grad anpassa arbetsplatser och arbetsuppgifter efter olika gruppers förutsättningar. Detta kan innebära flexibla arbetstider för äldre medarbetare, språkstöd för utrikesfödda eller arbetsanpassning efter befintlig kompetens. Dessa insatser gynnar inte bara individernas möjligheter till arbete utan stärker också arbetsgivarnas förmåga att bredda sin rekryteringsbas.
Högkonjunkturen har stärkt integrationen - men sårbarheten kvarstår
Den starka arbetsmarknaden under 2020-talets första år har tydligt gynnat integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden. I enlighet med arbetsmarknadens köteori har den höga efterfrågan på arbetskraft lett till att arbetsgivare i större utsträckning rekryterat bland grupper som traditionellt står längre från arbetsmarknaden. Detta återspeglas i den markanta ökningen av sysselsättningsgraden bland utrikes födda, som stigit betydligt mer än för inrikes födda under perioden. Den nuvarande konjunkturavmattningen riskerar dock att vända denna positiva trend. Personer som nyligen etablerat sig på arbetsmarknaden är ofta mer sårbara vid en nedgång, då de typiskt har mer osäkra anställningar och kortare anställningstid. Detta understryker vikten av fortsatta insatser, både för att stärka positionen för dem som nyligen kommit in på arbetsmarknaden och för att förhindra att personer som står utanför arbetsmarknaden hamnar ännu längre bak i kön när konkurrensen om jobben hårdnar.
Förbättrad matchning och kompetensutveckling för starkare arbetsmarknad
Antalet jobb som inte kräver gymnasieutbildning är förhållandevis få, samtidigt som det går närmare två personer med förgymnasial utbildning på varje sådant jobb. Detta gör att konkurrensen om dessa jobb redan är hög, även utan att räkna med arbetssökande som har längre utbildning. I Halland finns många serviceyrken och andra potentiella instegsjobb som kan fungera som viktiga första steg in på arbetsmarknaden och möjliggöra vidare karriärutveckling. Dessa jobb har ett särskilt värde för personer med kortare utbildning, då de kan skapa nätverk och arbetslivserfarenhet som underlättar fortsatt etablering. En välfungerande matchning där personer med längre utbildning i högre grad får jobb som matchar deras kompetensnivå kan därför stärka möjligheterna för personer med kortare utbildning. Samtidigt kan kompetensutveckling på arbetsplatsen bidra till att personer som redan har jobb kan utvecklas och ta nästa steg i karriären, vilket i sin tur skapar nya öppningar på arbetsmarknaden och en positiv dynamik som gynnar både individer och arbetsgivare.
Utbildningsmatchning avgörande för långsiktig kompetensförsörjning
Den generella utbildningsnivån i Halland har höjts markant över tid, där en allt större andel av befolkningen har eftergymnasial utbildning. Denna utveckling är i grunden mycket positiv då högre utbildning stärker både individers och regionens utvecklingsmöjligheter. Samtidigt ökar antalet personer med gymnasial utbildning betydligt långsammare, då allt fler väljer att studera vidare efter gymnasiet. Detta skapar särskilda utmaningar i Halland där en betydande del av arbetsmarknaden består av yrken som efterfrågar just gymnasial kompetens. Om tillgången på gymnasialt utbildad arbetskraft inte matchar efterfrågan riskerar det att skapa brist inom många av regionens centrala branscher. För en långsiktigt hållbar kompetensförsörjning blir det därför viktigt att arbeta för en god balans - att fortsätta uppmuntra och dra nytta av högre utbildning, samtidigt som det säkerställs att det finns tillräckligt med arbetskraft med gymnasial kompetens för att möta arbetsmarknadens behov. Detta understryker vikten av en stark koppling mellan eftergymnasial utbildning och arbetsmarknadens behov, så att regionen undviker ett överskott av högutbildad arbetskraft som varken arbetar med det de utbildats till eller kan fylla centrala yrken som kräver gymnasial kompetens.
Fullföljd gymnasieutbildning allt viktigare för etablering på arbetsmarknaden
En betydande del av den yngre arbetskraften i Halland saknar fortfarande en fullständig treårig gymnasieutbildning, vilket skapar utmaningar både för individen och arbetsmarknaden. Gymnasieutbildningen har utvecklats till ett allt viktigare signalvärde för arbetsgivare och är i praktiken ofta ett grundkrav för anställning, även i yrken som traditionellt inte krävt denna utbildningsnivå. När unga inte fullföljer gymnasiet eller när studierna drar ut på tiden fördröjs inträdet på arbetsmarknaden, vilket kan få långtgående konsekvenser för individens framtida arbetsliv och karriärmöjligheter. Detta understryker vikten av att stärka genomströmningen i utbildningssystemet och minska studieavhoppen. Samtidigt erbjuder vuxenutbildningen en viktig chans för dem som av olika skäl inte fullföljt gymnasiet i ungdomsåren. Att säkerställa goda möjligheter till vuxenutbildning blir därmed en central del i att stärka kompetensförsörjningen och möjliggöra för fler att etablera sig på arbetsmarknaden.
Potential för ökad arbetskraftsinvandring
Invandringen har varit avgörande för Hallands arbetskraftstillväxt och stått för majoriteten av ökningen i arbetsför befolkning sedan 2010. Samtidigt finns outnyttjad potential, särskilt inom arbetskraftsinvandringen där Halland har en relativt låg andel högkvalificerade invandrare jämfört med riksgenomsnittet. Detta kan delvis förklaras av regionens näringslivsstruktur med färre stora internationella företag. För att stärka kompetensförsörjningen framöver behöver regionen dels fortsätta arbetet med att förbättra arbetsmarknadsintegrationen för befintliga invandrare, dels utveckla strategier för att attrahera kvalificerad arbetskraftsinvandring. Detta kan kräva särskilda insatser för att stödja mindre företag i rekryteringsprocesser och utveckla regionens attraktivitet för internationell kompetens.
Halland - en attraktiv boenderegion med stark konkurrens om arbetskraften
Hallands position som attraktiv boenderegion har varit en betydande styrka för regionens kompetensförsörjning. Med ett positivt flyttnetto under 2010-2023 har regionen visat stark dragningskraft, särskilt bland högutbildade. Detta har skapat en solid kompetensbas i regionen, men samtidigt innebär närheten till framförallt Göteborgsregionen att halländska arbetsgivare möter hård konkurrens om arbetskraften. Särskilt tydlig är konkurrensen om högkvalificerad kompetens, där det betydande pendlingsutflödet visar att många hallänningar väljer att arbeta i omkringliggande regioner. Detta ska dock inte enbart ses som en utmaning - den välfungerande integrationen med närliggande arbetsmarknader stärker regionens attraktivitet som bostadsort och bidrar till hög sysselsättning. Det är också viktigt att notera att den primära basen för regionens kompetensförsörjning är den egna befolkningen, som står för 90 procent av arbetskraften hos halländska arbetsgivare och har uppvisat stark tillväxt.
Potential för breddat näringsliv genom fler kvalificerade arbetstillfällen
Det finns en betydande potential att bredda Hallands ekonomiska bas genom att skapa fler kvalificerade arbetstillfällen inom regionen. Den stora utpendlingen av högutbildad arbetskraft, särskilt inom den privata tjänstesektorn, indikerar att det finns en outnyttjad kompetensbas bland regionens invånare. Faktum är att många hallänningar redan besitter den kompetens som krävs för en sådan utveckling - de använder den bara i andra regioner. Genom att skapa fler kvalificerade arbeten inom regionen, särskilt inom kunskapsintensiva branscher, skulle Halland kunna stärka sin position som arbetsmarknadsregion och minska beroendet av utpendling. Detta skulle inte bara gynna regionens ekonomiska utveckling utan också öka dess motståndskraft mot konjunktursvängningar. En sådan utveckling skulle dessutom kunna skapa positiva spridningseffekter genom ökad efterfrågan på lokala tjänster och bidra till en mer diversifierad arbetsmarknad.