Könsfördelning inom länets branscher
Sammanfattning
Många branscher präglas av en stor överrepresentation av kvinnor eller män. Ur ett kompetensförsörjningsperspektiv är detta en utmaning då det finns en risk att könsnormer styr utbildnings- och yrkesval snarare än intresse och kompetens.
Män är överrepresenterade inom privata branscher med teknisk och praktisk inriktning, exempelvis bygg, transport, tillverkning samt IT-sektorn. Samtidigt är kvinnor överrepresenterade inom den offentliga sektorn och inom branscher med inriktning mot pedagogik och omsorg.
Det finns stora könsskillnader på arbetsmarknaden oavsett om vi ser till yrken eller branscher. Ur ett kompetensförsörjningsperspektiv kan de stora könsskillnaderna resultera i att branscher får svårt att hitta rätt kompetens då en stor del av befolkningen helt enkelt inte söker sig till dem. På individnivå finns en risk för ett slags resursslöseri om personer väljer utbildning och yrke utifrån könsnormer snarare än intresse och talang. Man kan därför säga att en ojämn könsfördelning riskerar att leda till en rad negativa konsekvenser, både för samhället och individen (Jämställdhetsmyndigheten, 2022).
I många fall används 60/40-principen för att urskilja om en bransch har en jämn könsfördelning eller inte. Om en bransch har en fördelning utanför detta spann är antagandet i detta sammanhang att det är faktorer som kopplar till könstillhörighet som förklarar det oförväntade utfallet. Utifrån 60/40-principen framkommer att branscherna vård- och omsorg, utbildning, annan serviceverksamhet, jord- och skogsbruk, IT, energi, tillverkning, transport, vatten och miljö samt byggverksamhet har en skev i könsfördelning. Inom vård- och omsorg, utbildning och annan serviceverksamhet är det kvinnorna som är överrepresenterade, och inom övriga är det männen som är det. Branscher som har en jämn könsfördelning är finans och försäkring, offentlig förvaltning, hotell- och restaurang, kulturella och personliga tjänster, handel, företagstjänster samt fastighetsverksamhet.
Över tid har könsfördelningen blivit jämnare inom flera av branscherna i länet. Mellan 2008–2021 ökade andelen män inom vård- och omsorg men deras andel minskade inom utbildningssektorn. Inom manligt dominerade branscher har männens överrepresentation under denna period minskat inom branscherna tillverkning, energi, jord- och skogsbruk, transport samt bygg men ökat inom information och kommunikation.
I sammanhanget är det viktigt att notera att branschindelningen inte tar någon hänsyn till vilka yrken man jobbar med inom branscherna. Inom respektive bransch kan könsskillnaderna vara betydande om vi ser till vilken typ av yrken kvinnor och män har inom dem.
Den ojämna könsfördelningen vi ser på branschnivå går att se redan när ungdomar väljer vilka gymnasieutbildningar som de ska studera. Kvinnor väljer i betydligt högre utsträckning än män utbildningar med inslag av pedagogik och omsorg, medan män väljer mer praktiskt inriktade yrken med inslag av konstruktion, fordon och teknik. Könsfördelningen är som jämnast inom de breda studieförberedande programmen, med undantag för teknikprogrammet. Att utbildningsvalen ser olika ut mellan könen beror på en mängd olika förklaringsfaktorer, bland annat; individens intresse och uppfattning om den egna förmågan, familjebakgrund och omgivning, information och vägledning, skilda villkor i könskodade områden (löner, karriärmöjligheter) samt ämneskulturer och normer.
Branschstrukturen i regionerna får ofta demografiska effekter när vi ser till befolkningens könsfördelning. I storstadsregionerna där den avancerade tjänstesektorn utför en stor del av ekonomin är karriärvägarna för kvinnor, givet dagens könsfördelning, i regel bättre. Detta föranleder inomregionala flyttningar från mindre till större regioner där kvinnor stått för en större del av flyttningarna än männen som har kunnat hitta arbete i hemregionen. I regioner där exempelvis industrin står för en stor del av sysselsättningen är det vanligt att andelen män är högre än i mer diversifierade regioner (PWC, 2012).