Attrahera kompetens

Den fjärde huvudstrategin för kompetensförsörjning handlar om att attrahera kompetens till regionen genom inpendling, inflyttning och invandring. Till skillnad från de tidigare strategierna, som fokuserar på att utveckla och ta tillvara på den befintliga arbetskraften, handlar denna strategi om att locka arbetskraft från andra geografiska områden.

Att attrahera kompetens kräver insatser på flera nivåer och förutsätter att regionen är attraktiv ur flera perspektiv. Det handlar inte bara om att erbjuda attraktiva arbetsplatser utan också om faktorer som bostadsutbud, kommunikationer, utbildningsmöjligheter och livsmiljö i stort. Strategin är särskilt viktig när regionens egna utbildnings- och omställningsinsatser inte är tillräckliga för att möta arbetsgivarnas kompetensbehov, eller när det finns ett omedelbart behov av specifik kompetens som inte finns tillgänglig i regionen.

Inpendling från andra regioner

Inpendling som kompetensförsörjningsstrategi handlar om att vidga arbetsmarknadsregionen genom att skapa goda möjligheter för arbetspendling. Strategin bygger på principen att ett större funktionellt arbetsmarknadsområde ökar möjligheterna till effektiv matchning mellan arbetskraft och arbetsgivare.

Arbetspendling kan ske över olika geografiska avstånd och tidsperioder - från daglig pendling till veckopendling. Detta ställer olika krav på infrastruktur och stödjande funktioner. För dagpendling är effektiva kommunikationer centrala, både i form av vägar och kollektivtrafik. För veckopendling blir även tillgången till tillfälligt boende en viktig faktor.

Samtidigt medför pendling vissa utmaningar som behöver beaktas. Det handlar dels om miljöpåverkan från ökade transporter, dels om sociala aspekter som påverkan på individers hälsa och familjeliv. Det finns också ett jämställdhetsperspektiv att ta hänsyn till, då män tenderar att pendla längre sträckor medan kvinnor i högre utsträckning är beroende av kollektivtrafik.

Av de sysselsatta i Halland utgörs den största delen, cirka 89 procent (134 900 personer), av personer som både bor och arbetar i regionen, medan resterande 11 procent (16 600 personer) pendlar in från andra regioner. Samtidigt pendlar närmare 39 100 hallänningar till arbete i andra regioner, vilket motsvarar 22 procent av den förvärvsarbetande befolkningen som bor i Halland.

Arbetspendlingen till och från Halland har ökat markant under den senaste tioårsperioden, vilket speglar en allt mer integrerad arbetsmarknad. Mellan 2010 och 2023 har antalet personer som pendlar in till Halland ökat från knappt 13 000 till drygt 16 600 personer, en ökning med cirka 28 procent. Under samma period har utpendlingen vuxit från cirka 30 500 till 39 100 personer, motsvarande en ökning på 28 procent.

Det negativa pendlingsnettot har förstärkts över tid, från -17 500 personer år 2010 till -22 459 personer år 2023. Detta innebär att Halland i allt högre utsträckning försörjer omkringliggande regioner med arbetskraft. Utvecklingen är särskilt tydlig efter 2019, då skillnaden mellan in- och utpendling ökat mer markant.

Samtidigt har antalet personer som både bor och arbetar i regionen ökat från cirka 114 000 år 2010 till närmare 135 000 år 2023, en ökning med 18 procent. Detta tyder på att regionens egen arbetsmarknad växer parallellt med den ökade pendlingen. Av den halländska arbetskraften pendlar idag cirka 22 procent till arbete i andra regioner. Kvoten mellan natt- och dagbefolkningen i Halland ligger på 0,87, vilket efter Uppsala är den lägsta kvoten i riket. Detta innebär att Halland har en jämförelsevis stor befolkning i förhållande till hur många som arbetar i länet.

Nedbrutet på utbildningsnivå framkommer att Halland har ett negativt pendlingsnetto inom samtliga nivåer. Som lägst är utpendlingsnettot bland eftergymnasialt utbildade (-13 400 personer) följt av gymnasialt utbildade (-7 800 personer) och förgymnasialt utbildade (-1 175). Även i relativa termer är utflödet av eftergymnasial kompetens betydligt större än de två övriga. Nedbrutet på branschnivå ser vi att regionen har ett negativt pendlingsnetto inom samtliga branscher. Som lägst är pendlingskvoten inom den privata sektorn, exempelvis inom IT, kredit och försäkring, företagstjänster, transport samt tillverkning. Som högst är den inom vård, utbildning, energi samt hotell och restaurang.

Pendlingsmönstren speglar en allt mer specialiserad arbetsmarknad där människor är villiga att resa längre för att matcha sin kompetens med rätt arbetsgivare. Detta förstärks av den så kallade pendlingspremien – det vill säga att längre pendlingsavstånd ofta kompenseras med högre löner, särskilt inom kunskapsintensiva branscher. Samtidigt finns tydliga könsskillnader i pendlingsmönstren där män i genomsnitt pendlar längre sträckor än kvinnor. Dessa skillnader kan delvis förklaras av normer kring ansvar för hem och familj, men också av branschspecifika faktorer där mansdominerade branscher som tillverkning och IT tenderar att ha större pendlingsomland än kvinnodominerade branscher inom exempelvis vård och omsorg.

Inflyttning från andra regioner

Inflyttning som strategi handlar om att attrahera arbetskraft från andra delar av Sverige att bosätta sig i regionen. Det är en mer långsiktig lösning än inpendling, eftersom den bidrar till en permanent förstärkning av den regionala arbetskraften.

En regions förmåga att attrahera inflyttare kan förstås som en pyramid av olika faktorer. I basen finns grundläggande behov och krav som måste vara uppfyllda, som tillgång till arbete, bostad och grundläggande samhällsservice. I pyramidens mitt återfinns faktorer som inte är förhandlingsbara för den potentiella inflyttaren, exempelvis specifika karriärmöjligheter eller utbildningsmöjligheter. I toppen finns preferenser - “det lilla extra” som kan göra en plats särskilt attraktiv, som ett rikt kulturliv eller specifika fritidsmöjligheter.

Forskning visar att det främst är faktorer i pyramidens bas och mitt som avgör människors flyttbeslut. Detta innebär att regioner som vill attrahera arbetskraft bör fokusera på att säkerställa grundläggande behov och krav snarare än att satsa stora resurser på att utveckla “det lilla extra”. Detta är särskilt viktigt för mindre orter och regioner, där resurser för att konkurrera med storstädernas breda utbud av kultur och nöjen ofta är begränsade.

Halland har under större delen av 2010-talet attraherat fler personer i arbetsför ålder (20-64 år) än som flyttat ut. Inflyttningen har ökat från cirka 6 500 personer år 2010 till som mest 8 500 personer år 2021, medan utflyttningen ökat från omkring 6 000 till 7 800 personer under samma period. Detta har resulterat i ett årligt flyttningsöverskott som varit särskilt starkt under perioden 2017-2019 med omkring 700 personer per år. Sett över hela perioden 2010-2023 har inflyttningarna bidragit positivt till regionens kompetensförsörjning genom ett kumulativt överskott på drygt 5 700 personer i arbetsför ålder. Detta motsvarar 29 procent av befolkningsökningen för personer mellan 20-64 år perioden 2010-2023. Resterande 71 procent har inflyttningen från andra länder stått för.

Mönstret bröts dock 2023 då regionen för första gången på många år uppvisade ett negativt flyttnetto på 169 personer. Den negativa utvecklingen följer på en period av successivt minskande flyttöverskott sedan 2018, då nettot var som högst med 753 personer. Detta sammanfaller dels med en period av ökad rörlighet på arbetsmarknaden efter pandemin och förändrade preferenser kring boende och arbete, dels med stora kostnadsökningar för hushållen som drabbat den halländska bostadsmarknaden hårt de senaste åren.

I relativa tal har Halland haft den tredje högsta nettoinflyttningen av alla regioner sett till befolkning i arbetsför ålder (2,3 nettoinflyttare per invånare). Endast Uppsala och Stockholm har haft en högre nettoinflyttning under perioden och av Sveriges 21 regioner hade 14 ett negativt inrikes flyttnetto under perioden.

Nedbrutet på utbildningsnivå framkommer att eftergymnasialt utbildade stått för två tredjedelar av det inrikes flyttnettot perioden 2010-2022, gymnasialt utbildade för 19 procent och förgymnasialt utbildade för 14 procent. Detta innebär att länet framförallt tillförs eftergymnasial kompetens genom inflyttningen från andra regioner.

Invandring från andra länder

Invandring utgör den femte strategin för regional kompetensförsörjning och har historiskt varit en betydande källa till arbetskraftstillväxt i Sverige. Invandringen består av flera komponenter med olika förutsättningar för arbetsmarknadsetablering: arbetskraftsinvandring som direkt svarar mot arbetsgivarnas behov, samt asyl- och anhöriginvandring.

Medan arbetskraftsinvandringen står för en mindre del av den totala invandringen till Sverige har asyl- och anhöriginvandring historiskt sett bidragit betydligt mer till arbetskraftstillväxten. Denna grupp möter dock ofta större utmaningar i etableringen på arbetsmarknaden, med längre väg till sysselsättning jämfört med arbetskraftsinvandrare. Skillnaden beror bland annat på att asyl- och anhöriginvandrare inte rekryteras direkt mot arbetsmarknadens behov. För att ta tillvara denna grupps kompetens krävs därför särskilda insatser som språkutbildning, validering av utländsk utbildning och kompetens, samt kompletterande utbildningar.

I denna rapport analyserar vi först invandringens totala bidrag till befolkningen i arbetsför ålder i Halland, för att därefter fördjupa oss särskilt i arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU/EES, då denna typ av invandring är särskilt relevant ur ett kompetensförsörjningsperspektiv.

Invandringen av personer i arbetsför ålder till Halland har varierat kraftigt under perioden 2010-2023, med tydliga kopplingar till såväl internationella skeenden som förändringar i migrationspolitiken. Från en relativt stabil nivå på omkring 1 400-1 600 personer årligen i början av 2010-talet, ökade invandringen markant under 2014-2016 med en topp på 3 000 personer år 2016. Därefter har nivåerna gradvis återgått till samma volymer som i början av perioden, med cirka 1 500 invandrare årligen. Totalt har invandringsöverskottet inneburit 14 300 fler invånare i arbetsför ålder under perioden och stått för 71 procent av befolkningsökningen i arbetsför ålder.

Invandringsöverskottet - skillnaden mellan in- och utvandring - har följt ett liknande mönster men med större variation. Från ett överskott på omkring 500 personer årligen i början av perioden, steg det till över 2 200 personer under toppåret 2016. Efter 2016 har överskottet successivt minskat och uppgick 2023 till 369 personer, det lägsta sedan 2010. Den kraftiga minskningen under 2023 förklaras både av minskad invandring och ökad utvandring, där särskilt utvandringen ökat markant till över 1 100 personer. En anledning till den ökade utvandringen kan härledas till “registereffekter” som en följd av att Skatteverket har avskrivit invandrade invånare som antas inte längre uppehålla sig i Sverige.

I relativa termer har Halland haft det fjärde lägsta invandringsnettot av regionerna under perioden 2010-2022. Totalt hade Halland ett invandringsöverskott på 5,8 personer 1000 invånare och medianen låg på 6,6 personer.

Arbetskraftsinvandring till Halland

Sverige har haft en hög invandring under 2000-talet, men endast en mindre del har utgjorts av arbetskraftsinvandring. I Halland har endast 9 procent av invandrarna i arbetsför ålder från länder utanför EU/EES varit arbetskraftsinvandrare under perioden 2011-2022.

Efter en lagändring 2008 som förenklade processen för arbetstillstånd ökade arbetskraftsinvandringen till Halland markant. Från ett genomsnitt på 9 personer per år 2001-2008 steg siffran till 60 personer 2009-2017, med en topp på cirka 145 personer åren före pandemin. Efter en nedgång under pandemin har nivåerna varierat, med 104 personer 2022 och 83 personer 2023.

Halland har en relativt låg arbetskraftsinvandring jämfört med andra regioner, vilket delvis kan förklaras av regionens näringslivsstruktur med få internationellt verksamma storföretag. Kompetensprofilen för arbetskraftsinvandrare i Halland skiljer sig också från riksgenomsnittet. Medan 40 procent av arbetskraftsinvandrarna i riket har yrken som kräver fördjupad högskolekompetens, är motsvarande siffra i Halland 15 procent. I Halland dominerar istället yrken som kräver gymnasial kompetens (60 procent) och arbetskraftsinvandrarna är främst verksamma inom service, bygg och anläggning samt omsorg, till skillnad från riket där IT- och teknikspecialister är vanligare.