Matchningsgraden i Sveriges regioner
Sammanfattning
Hallands län har rikets högsta sysselsättningsgrad, vilket innebär att en, relativt sett, stor del av länets befolkning i arbetsför ålder är i arbete.
Av de sysselsatta i länet har 71,5 procent ett arbete som matchar utbildningens inriktning och nivå. Detta är en av de högre nivåerna i riket.
Ett vanligt förekommande mått vid studier av arbetsmarknaden är den så kallade sysselsättningsgraden. Måttet mäter hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är i arbete. Styrkan med måttet är att det ger en samlad bild av befolkningens arbetsmarknadsdeltagande. Däremot säger sysselsättningsgraden ingenting om de sysselsatta arbetar med ett yrke som motsvarar deras utbildningsinriktning eller utbildningsnivå – i teorin kan sysselsättningsgraden vara hög men utbildningsmatchningen låg. Med utbildningsmatchning avses här överenstämmelsen mellan en persons yrke och dess utbildningsnivå och utbildningsinriktning. För att mäta denna dimension använder vi oss här av matchningsgraden som visar hur andel av de sysselsatta som har ett yrke motsvarar personens utbildningsinriktning och utbildningsnivå. Detta mått är framtaget av Statistiska centralbyrån och produceras genom en samkörning mellan utbildnings- och yrkesregistret (Reglab, 2018) (SCB, 2018). Måttets olika dimensioner redovisas i modellen nedanför.
Figur: Modell över hur matchningsgraden tas fram 
I Hallands län är 83,2 procent av befolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) i sysselsättning, vilket är den näst högsta nivån i riket. Den höga nivån beror bland annat på; en god jobbtillväxt i Halland och Göteborgsregionen, god tillgång till jobb utan längre utbildningskrav och en hög andel invånare befinner sig i yngre och övre medelåldern och avslutat sina studier. Jämfört med övriga län som har en hög sysselsättningsgrad, exempelvis Jämtland och Norrbotten, har Hallands län haft en mycket hög befolkningstillväxt under de senaste decennierna. Sysselsättningsgraden i länet har över tid ökat som en följd av att antalet sysselsatta ökat mer än antalet invånare i arbetsför ålder. I exempelvis Jämtlands län beror den höga sysselsättningsgraden på att befolkningen över tid har minskat i en högre takt än antalet sysselsatta – en slags krympande anpassning. Utifrån ett sysselsättningsperspektiv kan man därför säga att Hallands län har haft en hållbar utveckling; arbetsmarknaden har absorberat den höga befolkningstillväxten, och det växande befolkningsunderlaget har i sin tur förbättrat matchnings- och tillväxtmöjligheterna i länet.
Att observera är att sysselsättningsgraden påverkas av den demografiska sammansättningen i en region. Bland de som inte räknas som sysselsatta ingår bland annat studenter, arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade personer. Om en geografi har en hög andel studenter bland populationen får detta ett genomslag i sysselsättningsgradsmåttet, även om detta med nödvändighet inte behöver vara någonting negativt. Att Hallands län har en hög sysselsättningsgrad beror delvis på, förutom tillgången till en stark arbetsmarknad, på att länet har en låg andel invånare inom åldersgruppen 20–29 år, som är den mest studieintensiva sett till andelen som studerar på eftergymnasial nivå.
Matchningsgraden i länet uppgår till 71,5 procent, vilket innebär att 71,5 procent av de sysselsatta i länet har ett yrke som stämmer väl överens med personens utbildning, både sett till inriktning och nivå. Jämfört med andra regioner har Hallands län den näst högsta matchningsgraden i riket. Detta förhållande kan synas paradoxalt då länet placerar sig över riksgenomsnittet när det gäller arbetsgivarnas upplevda brist på lämplig kompetens. Skillnaderna i utfall mellan måtten beror på att de mäter olika saker – att den sysselsatta befolkningen har en utbildning som överensstämmer med deras yrke säger ingenting om hur god tillgången på de olika utbildningsgrupperna är. I teorin kan det ju vara så att alla med den efterfrågade utbildningen redan är anställda inom ett relevant yrke, vilket ger en hög matchningsgrad men eventuell brist för arbetsgivarna.
Matchningsgraden varierar mellan olika grupper i länet. Bland inrikes födda uppgår den till 72,9 procent men bland personer födda i ett annat land än Sverige ligger den på, beroende vilken födelseregion vi studerar, 62–68 procent. Vidare finns det vissa skillnader mellan könen – kvinnornas matchningsgrad uppgår till 72,8 procent och männens till 70,3 procent. Att utlandsfödda har en lägre matchningsgrad beror på flera olika anledningar, men en viktig förklaringsfaktor är att gruppen eftergymnasialt utbildade utlandsfödda i högre utsträckning än inrikes födda har ett yrke som inte kräver eftergymnasial utbildning. Att kvinnor har en högre matchningsgrad än män beror bland annat på att de är överrepresenterade inom offentliga legitimationsyrken, exempelvis förskolelärare och sjuksköterskor och att de har en högre utbildningsnivå än männen; matchningsgraden är överlag högre bland eftergymnasialt utbildade än bland gymnasialt utbildade.