Sysselsättningsgrad utifrån kön, utbildningsnivå och födelseregion
Sammanfattning
Hallands län har en hög sysselsättningsgrad jämfört med andra regioner men det råder stora variationer när vi ser till utbildningsnivå, kön och födelseregion.
Sysselsättningsgraden visar endast om en person i arbetsför ålder är i arbete men säger ingenting om denne arbetar med ett yrke som stämmer väl överens med personens utbildning.
Personer som har minst en gymnasial utbildning har en hög sysselsättningsgrad, vilket kan tolkas som att det finns en hög efterfrågan på gymnasial- och eftergymnasial kompetens.
Personer som saknar en gymnasial utbildning har en svag förankring på arbetsmarknaden.
Utlandsfödda har en ökande men lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda, oaktat vilken utbildningsnivå som studeras. På sikt behöver utlandsföddas arbetsmarknadsdeltagande att öka för att möta arbetsgivarnas behov i länet.
Ett vanligt förekommande mått vid studier av arbetsmarknaden är den så kallade sysselsättningsgraden. Måttet mäter hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är i arbete. Styrkan med måttet är att det ger en samlad bild av befolkningens arbetsmarknadsdeltagande. Däremot säger sysselsättningsgraden ingenting om de sysselsatta arbetar med ett yrke som motsvarar deras utbildningsinriktning eller utbildningsnivå – i teorin kan sysselsättningsgraden vara hög men utbildningsmatchningen låg.
Sysselsättningsgraden beräknas genom att se till hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är i sysselsättning. Personer som är i studier, föräldralediga, arbetslösa eller av annan anledning inte är i sysselsättning betecknas som ej sysselsatta. I Hallands län är 83 procent av befolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) i sysselsättning, vilket är den näst högsta nivån i riket. På ett övergripande plan kan man därför säga att, utifrån detta mått och i relativa termer, kompetensförsörjningen i Hallands län är välfungerande.
Bakom det höga genomsnittet döljer sig dock omfattande skillnader som framträder när vi bryter ned måttet på kön, utbildningsnivå och födelseregion. De stora variationerna är förstås en stor utmaning, både utifrån ett kompetensförsörjningsperspektiv och ett socioekonomiskt perspektiv. Om stora grupper av samhällets invånare inte kommer in på arbetsmarknaden finns en risk för ökade socioekonomiska skillnader men också att arbetsgivare får svårt att på sikt klara sin kompetensförsörjning (Arbetsmarknadsstyrelsen, 2007).
Utlandsfödda har stått för hela Sveriges arbetskraftstillväxt under 2000-talet. I Hallands län har även antalet inrikes födda i arbetsför ålder ökat men det är utlandsfödda som har stått för huvuddelen (74 procent) av arbetskraftstillväxten under 2000-talet. Invandringen till Sverige och länet har således bidragit till förbättrade demografiska förutsättningar att klara landets och regionens långsiktiga kompetensförsörjning.
Samtidigt kvarstår stora utmaningar inom området – idag uppgår sysselsättningsgapet i Hallands län mellan inrikes och utrikes födda till 17 procentenheter och vid utgången av 2021 uppgick sysselsättningsgraden för utlandsfödda till 70 procent. Jämfört med 2010 har gruppens sysselsättningsgrad ökat med 9,5 procentenheter, vilket innebär att en relativt stor förbättring har skett det senaste decenniet. Jämfört med andra regioner har Hallands län den fjärde högsta sysselsättningsgraden bland utlandsfödda och den näst högsta bland inrikes födda. Av de drygt 30 000 invånarna i länet som inte är i sysselsättning är 65 procent inrikes födda och 35 procent födda i ett land utanför Sverige.
I denna rapport har vi inte som avsikt att fördjupa oss i vad som påverkar arbetsmarknadsintegrationen av utlandsfödda utan hänvisar istället till tidigare rapporter inom området. Men på ett övergripande plan kan graden av arbetsmarknadsintegration bland annat förklaras med; tillgång till sociala nätverk, invandrargruppernas utbildningsnivå och utbildningsinriktningar, möjlighet att validera tidigare yrkes- och utbildningserfarenhet, vistelsetid i landet, språkkunskaper men också diskriminering (Delmi, 2015) (Arbetsförmedlingen, 2017).
I grafen nedanför ser vi att utbildningsnivån har stor betydelse för arbetsmarknadsdeltagandet, oavsett kön och födelseregion. Bland förgymnasialt utbildade i Hallands län uppgår sysselsättningsgraden endast till 66 procent. Den största arbetsmarknadseffekten, sett till utbildningsnivå, sker när en person går från en förgymnasial till en gymnasial utbildning. För den gymnasiala utbildningsgruppen uppgår sysselsättningsgraden till 85 procent – en skillnad på nästan 20 procentenheter jämfört med gruppen förgymnasialt utbildade. Effekten av att gå från en gymnasial till eftergymnasial utbildning är, sett till sysselsättningsgrad, inte alls lika stor men ändå positiv. Sammantaget kan den höga sysselsättningsgraden bland gymnasialt och eftergymnasialt utbildade tolkas som att dessa utbildningsgrupper har, på ett aggregerat plan, kompetenser och färdigheter som efterfrågas av arbetsgivarna i regionen.
Nedbrutet på kön och födelseregion framkommer att förgymnasialt utbildade kvinnor har en svagare arbetsmarknadsanknytning än männen i denna grupp. Könsskillnaderna blir sedan mindre – både för inrikes och utrikes födda – ju högre upp i utbildningssystemet vi kommer. Men även sett till högre utbildningsnivåer är könsskillnaderna bland utrikes födda betydligt större än mellan inrikes födda.
Att kvinnor har en något lägre sysselsättningsgrad än män beror på en lång rad olika faktorer. På aktivitetsnivå går skillnaderna att förklara med att kvinnor i högre utsträckning än män befinner sig i studier, föräldraledighet eller sjukskrivning. Detta utfall beror i sin tur på en komplex uppsättning av förklaringsfaktorer som går att hänföra till olika könsnormer och arbetsmarknadsförutsättningar i regionen. En viktig delförklaring till utfallet är att kvinnor har mindre arbetsmarknader än män som en följd av att de pendlar kortare sträckor än männen (Konjunkturinstitutet, 2017).