Skyddad natur och friluftsliv
Mer än halva Sveriges yta täcks av skog. Skogen erbjuder unika livsmiljöer för djur och växter, är en viktig källa till förnybara råvaror och är värdefull för friluftsliv och rekreation. Skogsstyrelsens bedömning är att det idag saknas tillräckliga styrmedel och åtgärder för att kunna säkerställa en bevarad biologisk mångfald i skogen. En viktig åtgärd för att möta utmaningarna är långsiktigt formellt och frivilligt skydd av skogar med höga naturvärden. Formellt skyddad skogsmark är ett samlingsbegrepp för olika instrument för skydd av skogsmark, vilka bestäms av lagar, förordningar, avtal och enskilda beslut. Frivilliga avsättningar är områden med produktiv skogsmark för vilka markägaren frivilligt har fattat beslut om att inte utföra åtgärder som kan skada naturvärden, kulturmiljöer eller sociala värden.
I Sverige är 8,8 procent av den totala skogsmarken formellt skyddad och 4,7 procent är skyddad genom frivilliga avsättningar. På grund av metodförändringar i statistiken är det inte lämpligt att jämföra värdena över tid. I Halland är 9,8 procent av den totala skogsmarken antingen formellt skyddad eller skyddad genom frivilliga avsättningar. Detta placerar regionen under riksgenomsnittet (13,5 procent). Nedbrutet på de två olika skyddsformerna framkommer att Halland har en låg andel formellt skyddad skogsmark (3,9 procent) men en hög andel frivilligt skyddad skogsmark (5,9 procent).
Ett annat sätt att studera skyddad natur på är att se till hur stor andel av landytan i regionen som består av nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden eller biotopskyddsområden. I Sverige som helhet är 12 procent av landarealen skyddad genom någon av dessa skyddsformer. Den vanligaste skyddsformen i sammanhanget är naturreservat som skyddar 10,1 procent av landytan. På regional nivå varierar andelen skyddad mark från 2,1 procent (Västernorrlands län) till 25 procent (Norrbottens län). I Halland är 3,4 procent av marken skyddad genom någon av skyddsformerna, varav naturreservat är den överlägset vanligaste skyddsformen (3,1 procent av landytan i regionen). I jämförelse med andra regioner placerar sig Halland i den nedre tredjedelen i detta avseende.
Beroende på var naturskyddsområdena är belägna i en region varierar tillgängligheten till dem och tätortsnära skyddsområden bidrar till en högre tillgänglighet. I riket som helhet bor 31 procent av befolkningen inom 1 kilometers avstånd från ett skyddsområde och andelen varierar från 9 procent i Västerbotten till 50 procent i Stockholm, medianen ligger på 24 procent. I Halland bor 20 procent av befolkningen, det vill säga var femte invånare, inom en kilometer från ett skyddat naturområde. Medelavståndet för en hallänning till ett skyddsområde är 2,2 kilometer, i riket är det 2 kilometer och medianen för regionerna ligger på 2,2 kilometer.
