Befolkningsstruktur
De demografiska processer som beskrivits i tidigare avsnitt får stor påverkan på befolkningsstrukturen i olika geografier. En kommun med hög utflyttning får i regel en hög medelålder då det främst är yngre som flyttar. Följdeffekten blir färre födda barn och att andelen äldre ökar. I kommuner med hög inflyttning blir förhållandet det omvända. Vidare påverkar det också förstås hur många personer som ingår i respektive ålderskull på nationell nivå. När stora kullar går i pension kan den arbetsföra andelen av befolkningen minska om inflödet inte är lika stort som utflödet.
Ett vanligt mått för att beskriva åldersstrukturen i en region är den demografiska försörjningskvoten. Enkelt sagt beskriver måttet hur många personer i ej arbetsför ålder, det vill säga barn och äldre, som det går på varje person i arbetsför ålder. Måttet är användbart för att det på ett enkelt sätt beskriver hur den demografiska balansen ser ut i en geografi. En hög siffra antyder att det finns en slags skevhet i åldersstrukturen som på sikt kan skapa utmaningar när det gäller skattetryck och kompetensförsörjning.
I Sverige uppgår den demografiska försörjningskvoten till 77,1, det vill säga att 100 personer i arbetsför ålder ska försörja sig själva inklusive 77,1 personer till. Bakom riksgenomsnittet döljer sig dock en mycket stor varians. Av regionerna är det endast storstadsregionerna och Uppsala som har en lägre försörjningskvot än riksgenomsnittet. Som högst är försörjningskvoten i Dalarna där den ligger på 91,5, vilket är långt över riksgenomsnittet. I Halland ligger kvoten på 86,4, vilket är den åttonde högsta nivån bland landets regioner.
Att Halland har en förhållandevis hög försörjningskvot beror på en rad olika faktorer. En viktig faktor är att andelen barn och ungdomar utgör en stor del av befolkningen. I regionen finns det 44,6 barn och ungdomar per 100 personer i arbetsför ålder. Detta är den näst högsta nivån i Sverige och ett resultat av en hög inflyttning av familjer. Om vi ser till antalet äldre går det 41,8 äldre personer per 100 personer i arbetsför ålder. Jämfört med övriga regioner utgör Halland i detta avseende medianen. Andelen äldre i regionen påverkas bland annat av nettoinflyttningen av personer som är 65 år eller äldre. En annan faktor som påverkar är att regionen har en förhållandevis låg andel utlandsfödda. Utlandsfödda har en betydligt lägre medelålder än inrikes födda. I Halland är 14,9 procent av invånarna födda i ett annat land än Sverige, vilket är långt under riksgenomsnittet på 20,4 procent och under medianen (16,3 procent).
Sedan några år tillbaka bor det fler män än kvinnor i Sverige. Historiskt sett har kvinnor varit i en majoritet på grund av att män har en kortare livslängd. Över tid har skillnaderna dock jämnats ut och då fler män än kvinnor invandrat till Sverige är nu männen i majoritet. På regional nivå varierar andelen kvinnor bland befolkningen från 48,6 procent (Blekinge) till 50,2 procent (Gotlands län). I Halland är 49,8 procent av befolkningen kvinnor, vilket är över riksgenomsnittet (49,6 procent) och den sjätte högsta nivån bland regionerna. Variansen mellan regionerna beror på flera orsaker, bland annat att arbetsmarknadens utformning och flyttmönster. Exempelvis är andelen kvinnor som lägst i industritunga regioner som Norrbotten, Blekinge, Kronoberg och Jönköping.
Redan idag finns det 42 kommuner som har en försörjningskvot som överstiger 100. Detta innebär att antalet personer i arbetsför ålder är färre än övriga delen av befolkningen. Som högst är försörjningskvoten i Övertorneå (121,6) och som lägst i Solna (50,9). Av alla kommuner i Sverige är det faktiskt endast 35 stycken som har en försörjningskvot under riksgenomsnittet. I denna grupp återfinns bland annat storstäderna och flera större regionala centrumstäder.
Samtliga av de halländska kommunerna har en högre försörjningskvot än riksgenomsnittet. Halmstad, i egenskap av större högskoleort, har den lägsta kvoten (78,3) i regionen och ligger strax över riksgenomsnittet. I övriga kommuner varierar den från 88,2 (Kungsbacka) till 94,3 (Laholm). I kommunerna Hylte, Kungsbacka och Halmstad kommer en större del av försörjningsbördan från barn och ungdomar. I övriga är det istället de äldre som står för den största delen. Det här hänger delvis samman med andelen utlandsfödda bland befolkningen och flyttrörelser. Av länets sex kommuner har fyra av dem en lägre andel utlandsfödda bland befolkningen än i riket som helhet. I Kungsbacka och Varberg är nivån endast 9,5 respektive 11,7 procent. Detta kan jämföras med Hylte och Halmstad där andelen ligger på 24,3 respektive 20,2 procent.
Könsfördelningen i kommunerna följer i stort samma mönster som på riksnivå. I de mindre kommunerna Laholm och Hylte är andelen kvinnor lägre än i riket. I övriga kommuner ligger nivån över riksgenomsnittet och andelen är som högst i regionens största kommuner Kungsbacka och Halmstad.
