Kommunala pendlingsprofiler
Pendlingsintensiteten bland Sveriges 290 kommuner varierar från 5 procent i Kiruna till 83 procent i Sundbyberg. Det finns ingen självklar gräns för när en kommun definieras som “pendlingskommun”. I Sveriges kommuner och regioners indelning används >40 procent som tröskelvärde för att definiera “högpendlingskommuner” och >30 procent för att definiera “lågpendlingskommuner”. Statistiska centralbyrån använder i sin tur <20 procent som tröskelvärde för att definiera om en kommun är ett arbetsmarknadscentrum eller inte. Ett annat riktvärde att använda i sammanhanget är riksgenomsnittet som ligger på 35 procent.
I Halland är det kommunerna Kungsbacka och Laholm som kan definieras som utpräglade utpendlingskommuner. I Laholm är utpendlingsintensiteten 43,4 procent och i Kungsbacka 55,6 procent. Varberg, Falkenberg och Hylte hamnar alla under riksgenomsnittet men över 20 procent. De tillhör därför en slags blandkategori med kommuner som har en förhållandevis hög utpendling men där det ändå är långt vanligare att bo och arbeta i kommunen. Halmstad, i egenskap av större regionalt centrum, har en låg utpendlingsintensitet på endast 16,4 procent och kan därför definieras som en “arbetskommun”.
Över tid har utpendlingsintensiteten ökat i samtliga av regionens kommuner. En konsekvens av utvecklingen är att den regionala arbetsmarknadsintegrationen har stärkts avsevärt. I mitten av 80-talet var Hylte, Halmstad, Varberg och Falkenberg alla självständiga arbetsmarknadscentrum. Idag består regionen endast av arbetsmarknadsregionerna Halmstad och Göteborg. I de södra delarna är Hylte och Laholm en del av Halmstads arbetsmarknadsregion och i de norra delarna är Falkenberg, Varberg och Kungsbacka en del av Göteborgs arbetsmarknadsregion.
Tidigare konstaterade vi att 32 procent av länets invånare pendlar över en kommungräns för att arbeta. En viktigt nyansering är att Kungsbacka står för hela 45 procent av alla kommunöverskridande pendlingar. Exkluderar vi Kungsbacka från beräkningen pendlar 24 procent av alla sysselsatta hallänningar över en kommungräns, vilket är långt under riksgenomsnittet. Att regionen får en förhållandevis låg pendlingsintensitet utan Kungsbacka beror på att Halmstad, Varberg och Falkenberg är förhållandevis stora kommuner där majoriteten av den sysselsatta befolkningen bor och arbetar inom kommunen.
Utpendlingsintensiteten är ett centralt mått utifrån ett kommunalt försörjningsperspektiv och visar hur stor andel av invånarna som hämtar sin inkomst inom respektive utanför kommungränsen. Måttet behöver dock kompletteras med inpendlingen för att få en uppfattning om hur arbetsmarknaden i kommunen klarar kompetensförsörjningen. För även om en kommun har en hög utpendling kan den också ha en hög inpendling. Ett effektivt mått för att synliggöra förhållandet mellan in- och utpendling är att dividera sysselsatt dagbefolkning med sysselsatt nattbefolkning. En kvot på 1 innebär att den sysselsatta dag- och nattbefolkningen är lika stora.
Av de halländska kommunerna är det endast Halmstad som har en större dag- än nattbefolkning. Varberg, Falkenberg och Hylte har en kvot på 0,93–0,95, vilket innebär att man har ett visst utpendlingsöverskott men inte i nivå med Laholm och Kungsbacka där kvoten liggen på 0,75 respektive 0,64. Sammantaget förstärker måttet bilden av att det finns tre distinkta kommuntyper i regionen sett till pendlingsprofiler; Halmstad är ett utpräglat arbetsmarknadscentrum, Varberg, Falkenberg och Hylte är blandkommuner och Laholm samt Kungsbacka är mer utpräglade utpendlingskommuner.
Förutom geografiska skillnader råder det stora variationer mellan olika grupper sett till pendlingsintensitet. Drygt 34 procent av männen i länet pendlar över en kommungräns men endast 28,2 procent av kvinnorna. Differensen beror på en mängd olika faktorer, exempelvis att kvinnor i högre utsträckning arbetar inom offentlig sektor men också för att de tar ett större ansvar för hemmet och barnomsorgen(Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, 2007).
Vidare är pendlingsintensiteten högre bland personer med en hög utbildning och en ansenlig del av utpendlarna från regionen har en eftergymnasial utbildning. Utpendlarna från länet har därför, i genomsnitt, ett betydligt högre löneläge än de som bor och arbetar i Halland. Då invånare betalar skatt där de bor innebär detta att Halland, sett till skatteunderlag och konsumtionskraft, drar stora fördelar av arbetsmarknader i andra regioner och framförallt i Göteborgsregionen.
