Hushållens sammansättning
Hushållens sammansättning och storlek har stor betydelse för hur bostadsbehoven ser ut i en region. En stor andel studenter bland befolkningen innebär exempelvis en hög efterfrågan på mindre lägenheter. Och i regioner med många barnfamiljer tenderar efterfrågan på småhus att vara stor. Generellt sett är därför ålderssammansättningen i en region en rättvisande indikator för att få en uppfattning om bostadsbehoven och hushållssammansättningen.
I Halland består det genomsnittliga hushållet av 2,25 personer, vilket är den största hushållsstorleken i Sverige. Att regionen har jämförelsevis stora hushåll beror på en kombination mellan få ensamhushåll, många barnfamiljer samt många sammanboende par utan barn. Den sista gruppen har ofta en högre medelålder och inte sällan barn som är i vuxen ålder som har egna hushåll.
Även om Halland har den lägsta andelen ensamhushåll i Sverige är det, liksom i övriga regioner, den vanligaste hushållsformen i regionen (36,4 procent) och den näst vanligaste formen är sammanboende utan barn (27,1 procent). Den tredje vanligaste hushållsformen är sammanboende med barn (23,5 procent). Jämfört med övriga Sverige har Halland den högsta andelen hushåll som utgörs av sammanboende med barn 0-24 år och en relativt låg andel ensamstående (5,2 procent) som bor med barn 0-24 år. Totalt består 31,4 procent av hushållen i regionen av hushåll med fler än tre personer, i Sverige som helhet ligger andelen på 28,9 procent.
Bland kommunerna i regionen varierar hushållsstorleken från 2,15 personer i Halmstad till 2,47 personer i Kungsbacka. Samtliga kommuner i regionen förutom Halmstad har en genomsnittsstorlek som överstiger riksgenomsnittet. Att Halmstad har en mindre genomsnittsstorlek är förväntat givet att det är en högskolestad och att andelen ungdomar utan barn är större här än i övriga kommuner. Kungsbacka är den kommun i regionen som har överlägset högst andel barnfamiljer och hela 39,6 procent av hushållen består av hushåll med fler än tre personer. Vidare utmärker sig kommunerna i regionen genom att ha en hög andel hushåll som består av sammanboende utan barn. Samtliga kommuner har i detta avseende en högre andel än riksgenomsnittet och som högst är den i Laholm, Falkenberg och Varberg. Detta kan delvis vara en effekt av en relativt hög inflyttning av personer i pensionsålder som väljer att flytta till sitt fritidshus.
På finare geografisk nivå framträder ett mönster där hushållsstorleken är som minst inne i städerna och som störst i städernas utkanter. Strukturen är ett utslag av vilka bostadsformer som finns i de olika områdena. Villaområdena i utkanterna av städerna attraherar inflyttning av barnfamiljer. Exempel på sådana områden är Trönning-Bläshammar, Skrea, Östra Onsala samt Söndrum-Eketånga. Här är den överlägset vanligaste hushållsformen sammanboende med barn. I centrumdelarna av städerna dominerar istället hushållsformen ensamhushåll utan barn. Utmed kusten och i städernas utkanter återfinns delar där sammanboende utan barn är den vanligaste boendeformen. Exempel på områden där denna hushållsform är dominerande är Mellbystrand, Falkenbergs södra kustområde samt Tylösand.
