Kategorisering utifrån invånarantal

I Sverige finns det totalt 2 019 tätorter. Medianstorleken för en tätort är 652 personer och medelstorleken 4 506 personer. Den stora skillnaden mellan medianen och medelvärdet betyder att många av tätorterna är små. Faktum är att endast 23 städer i Sverige har fler än 50 000 invånare, vilket är gränsen för ett urbant centrum enligt EU:s definition.

Ortsstrukturen i ett land och en region är en kombination mellan befolkningens fördelning mellan orterna och den faktiska storleken på dem. För att synliggöra detta har vi skapat en storlekskategorisering av Sveriges tätorter och i nästa steg identifierat hur stor andel som bor i respektive tätort baserat på dess rangordning i respektive region.

Storlekskategoriseringen av orterna har skett utifrån en kombination av befintliga indelningar och med hänsyn till den faktiska fördelningen i Sverige. Det grundläggande resonemanget för kategoriseringen är att omfattningen på de spridningseffekter en stad för med sig till sitt omland successivt minskar ju längre ned i kategoriseringsordningen vi kommer. Vidare minskar möjligheterna till ett brett och specialiserat utbud för respektive kategori:

Storstad: 200 000 invånare. Definitionen är hämtad från Sveriges kommuner och regioner. Storstäderna fyller en viktig funktion för landet och sitt omland. Det stora befolkningsunderlaget möjliggör för ett brett och specialiserat utbud.
Större stad: 50 000 invånare. Definitionen är hämtad från Europeiska kommissionen som benämner detta som “urbana centrum”. Större städer har regional betydelse i form av ett stort serviceutbud och god marknadspotential.
Medelstor stad: 25 000 - 49 999 invånare. Definitionen är satt utifrån studier som pekar på att en stad behöver ungefär 25 000 invånare för att storleken i sig ska vara en tillväxtfaktor (Trafikverket, 2014).
Småstad: 10 000 – 24 999 invånare. Flera kommunala centrumorter i Sverige hamnar inom detta intervall och fyller ofta en viktig funktion för sitt omland sett till serviceutbud och arbetsmöjligheter.
Större tätort: 3 000 – 9 999 invånare. Gränsen 3 000 personer har tidigare använts av bland annat Glesbygdsverket för att definiera minsta storleken tätorter behöver för att ha ett bredare serviceutbud. Många av Sveriges kommunala centrumorter hamnar i denna kategori.
Mindre tätort: 1 000 – 2 999 invånare. Orter i denna kategori är tillräckligt stora för att ha ett smalare serviceutbud och fyller ofta en viktig roll på den kommunala nivån. Indelningen används bland annat av Tillväxverket och Tillväxtanalys i deras tillgänglighetsindex.
Småorter: 200 – 999 invånare. Orterna i denna kategori följer SCB:s tätortsindelning som minsta tröskelvärde. I regel är serviceutbudet begränsat och främst riktat till de som bor i orten.

Notera att kategoriseringar enligt ovan alltid är behäftade med ett visst godtycke. I realiteten finns det inga självklara tröskelvärden för när en ort får ett visst utbud eller roll i en regional kontext. Betydelsen av en viss storlekskategori kan skifta beroende på den specifika kontexten. Bedömningen är dock att ovan indelning är tillräckligt underbyggd för att använda som ett instrument för en första beskrivning av ortsstrukturen i regionerna. I nästa skede adderar vi andra faktorer som är av betydelse för att förstå respektive orts roll i det regionala landskapet.

Utifrån ovan kategorisering framkommer stora skillnader när den appliceras på de olika regionerna. En första notering är att representationen av ortskategorierna varierar stort mellan regionerna. Storstäder återfinns endast i Stockholm, Västra Götaland och Skåne och fem regioner saknar en större stad. En andra notering är att den inomregionala befolkningsfördelningen mellan ortskategorierna varierar stort. I exempelvis Stockholm bor 70 procent av tätortsinvånarna i den största staden, vilket kan jämföras med Dalarna där andelen uppgår till 19 procent. Om vi endast ser till fördelningen skulle man därför kunna dra slutsatsen att Stockholm har en monocentrisk struktur. Men med hänsyn tagen till storleken på de ingående orterna är det tydligt att regionen har en flerkärnighet. Däremot har den en helt annan karaktär än i exempelvis Skåne där de största städerna tillsammans inte står för 70 procent av tätortsbefolkningen i regionen.

I Halland bor en liten andel av befolkningen i den största staden, det vill säga Halmstad, trots att staden är förhållandevis folkrik i ett nationellt perspektiv. Totalt bor nästan 60 procent av befolkningen i de fyra största städerna i regionen. För att vara en relativt liten region till antalet invånare har Halland en relativt unik struktur. Regionen har dels en större stad men också två medelstora städer, varav Kungsbacka är precis under gränsen på 25 000 invånare. Man kan därför säga att Halland har en slags småskalig flerkärnighet med en hög befolkningsspridning mellan de ingående kärnorna.

Skillnaderna är dock stora mellan norr och söder. I söder är ortsstrukturen monocentrisk och i norr mer polycentrisk. Inom Halmstads arbetsmarknadsregion bor drygt 58 procent av tätortsbefolkningen i Halmstad, vilket är en relativt hög grad av koncentration och Laholm, som är den näst största orten, har endast 7 000 invånare. I norr är Varberg den största staden och står för nästan 25 procent av tätortsbefolkningen om vi endast ser till de nordliga kommunerna i Halland. Den nästa största staden, Falkenberg, har 29 000 invånare och Kungsbacka 24 000 invånare.

Kommunerna i Halland har olikartade ortsstrukturer, både sett till inomkommunal fördelning och representation av de olika tätortskategorierna. En tydlig skillnad är hur stor andel som bor i den största staden i respektive kommun. I Falkenberg, Halmstad och Varberg bor 70 procent eller fler av tätortsbefolkningen i den största tätorten. I övriga kommuner är andelen lägre än 56 procent. Detta innebär att de två minsta kommunerna i regionen, det vill säga Hylte och Laholm, har en decentraliserad struktur. Hylte och Laholm är också de enda kommunerna i regionen som saknar en stad med minst 10 000 invånare. En skillnad mellan de båda är dock att Laholm har två större tätorter medan Hylte endast har en.

Samtliga av de större ortskategorierna i regionen återfinns i närheten av kusten. I de östra delarna är det Hylte, med drygt 4 000 invånare, som är den största orten. Förutom att de största orterna ligger längst med kusten är det också betydligt kortare avstånd mellan orterna i kustkommunerna. I Hylte är det genomsnittliga avståndet till den närmaste grannorten 7,1 kilometer, vilket kan jämföras med Kungsbacka där det ligger på 3,2 kilometer. I övriga kommuner varierar avståndet från 3,7 kilometer (Varberg) till 5,2 kilometer (Falkenberg). I Halland som helhet är det genomsnittliga avståndet till den närmaste grannorten 4,3 kilometer, vilket är det näst kortaste i Sydsverige – endast i Skåne är det kortare.