Flyttningar efter ålder
Flyttningarna inom Sverige följer ett tydligt livscykelperspektiv och flyttintensiteten avtar med stigande ålder. På ett övergripande plan kan flyttningarna inom landet förstås utifrån tillgången till studier och i ett senare skede tillgång till arbete. Ungdomar och unga vuxna söker sig till universitetsorter för att studera och i nästa skede, med anledning av arbetsmarknadsetablering och familjebildning, till storstäder eller förortskommuner till större städer. På en aggregerad nivå präglas därför flyttningarna inom landet av en slags ortshierarki då många av jobben har vuxit fram i närheten storstadsregionerna.
Som högst är flyttintensiteten för personer mellan 20–39 år. Denna grupp stod för 58 procent av flyttningarna över en kommun- eller länsgräns perioden 2000–2022. Det finns dock viktiga skillnader inom denna grupp. För personer mellan 20–29 år är det i regel studier som är den drivande flyttfaktorn. Därför har universitets- och storstäder ofta ett positivt flyttnetto när det gäller denna åldersgrupp.
I nästa livsskede (30–39 år) präglas flyttningarna av personer i familjebildande ålder. För denna grupp är förortskommuner – men också större städer – till större städer attraktiva och inte sällan är det småhus som eftersöks. Samma förhållanden gäller för personer mellan 40–44 år. Då personer i dessa åldrar ofta har barn får deras flyttningar utslag även bland barn och unga. Totalt stod personer i åldrarna 0–44 år för 83 procent av alla flyttningar över en kommun- eller länsgräns under perioden 2000–2022.
Halland är, sett till inrikes flyttnetto, attraktivt för alla åldersgrupper förutom ungdomar (15–19 år) och unga vuxna (20–29 år). Bland dessa åldersgrupper är det storstadsregionerna och utpräglade universitetsregioner, exempelvis Uppsala, som är mest attraktiva. I övriga regioner är flyttnettot negativt bland dessa åldersgrupper. Ser vi istället till personer i familjebildande ålder, här förstått som 30–44 år, framkommer att Halland har det högsta flyttnettot i Sverige för denna grupp. En följd av detta är att regionen också har det högsta inrikes flyttnettot bland barn (0–14 år).
Nedbrutet på kommunal nivå ser vi att flyttnettots sammansättning varierar mellan kommunerna. Halmstads betydelse för regionen i egenskap av större högskolestad framkommer med tydlighet här; Halmstad är den enda kommunen i Halland med ett positivt inrikes flyttnetto för personer i åldrarna 15–24 år. Nettot blir dock sedan negativt sett till gruppen 25–29 år, vilket är ett vanligt mönster i universitetsstäder och beror på att studenterna i regel befinner sig i denna ålder vid avklarade studier. I övriga kommuner, med undantag för Hylte, är flyttnettot istället positivt bland barn och personer i familjebildande ålder. I sammanhanget sticker Kungsbacka ut och har stor påverkan på länsgenomsnittet. Det här beror på att kommunen i allt väsentligt är en funktionell del av Göteborgsregionen och attraherar utflyttande barnfamiljer från Göteborg. I de södra delarna av regionen ser vi att Laholm till viss del fyller denna funktion i förhållande till Halmstad.
Noterbart är att kommunerna Falkenberg, Laholm samt Varberg har ett relativt sett stort inflyttningsnetto bland personer som närmar sig pensionsålder eller nyligen inträtt i pension. Mönstret är förhållandevis vanligt i kommuner som är starka turistdestinationer och har många fritidshus. En viss del av inflyttarna i denna grupp väljer helt enkelt att flytta till sina fritidshus, andra att skaffa en lägenhet på den plats de tidigare semestrat på.
