Regional planering - målkonflikter och komplexitet
De senaste åren har regional planering lyfts fram som ett viktigt verktyg för att tillvarata olika lokala och regionala förutsättningar. Utvecklingen är dels en följd av den tilltagande regionaliseringen som tidigare beskrivits, dels en följd av att många samhällsutmaningar idag är komplexa och kräver en ökad samordning mellan samhällsaktörerna.
I den nationella strategin för hållbar och regional utveckling menar man att ett territoriellt perspektiv är nödvändigt för att nå en hållbar utveckling i landets olika delar (Regeringen, 2021). Med territoriellt perspektiv menas att utvecklingsinsatser i en region ska ta hänsyn till strukturella skillnader när det gäller tätortsstruktur, lokaliseringsmönster, demografi, socioekonomi och näringsliv. Vidare lyfter man att det territoriella perspektivet också innebär att ha ett geografiskt perspektiv när det gäller skillnader i tillgänglighet till marknader, service och kultur. Målet med ett stärkt territoriellt perspektiv är likvärdiga möjligheter till boende, arbete och välfärd i hela landet.
Att det territoriella perspektivet har fått ett ökat fokus beror bland annat på att de regionala och inomregionala skillnaderna har ökat under de senaste decennierna. Att vissa platser växer kraftigt samtidigt som andra krymper leder till vitt skilda utvecklingsförutsättningar inom ett och samma land men också inom en och samma region. Om skillnaderna i levnadsförutsättningarna blir alltför stora mellan olika platser riskerar samhörigheten att försvagas med ökad polarisering som följd. Sådana tendenser finns redan idag och olika studier visar på att värderingarna och framtidstron varierar stort mellan platser beroende på om de har haft en stark eller svag ekonomisk utveckling (Andy, 2023). Att adressera följdverkningarna av en alltmer koncentrerad och urban ekonomi är därför en viktigt planeringsfråga som förvisso spänner över flera sektorsområden men som ytterst har ett starkt territoriellt perspektiv.
Ett viktigt syfte med ett ökat territoriellt perspektiv är att utmana och ifrågasätta våra typologiseringar och definitioner. Beskrivningen av utvecklingen de senaste decennierna tenderar att dela in geografin i centrum och periferi; städerna är i centrum för tillväxt och utveckling samtidigt som övriga delar hamnar i skymundan, inte sällan associerade med negativa begreppsuppsättningar. Här inträder en svår balansgång. Å ena sidan är det uppenbart att geografier med längre avstånd till städer står inför stora utmaningar och har haft en svagare utveckling än städerna över tid. Å andra sidan finns här en risk att vårt språk färgar synen på vilka utvecklingsmöjligheter olika platser har och vilken roll de intar i geografin. Exempelvis används begrepp som “avlägset belägna” när vi delar in Sveriges kommuner. Följdfrågorna blir förstås – avlägset till vad, och för vem? Här är det viktigt att uppmärksamma att en plats kan vara både central och perifer, beroende på vilket perspektiv vi intar och vem det är som betraktar (Tillväxtverket, 2020 ; Reglab, 2020). I grunden handlar detta om att se och ta tillvara på de behov och utvecklingsmöjligheter som finns på olika platser.
En annan komplex men också avgörande fråga som lyfts i den nationella strategin är den som handlar om tillväxtens följdverkningar på natur och klimat. Ytterst handlar planeringsutmaningarna i detta sammanhang om att den regionala utvecklingspolitiken ska främja en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar regional utveckling. Här menar man att det är viktigt att synliggöra sambanden mellan olika politikområden och eventuella målkonflikter. Exempelvis finns idag samsyn och målsättningar om att fortsatt tillväxt är nödvändig för att säkra framtidens välfärd, skatteunderlag och den regionala utvecklingskraften i Halland. Enkelt sagt för tillväxten med sig mycket positivt för regionen. Men det finns också mål och samsyn om att utvecklingen behöver bli mer hållbar med hänsyn till klimatet och den biologiska mångfalden. I detta spänningsfält inryms en lång rad prioriteringsdiskussioner och strategiska vägval för hur denna balansakt ska gå till de närmaste decennierna.