Betydelsen av tillgänglighet
För att nyttja täthetens potential har graden av tillgänglighet en avgörande betydelse. Om människor inte kan ta sig mellan olika målpunkter inom en tätbefolkad geografi hämmas utvecklingsmöjligheterna markant. Resonemanget är inte endast applicerbart inom städerna utan också regionalt. Uppkopplingen mellan större städer och omlandet kan antingen förstärka eller försvaga tätheten inom en geografi. Med en hög tillgänglighet förstärks den funktionella tätheten genom att människor på ett tidseffektivt sätt kan nå varandra och andra målpunkter inom en geografi. Ur ett regionalt perspektiv är det här en viktig fråga då tillgängligheten till platser med ett stort utbud bidrar till att sprida täthetsfördelarna till ett större omland. Detta leder till minskad sårbarhet inom regionen och att utbudet av olika livsmiljöer blir större (Tillväxtanalys, 2013).
Men även om en förbättrad tillgänglighet förstärker utvecklingsmöjligheterna för en plats är det ingen garanti för tillväxt och utveckling. För att infrastrukturinvesteringar ska fungera som en katalysator för utveckling och tillväxt behöver de kombineras med andra faktorer som kompetent arbetskraft, en fungerande bostadsmarknad, ett gott näringslivsklimat och så vidare (Trafikanalys, 2011).
Vad som kan betraktas som god tillgänglighet är inte helt självklart utan är beroende av individuella preferenser och den geografiska kontexten. I en region där bostadspriserna är väldigt höga i den största arbetsorten, exempelvis Stockholm, tenderar viljan att arbetspendla längre sträckor att vara större än i mindre regioner. Detta beror på att den samlade efterfrågan upprätthåller höga bostadspriser i ett stort omland runt storstäderna. I en mindre region blir detta omland i regel mindre som en följd av att den samlade efterfrågan är lägre. Enkelt uttryckt är spridningseffekterna olika stora beroende på hur de ekonomiska “kraftfälten” runt städerna ser ut. I en mindre region behöver man därför oftast inte söka sig lika långt bort från den största staden för att hitta ett boende som möter ens preferenser och betalningsmöjligheter.
Benägenheten att pendla påverkas också av vilken löneffekt pendlingen ger. Om pendlingen innebär en betydande löneökning ökar incitamenten att pendla då ökningen kan anses väga upp tidsförlust och de ekonomiska kostnader som följer med pendling. Detta är också en förklaring till varför människor är beredda att pendla längre sträckor för ett arbete i en storstad. Studier har visat att lönepremierna är som högst för pendlare som reser från en mindre kommun till en storstad för att arbeta (Tillväxtanalys, 2020)
Flera studier visar att pendlingsbenägenheten, på en generell nivå, sjunker drastiskt när pendlingstiden överstiger 45–50 minuter. Storleken på funktionella arbetsmarknadsregioner är därför begränsad av hur långa avstånden är och hur snabbt det går att resa mellan platserna inom den. Men förutom restid, som dock är den mest kritiska faktorn, påverkas också pendlingsbenägenheten av vägnätets skick och kollektivtrafikens tillförlitlighet (Sveriges kommuner och regioner, 2013).
Digitaliseringen har inneburit att platsberoendet har minskat; studier och många arbeten kan idag utföras på distans. Men något förvånande har digitaliseringen inte lett till att stadstillväxten har avtagit. När bredbandsutbyggnaden i Sverige påbörjades fanns förväntningar på att fler människor skulle välja att bo på landsbygden och arbeta distansbaserat. Förklaringarna till utfallet har varit att det mänskliga mötet är fortsatt viktigt men också att människor söker sig till platser med ett stort utbud av nöjen och service. Andra faktorer som påverkar är i vilken utsträckning arbetsgivare erbjuder anställda att arbeta på distans.
I samband med coronapandemin kom distansarbetet att få ett rejält uppsving och många menar att kulturen för alltid har förändrats. Dock är det ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser om denna möjlighet kommer att leda till några större förändringar sett till var människor väljer att bo. De studier som har genomförts inom området i nuläget visar att den urbana komponenten fortsatt finns kvar men att fler valde att, med hänsyn till storlek, flytta till en ort längre ner i ortshierarkin.