Inrikes flyttningar
I sammanhanget är det särskilt intressant att titta närmare på inrikes flyttningar. Denna komponent är att betrakta som en slags attraktivitetsindikator utifrån resonemanget om att människor aktivt söker sig till platser som är, i vid bemärkelse, attraktiva att bo på. Vidare omfattar komponenten sekundäromflyttningar som genomförs av personer som invandrat till Sverige. Tidigare erfarenheter visar att en relativt stor andel av dem som invandrat till en region flyttar till en annan inom något år.
Halland har haft ett positivt inrikes flyttöverskott på i genomsnitt 1 258 personer under 2000-talet. I faktiska tal placerar det här regionen på en fjärdeplats i relation till övriga regioner i Sverige. I relativa termer, det vill säga med hänsyn tagen till invånarantalet, hamnar Halland på förstaplatsen under denna period.
Det positiva inflyttningsnettot till Halland har varit ihållande över tid. En viss nedgång har dock noterats under de första åren av 20-talet. Det här kan bero på förändrade flyttbeteenden som en följd av pandemin. För en liknande nedgång noteras också i andra regioner som historiskt sett haft ett positivt inrikes flyttnetto, exempelvis Stockholm och Uppsala. Istället är det regioner som Jämtland, Norrbotten, Västerbotten och Kalmar som har förbättrat sina positioner. En viktig anmärkning är att nämnda regioner fortsatt har ett negativt men förbättrat netto. Bland regionerna som historiskt sett haft ett positivt netto är det framförallt Stockholm som sticker ut. De senaste fem åren har huvudstadsregionen haft ett negativt inrikes flyttnetto och som lägst var det under pandemiåren.
Av de halländska kommunerna har fem av dem haft ett positivt inrikes flyttnetto under 2000-talet. Både i faktiska och relativa tal har det varit som högst i de norra delarna av regionen. I de södra delarna är det Halmstad som har haft det högsta nettot i faktiska tal men Laholm i relativa tal. I Hylte har flyttnettot däremot varit negativt och i relativa tal hamnar kommunen bland de kommuner i Sverige som har haft det lägsta inrikes flyttnettot under 2000-talet. Gemensamt för kommunerna i denna grupp är att de är små och i regel har långt till närmaste större stad samt att de hade en hög invandring under andra hälften av 10-talet. En ansenlig del av utflyttningen, men inte endast, består därför sannolikt av sekundäromflyttningar.
Det finns några tendenser i det inrikes flyttnettot på kommunal nivå som är värda att belysa. En sådan är att Laholm har fått ett kraftigt förbättrat netto sedan 2015 samtidigt som Halmstad har haft en svagare utveckling. Vi ser också att Falkenberg har haft en stark utveckling under 20-talet, vilket eventuellt kan vara, åtminstone delvis, en slags pandemieffekt. Samma utveckling noteras för Varberg som ökade sitt netto under perioden 2020–2022. Skillnaden jämfört med Falkenberg är att Varberg under lång tid har haft ett högt inrikes flyttnetto. Samtidigt som det inrikes flyttnettot ökade kraftigt i Varberg och Falkenberg dessa år sjönk det drastiskt i Kungsbacka.
