Framskrivning av pendling
Att prognosticera pendlingsströmmarna i en region innebär att vi behöver ta hänsyn till en mängd olika faktorer. I denna rapport har vi därför valt att göra två enklare framskrivningar snarare än fullskaliga prognoser som tar hänsyn till arbetsmarknadens utveckling, näringslivssammansättning, infrastruktursatsningar, boendepreferenser, bostadsbyggande och så vidare. Vi ber därför läsaren att notera att framskrivningarna inte tar hänsyn till externa faktorer som kan komma att påverka pendlingsmönstren, utan båda metoder bygger på att vi utgår från att de historiska förhållanden kan hjälpa oss att säga någonting om den framtida utvecklingen. Framskrivningarna ska ses som indikativa och bör kompletteras med andra bedömningsgrunder samt utvecklas över tid.
Den första framskrivningsmetoden baseras på en enkel trendframskrivning. Att den är enkel innebär inte nödvändigtvis att den behöver vara felaktig. Om vi hade använt metoden för perioden 2000–2010 för att förutsäga pendlingsströmmarna 2021 hade den fungerat relativt väl. Detta beror på att den historiska utvecklingen i regionen sett till pendlingen har följt en nästan perfekt linjär trend. Utgår vi från att detta också kommer att vara fallet de närmaste decennierna förväntas en påtaglig ökning av pendlingsökningarna framöver. Totalt förväntas antalet utpendlare från någon av de halländska kommunerna att öka med nästan 900 personer per år och antalet inpendlare till regionen med 400 personer per år. Sammantaget innebär detta att antalet pendlare till eller från någon av de halländska kommunerna väntas öka med nästan 38 000 personer fram till 2050. Detta skulle innebära att antalet personer som pendlar till eller från någon av kommunerna i regionen skulle öka från 71 000 till 109 000.
Det kan dock finnas skäl att ifrågasätta om den historiska utvecklingstakten är applicerbar på de kommande decennierna. En självklar invändning är att befolkningsprognosen tyder på en minskad tillväxttakt, vilket borde innebära att också antalet pendlare utvecklas i en svagare takt än tidigare. För att ta höjd för den demografiska utvecklingen har vi därför också använt en metod som utgår från dagens sysselsättningsgrad, applicerat den på antalet personer i arbetsför ålder enligt befolkningsprognosen samt använt dagens pendlingskvot för att få fram hur många av dem som kommer att vara pendlare. Notera att vi här utgår från att arbetsmarknadsdeltagandet och pendlingsintensiteten kommer att vara stadigvarande under hela prognosperioden. Vidare utgår vi också från att förhållandet mellan antalet utpendlare och inpendlare till länet kommer att vara detsamma som idag.
Enligt denna metod väntas en betydligt blygsammare utveckling av antalet pendlare. Totalt väntas antalet utpendlare att öka med 230 personer per år och totalt 6 641 personer fram till 2050. Inpendlingen till länet förväntas under perioden att öka med ungefär 70 personer om året, totalt 1 925 personer. Sammanlagt skulle detta innebära en ökning från 71 000 personer som pendlar till eller från någon av de halländska kommunerna till nästan 80 000 personer.
Ett konstaterande är att de båda framskrivningarna visar på diametralt olika resultat. I båda fallen förväntas pendlingen att öka men ökningstakterna är väldigt olika och det totala utfallet visar en differens på nästan 30 000 pendlare. Ett sätt att hantera de båda utfallen på är att använda den ena metodens resultat som ett scenario för vad vi benämner som “högt” och det andra som “lågt”.
För att komplettera dem tar vi fram ett alternativ, ett slags basscenario som hamnar någonstans mittemellan de båda scenariona. Basscenariot är framtaget genom att använda samma metod som vi använde för det låga scenariot men istället för att hålla pendlingsintensiteten (hur stor andel av de sysselsatta som pendlar) statisk över hela perioden antar vi att den liksom tidigare år kommer att öka. Antagandet är inte orimligt givet vad vi vet idag; en allt större andel av befolkningen arbetar i en annan kommun än vad de är i skrivna i. För att ta hänsyn till att pendlingsintensiteten saktat in något över åren utgår vi från den trendmässiga utvecklingen sedan 2010 och skriver ned den med 25 procent. Detta för att ta hänsyn till att ökningstakten av pendlingsintensiteten kan komma att bromsa in än mer framledes.
Basscenariot visar att antalet utpendlare från en halländsk kommun kommer att öka med drygt 525 personer om året, sammanlagt 15 200 utpendlare fram till 2050. Givet att dagens förhållanden mellan utpendlare och inpendlare kvarstår ger prognosen att inpendlingen till länet under denna period ökar med 159 personer per år, sammanlagt ungefär 4 600 personer fram till 2050. Detta innebär sammantaget att antalet kommunöverskridande pendlare till och från de halländska kommunerna ökar från 71 000 personer idag till nästan 91 000 pendlare 2050.
