Socioekonomiska kluster i Halland
Halland hamnar ofta högt i mätningar som förknippas med socioekonomi. Halland har rikets längsta medellivslängd, höga inkomster, låg arbetslöshet och en förhållandevis högutbildad befolkning. Men liksom i riket finns det även i Halland stora skillnader mellan grupper. Hälsan är sämre bland lågutbildade, arbetslösheten är högre bland utomeuropeiskt födda och män har högre löner än kvinnor, som ett fåtal exempel.
Eftersom demografins sammansättning i en geografi påverkas av platsens särprägel finns det även en geografisk dimension till skillnader i socioekonomi. Exempelvis bor det ofta många högutbildade i närheten till arbetsmarknader med mer avancerade näringslivsstrukturer, liksom bostadsområden med höga bostadspriser, exempelvis till följd av ett naturskönt läge, inte sällan har en mer köpstark befolkning än genomsnittet. När grupper med olika ekonomiska livsvillkor i mycket hög utsträckning bor åtskilda från varandra, men inom samma stad eller kommun, brukar det benämnas som boendesegregation.
Det kan emellertid vara svårt att definiera orsakssambanden mellan geografi och socioekonomiska faktorer. Beror en låg socioekonomisk nivå i ett bostadsområde på platsens förutsättningar? Eller har det av olika anledningar blivit en överrepresentation av grupper med socioekonomiska utmaningar i området?
Mycket forskning har dessutom ägnats åt de potentiella effekterna av rumslig koncentration av socioekonomiska grupper inom samma bostadsområde, samt vilken påverkan det får på bland annat individens sociala nätverk och förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden. Många studier pekar mot att en omfattande åtskillnad av socioekonomiska grupper riskerar få stora negativa konsekvenser för både individen och samhället.
Sambandet mellan geografi är socioekonomi är inte helt enkelt och i denna rapport ämnar vi inte gå in närmare på orsakssambanden. Men det är viktigt att ha kännedom om områdets komplexitet och att geografiska skillnader i socioekonomi uppkommer i en kombination av individuella val och strukturer som finns i samhället.
Med syfte att analysera förhållandet mellan socioekonomi och geografi i en halländsk kontext har vi gjort en socioekonomisk klusteranalys. Förenklat går metoden ut på att gruppera bostadsområden i Halland, i det här fallet DeSO, beroende på hur lika de är varandra socioekonomiskt. De variabler vi använt i analysen är:
Aktivitetsgrad (Andelen personer i åldern 20 - 64 år som är i sysselsättning eller studier)
Utbildningsnivå (Andelen personer i åldern 25 – 64 år som har minst en treårig eftergymnasial utbildning)
Disponibel hushållsinkomst per konsumtionsenhet (medianen)
Ohälsotalet (genomsnittligt antal dagar med sjukersättning i gruppen 20 - 64 år)
Andelen unga (0 – 19 år) som lever i hushåll med låg ekonomisk standard
Resultatet av analysen är sex kluster, där bostadsområdena inom respektive kluster har stora likheter med varandra utifrån de variabler som listas ovan. Klustren har rangordnats baserat på socioekonomisk nivå, där kluster 1 har stora socioekonomiska utmaningar och kluster 6 har mycket goda socioekonomiska förutsättningar.
KKluster 1 omfattar de områden som har största socioekonomiska utmaningar i Halland. 2,6 procent av Hallands befolkning bor i kluster 1. Klustret innehåller endast fyra DeSO, samtliga inom Halmstad tätort. Klustret omfattar områdena Andersberg, västra delarna av Vallås, samt delar av Larsfrid, Linehed och Östra Stranden. Klustret utmärker sig från genomsnittet med låg aktivitetsgrad, låga inkomster, låga utbildningsnivåer, höga ohälsotal och en hög andel unga i ekonomiskt utsatta hushåll. Områden med den typ av socioekonomiska utmaningar som finns i kluster 1 hittas i flera av Sveriges större städer. I många fall är det bostadsområden med billiga lägenheter som byggts upp som en del av miljonprogrammen under 60- och 70-talen. ”
Kluster 2 omfattar de områden med näst lägst socioekonomisk nivå i Halland. Klustret innehåller 26 områden och 15 procent av befolkningen bor här. Områdena i kluster 2 ligger på “fel” sida om medelvärdena för analysens ingående variabler, men inte lika långt från genomsnittet som kluster 1. Utmärkande för klustret är att samtliga DeSO är tätortsområden. Det är en blandning av mindre tätorter på Hallands landsbygd och centrala bostadsområden i länets större tätorter.
Kluster 3 har inte lika stora socioekonomiska utmaningar som föregående två kluster. Men även här är inkomstnivåer, utbildningsnivåer och aktivitetsgrad lägre än genomsnittet, samtidigt som ohälsotal och andelen unga i ekonomisk utsatthet är högre än genomsnittet. Klustret omfattar 43 områden och 20 procent av Hallands befolkning bor i klustret. 33 procent av DeSO i kluster 3 definieras av SCB som landsbygdsområden. Utmärkande för klustret är att det till stora delar utgörs av den landsbygd som har längst avstånd till de större städerna. Klustret omfattar exempelvis stora delar av Hylte kommun, samt de östra delarna av Falkenberg och Varberg. Stora delar av Laholms kommun tillhör också kluster 3. Klustret omfattar även vissa av länets mindre tätorter.
Kluster 4 består av 47 områden och 22 procent av Hallands befolkning bor i klustret. Kluster 4 har inkomster som är något lägre än genomsnittet, samt lägre utbildningsnivåer än genomsnittet. Samtidigt är aktivitetsgraden högre, ohälsotalet är lägre och likaså andelen unga i ekonomiskt utsatta hushåll. Sammantaget består kluster 4 av områden med förhållandevis goda förutsättningar inom flera av komponenterna i analysen. Utmärkande för klustret är att 55 procent av områdena definieras som landsbygdsområden. Men, jämfört med kluster 3, ser vi att områden i kluster 4 framför allt består av mer kust- och stadsnära landsbygd, primärt inom Halmstad, Varberg, Falkenberg och Kungsbacka kommuner.
Kluster 5 består av 45 områden. 26 procent av Hallands befolkning bor här. Sett till befolkningsmängd är kluster 5 därmed det största av samtliga kluster. Kluster 5 består av områden med goda socioekonomiska förutsättningar. Områdena har höga inkomster, höga utbildningsnivåer, låga ohälsotal och låg andel unga i ekonomiskt utsatta hushåll. Aktivitetsgraden är den högsta bland samtliga kluster. Klustret består framför allt av kustnära mindre tätorter samt villaområden i eller i närhet till länets större tätorter.
Kluster 6 består av 22 områden. 13 procent av befolkningen bor här, vilket betyder att kluster 6 är det näst minsta klustret i länet. Bland samtliga kluster har kluster 6 högst inkomster, högst utbildningsnivåer, näst högst aktivitetsgrad, lägst ohälsotal och lägst andel unga i ekonomiskt utsatta hushåll. Områden i klustret har med andra ord mycket goda socioekonomiska förutsättningar. Områdena är koncentrerade till länets större kommuner och Liksom kluster 5 består kluster 6 framför allt av kustnära mindre tätorter samt villaområden i eller i närhet till länets större tätorter.
En övergripande slutsats från klusteranalysen är att länet har tämligen stora skillnader i socioekonomiska förutsättningar, skillnader som också har en geografisk dimension. Ofta diskuteras skillnader i utvecklingskraft mellan stad och land och frågan har relevans också i en halländsk kontext - delar av Hallands landsbygd har större socioekonomiska utmaningar jämfört med länsgenomsnittet. Men analysen visar också att det finns viktiga nyanser att ta hänsyn till. Utmaningarna är främst påtagliga på landsbygden inåt landet, samtidigt som den kust- och stadsnära landsbygden generellt har goda socioekonomiska förutsättningar. Analysen visar också att de socioekonomiska förutsättningarna är godare i länets norra delar. Exempelvis ligger bara 14 procent av områdena inom kluster 1 till 3 (de områden med störst socioekonomiska utmaningar) i Kungsbacka och Varbergs kommuner, samtidigt som kommunerna står för 44 procent av Hallands samtliga DeSO. Med andra ord är det en överrepresentation av områden med socioekonomiska utmaningar i södra Halland jämfört med länets nordligaste kommuner.
En annan slutsats är att de största skillnaderna i socioekonomiska förutsättningar finns i de större kommunerna. I Halmstad finns exempelvis samtliga kluster representerade, i kontrast till Hylte där alla områden tillhör kluster 2, 3 eller 4. Halmstad kan ur detta perspektiv tolkas vara en mer segregerad kommun, samtidigt som utmaningen i Hylte framför allt handlar om att kommunen som helhet har sämre socioekonomiska förutsättningar jämfört med hallandssnittet, även om skillnaderna inom kommunen är mindre än i övriga kommuner.
Sammantaget visar klusteranalysen att det finns ett tydligt samband mellan generell utvecklingskraft och socioekonomiska förutsättningar. Platser med hög befolkningstillväxt och exploateringstakt, god tillgång till större arbetsmarknader och tillväxt i arbetstillfällen, har generellt en befolkning med högre utbildningsnivåer, högre aktivitetsgrad, god köpkraft och en bättre hälsa än genomsnittet. Det betyder i sin tur att försörjningsbördor och skattekraft varierar stort mellan länets geografier och att sårbarheten mot större samhällsutmaningar, såsom en åldrande befolkning och kompetensbrist i vården, blir mer påtagliga i geografier med sämre utvecklingsförutsättningar.
