Kategorisering utifrån arbetsmarknadsfunktion
I det förra avsnittet gjorde vi en klassificering av orterna utifrån hur många som bor i dem. Generellt sett är invånarantalet en god indikator för att ge en uppfattning om en orts generella funktion och förutsättningar. Men som vi påpekade är invånarantal inte en tillräcklig indikator för att beskriva en orts funktion i ett regionalt landskap. Exempelvis kan karaktären på en “Större tätort” variera stort beroende på var den ligger och vilka egenskaper den har. I detta avsnitt kompletterar vi därför bilden genom att studera orternas faktiska roller utifrån ett boende- och arbetsmarknadsperspektiv. Kategoriseringen i detta avsnitt syftar främst till att ge en övergripande bild av orternas funktioner utifrån ett boende- och arbetsmarknadsperspektiv.
För att kategorisera orterna utifrån ett bostads- och arbetsmarknadsperspektiv har vi använt indikatorerna sysselsatt dagbefolkning, kvoten mellan dag- och nattbefolkning, andelen utpendlare samt hur många orter som har den aktuella orten som största utpendlingsort. Utifrån dessa indikatorer har de två övergripande kategorierna Arbetsmarknadscentrum och Bostadsorter tagits fram. Kategorin Arbetsmarknadscentrum är i sin tur indelad i fyra nivåer beroende på dess storlek och funktion för den regionala arbetsmarknaden. Vidare kan ett arbetsmarknadscentrum, oaktat storlek, vara boendeorienterat om andelen utpendlare är mer än hälften av den sysselsatta nattbefolkningen.
Gemensamt för orterna inom kategorin arbetsmarknadscentrum är att de har en funktion som arbetsorter. Samtliga orter i denna kategori uppfyller ett eller flera av följande kriterier:
Andelen av den sysselsatta nattbefolkningen som pendlar till en annan ort för att arbeta understiger 50 procent.
Inpendlingen är större än utpendlingen.
Minst en annan ort har orten som största utpendlingsort.
Beroende på storleken på arbetsmarknaden har orterna i nästa skede klassificerats som regionalt, delregionalt, kommunalt eller lokalt arbetsmarknadscentrum. Skalan återspeglar ortens omlandseffekter. I regel gäller att ju högre upp en ort är på denna hierarkiska skala, desto större påverkan har den på omlandet. En del av orterna i denna kategori har en utpendling som överstiger 50 procent samtidigt som de uppfyller något av övriga kriterier för att vara ett arbetsmarknadscentrum. Dessa orter betraktas som arbetsmarknadscentrum med en boendeprofil.
Gemensamt för orterna i kategorin “Bostadsorter” är att de har en tydlig bostadsprägel och en begränsad arbetsmarknadsfunktion. Ingen av orterna i denna kategori har en större in- än utpendling utan den största delen av befolkningen arbetar i någon av de övriga ortskategorierna. Andelen utpendlare från bostadsorterna uppgår till minst 50 procent men i regel till över 75 procent. Vidare har inga av orterna i denna kategori någon annan ort som har dem som största utpendlingsort.
| Kategori | Beskrivning |
|---|---|
| Regionalt arbetsmarknadscentrum | Orterna i denna kategori har minst 20 000 personer i dagbefolkningen och flera andra orter har dem som största utpendlingsdestination. Orterna i denna kategori har en stor påverkan på den samlade utvecklingen i regionen, ett diversifierat näringsliv och stora spridningseffekter. |
| Delregionalt arbetsmarknadscentrum | Orterna i denna kategori har samma karaktäristik som storregionala arbetsmarknadscentrum men med skillnaderna att de har färre orter uppkopplade till sig och mellan 10 000 -- 20 000 sysselsättningar samt mindre spridningseffekter. |
| Kommunalt arbetsmarknadscentrum | Kommunala arbetsmarknadscentrum har färre än 10 000 personer i dagbefolkningen men minst en annan ort har dem som största utpendlingsdestination. Orterna i denna kategori har vissa spridningseffekter men inte i samma omfattning som delregionala- och regionala arbetsmarknadscentrum. Vidare är i regel näringslivet mindre diversifierat i dessa orter. |
| Lokalt arbetsmarknadscentrum | Lokala arbetsmarknadscentrum är i regel små sett till antalet sysselsättningar och har få eller inga andra orter som har dem som största utpendlingsort. De lokala arbetsmarknadscentrumen har begränsade spridningseffekter men fyller en viktig funktion för sitt direkta omland. |
| Bostadsorter | Gemensamt för orterna i denna kategori är att de har en tydlig bostadsprägel och en begränsad arbetsmarknadsfunktion. Ingen av orterna i denna kategori har en större in- än utpendling utan den största delen av befolkningen arbetar i någon av de övriga ortskategorierna. Andelen utpendlare från bostadsorterna uppgår till minst 50 procent men i regel till över 75 procent. Vidare har inga av orterna i denna kategori någon annan ort som har dem som största utpendlingsort. |
Den vanligaste ortstypen är renodlade bostadsorter. Av de halländska orterna tillhör 78 procent denna kategori, vilket är samma nivå som i Sydsverige som helhet. Generellt sett är bostadsorterna belägna i närheten av ett arbetsmarknadscentrum och ju större centrumet är, desto fler omgivande bostadsorter. Denna karaktäristik är ett resultat av arbetsmarknadscentrumens “kraftfält” eller “spridningsområden”. Ett större arbetsmarknadscentrum leder till stora spridningsområden som möjliggör fler och mer renodlade bostadsorter runtomkring.
När man studerar kartan över de olika ortskategorierna är det tydligt att bostadsorterna inte enbart uppstår i anslutning till ett enskilt arbetsmarknadscentrum. Många av dem är belägna mellan två eller flera centrum och inte sällan är de nästintill integrerade med en del av städerna. I de områden där arbetsmarknadscentrumens spridningsområden överlappar varandra uppstår starka ekonomiska zoner som lämpar sig väl för boende. Dessa ytor har också en stark “robusthet” då de kan dra nytta av tillväxten i olika städer. Exempelvis kan orterna mellan Falkenberg och Halmstad dra nytta av båda centrumen. Denna typ av överlappande spridningsområden är vanligast längst med kusten. Inåt landet, där befolkningstätheten är betydligt lägre, är arbetsmarknadscentrumen mindre och avstånden mellan dem större. Sammantaget leder det här till mindre spridningsområden och att den samlade marknadspotentialen är lägre, vilket också innebär en högre sårbarhet.
I Halland finns det ett regionalt- och tre delregionala arbetsmarknadscentrum. Halmstad är den enda staden i regionen som har tillräcklig storlek, sett till dagbefolkningen, för att klassas som regionalt arbetsmarknadscentrum. Det här innebär att orten fyller en storregional funktion sett till marknadspotential och pendlingsomland, särskilt för de södra delarna av regionen.
Halmstads regionala egenskaper kompletteras av tre delregionala centrum; Falkenberg, Varberg samt Kungsbacka. Gemensamt för dessa är att de har en viss kritisk massa sett till sysselsättningstillfällen men inte i nivå med större regionala centrum. Exempelvis har Halmstad dubbelt så många sysselsättningstillfällen än Varberg som är den näst största arbetsmarknaden i regionen. Dock närmar sig Varberg kriteriet för att i detta sammanhang utgöra ett större regionalt arbetsmarknadscentrum (20 000 sysselsättningstillfällen).
Gemensamt för de delregionala städerna är att de har många orter uppkopplade till sig och att de har en relativt stor bredd på sina arbetsmarknader. Det finns dock skillnader mellan dem. Kungsbacka klassas här som ett delregionalt arbetsmarknadscentrum med boendeprofil medan Falkenberg och Varberg klassificeras som delregionalt arbetsmarknadscentrum utan boendeprofil. Skillnaden beror på att andelen utpendlare från Kungsbacka uppgår till 69 procent men endast till 42 respektive 45 procent i Varberg och Falkenberg. Detta innebär att Kungsbacka har en mer utpräglad karaktär som bostadsort än de två övriga, åtminstone om vi förstår begreppet utifrån hur stor andel som väljer att bo i en ort utan att för den sakens skull arbeta i den. Att Kungsbacka har en hög andel utpendlare men samtidigt en positiv pendlingskvot visar på att orten har en viktig arbetsmarknadsfunktion för sitt omland men också en hög boendeattraktivitet samt uppkoppling till andra städer, i detta fall Göteborg.
50985ff4-0803-48b4-a28c-fa4b644872e1
Liknande mönster som i Kungsbacka, men i mindre skala, återfinns i Laholm och Hyltebruk som klassificerats som kommunala arbetsmarknadscentrum med boendeprofil. Båda orterna har en utpendling som överstiger 50 procent av den sysselsatta nattbefolkningen men ett positivt pendlingsnetto. En stor andel av befolkningen i respektive ort arbetar således i en annan ort men samtidigt är orterna viktiga för de mindre orterna i det direkta omlandet. Spridningseffekterna från Laholm och Hyltebruk är mindre jämfört med exempelvis Halmstad och Varberg men samtidigt av stor betydelse för den lokala ekonomiska geografin. En viktig skillnad mellan de båda orterna är att Hyltebruk har betydligt längre avstånd till ett större arbetsmarknadscentrum.
Totalt tillhör 13 halländska orter kategorin lokala arbetscentrum. Gemensamt för dessa orter är att de har små arbetsmarknader sett till antalet sysselsättningstillfällen men samtidigt ett positivt pendlingsnetto. Detta innebär att orterna har en småskalig spridningseffekt till sitt direkta omland, inte sällan omgivande landsbygd. För ingen av orterna i denna kategori har någon annan enskild ort som har dem som största utpendlingsdestination.
Av de 13 orter i Halland som ingår i kategorin lokala arbetscentrum har 12 av dem en utpendling som överstiger hälften av den sysselsatta nattbefolkningen. Dessa orter är därför att betrakta som lokala arbetsmarknadscentrum med boendeprofil då en stor del av invånarna väljer att bo där men arbeta i en annan ort. Typiska orter i denna grupp är Getinge och Ullared som har någon enskild större arbetsgivare som attraherar inpendlare.
Undantaget i kategorin lokala arbetsmarknadscentrum är Unnaryd där pendlingsintensiteten understiger 50 procent. Denna typ av orter är betydligt vanligare i Småland där avstånden mellan orterna är längre. Dessa mindre lokala arbetsmarknadscentrum utan hög utpendling är “självförsörjande” i den meningen att en stor andel av befolkningen bor och arbetar i orten trots att den är liten. Vanligtvis beror självförsörjningen i dessa orter på någon enstaka större arbetsgivare, vilket rent statistiskt innebär en hög sårbarhet för orten.
