God halländsk kapacitet
Om vi använder breda penseldrag för att beskriva befolkningsutvecklingen de senaste decennierna kan man säga följande: storstäderna och de större städerna står för en överväldigande del av tillväxten och storleken, eller tillgängligheten till större platser, är i stort vad som förklarar hur mycket en plats har växt. Förutom storstäderna och de större städerna har kommuner med direkt närhet till dem gynnats av utvecklingen. Omvänt gäller att platser med längre avstånd till större befolkningskoncentrationer i regel har haft en svag befolkningsutveckling.
Rent statistiskt kan utvecklingen åskådliggöras på en mängd olika sätt. En rimlig tidsperiod att studera i detta sammanhang är 1990–2022. Under denna period har Sverige genomgått två större finanskriser och en pandemi. Sådana händelser tenderar att accelerera underliggande utvecklingsmönster och utfallet är därför värt att ta fasta på. Totalt ökade invånarantalet i Sverige med drygt 1,9 miljoner personer under denna period. Av den totala tillväxten skedde 97 procent i någon av kommuntyperna storstäder, pendlingskommuner nära storstäder, större städer eller pendlingskommuner nära större städer. Resterande del av tillväxten skedde i mindre städer. I övriga kommuntyper, det vill säga landsbygdskommuner och pendlingskommuner med längre avstånd till större städer, minskade befolkningen. I faktiska tal hade nästan hälften av kommunerna i Sverige under denna period en befolkningsminskning.
På regional nivå har ovan beskrivna utveckling varit gynnsam för Hallands del. Detta säger dock ingenting om hur den inomregionala dynamiken har sett ut under perioden – en region kan växa snabbt trots att flera av de ingående kommunerna krymper. I Sverige som helhet har koncentrationen av invånare ökat i de flesta av regionerna under 2000-talet, endast i Stockholm och Uppsala har den minskat. Den tilltagande koncentrationen beror helt enkelt på att de ingående kommunerna i respektive region har olika öknings- eller minskningstakter. Utvecklingen visar på en slags inomregional koncentrationsprocess, inte sällan till den största kommunen i respektive region.
I Halland har koncentrationen inte varit särskilt påtaglig jämfört med många andra regioner. Med andra ord är befolkningstillväxten i Halland relativt utspridd mellan kommunerna. Motsatt utveckling går att finna i exempelvis Värmland, Kronoberg, Norrbotten, Kalmar och Örebro där koncentrationstakten varit hög de senaste decennierna. Ofta beror det här på att det är en dominant och folkrik kommun i regionen som växer avsevärt mycket snabbare än övriga kommuner i den, både andelsmässigt och i reella tal.
Ett utmärkande drag för Halland är att kommunerna är få och att de har ett, i jämförelse med genomsnittskommunen i Sverige, stort befolkningsunderlag. Genomsnittskommunen i Halland har 57 134 invånare, vilket är långt över riksgenomsnittet (36 281 invånare). Sett till varje enskild kommun i Halland är det endast Hylte som kan, sett till befolkningsunderlag, klassificeras som “liten” i sammanhanget. Av de sex kommunerna i regionen tillhör fyra av dem (Halmstad, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg) den första kvintilen, en av dem den andra kvintilen (Laholm) och en (Hylte) den fjärde. Ingen av kommunerna i regionen tillhör således gruppen som rymmer de allra minsta kommunerna.
Den kommunala strukturen i regionen är rent kapacitetsmässigt en styrka. I Norge, Finland och Danmark visar utredningar (Regeringen, 2020) att det krävs minst 20 000 invånare för att skapa förutsättningar för en effektiv och robust kommun, och i Halland når samtliga kommuner förutom Hylte detta gränsvärde. I relativa termer är utgångsläget unikt – i Sverige som helhet hamnar 57 procent av kommunerna under gränsvärdet och i övriga regioner ligger medianen på 62 procent.
Drygt 30 procent av regionens invånare bor i den folkrikaste kommunen (Halmstad). Detta är en låg andel jämfört med andra regioner. I exempelvis Örebro och Västmanland uppgår nivån till 56-60 procent. Detta innebär att Halland har en förhållandevis spridd befolkning. Tar vi hänsyn till befolkningsfördelningen mellan samtliga kommuner i Halland och beräknar graden av koncentration framkommer att regionen har den näst lägsta koncentrationsgraden i riket. Konkret innebär detta att kommunerna har en, relativt sett, hög grad av “jämbördighet” sett till invånarantal. Som högst är koncentrationsgraden i Uppsala där en stor andel av länsinvårnana bor i Uppsala kommun.
